Kära blogg!Nähä, du vill inte kallas min blogg längre? Du tycker inte att jag behandlar dig som en blogg? Du vill bli ompysslad varje dag?
Ja, det kanske jag med vill, men det blir jag inte. Jag fortsätter ändå, med små, osäkra steg, framåt. Eller om det är bakåt.
Jag hade tänkt skriva en gång när livet leker men de enda gånger livet verkligen leker är när jag ligger ner. Och då skriver jag inte.
Men snart kommer käre H igen, jag har förberett hyfsat för vår laxlunch men först och främst för vår middagsvila. Livet kommer att leka en stund igen. Om inte hjärtkotan jävlas som den gjorde sist. Och om inte...
Nej, det är sant, jag kan inte ens lita på att liggandet är livets lek längre. Fast idag tror jag det blir bra!
------
Det är även bra att hitta allt fler vitsippor strax bakom våra hus - vilken lyx! :-)
