Axel, CI, grönkål o dyl

Jag undrar hur detta skall gå. Höger Axel, fast med ett litet ”a”, vill inte vara med. Ont, ont, ont! Och handen domnar. Och Expressen är ostyrig. Och jag skrivsugen.

I denna Axel har jag en gammal arbetsskada, så det är inte konstigt att den blir dålig igen. Det är mer konstigt att den klarat sig så bra länge.

I varje fall har jag lyckats vara ut och handla igen. Det är fantastiskt! Mindre fantastiskt är att jag allt oftare köpte fel saker. Sist köpte jag Couscous i stället för Bulgur och idag blev det grönkål i stället för spenat. Hur gör jag när jag läser? Vad tänker jag på? Jag tänker på konstgjorda gryn respektive något grönt, då kan det bli såhär. Grönkål är ingen katastrof för mig, tvärtom, men för min käre H är det inte bra. Spenat är väl inte utmärkt för hans mage heller men betydligt bättre en grönkål. Och passar bättre till lax.

Käre H fick idag veta definitivt att och när han skall gå CI-terapi, en stenhård träning för strokeskadade. Exempel

Han ska få en Botox-spruta igen nästa vecka och veckan därpå, den 12 mars, påbörjar han en 14 dagars kurs. Lite lustigt att han kommer att få fira tvåårsjubileum under den tiden. Den 15 mars är det två år sen han kom in på akuten med sin stroke. Den 8 mars är detta för resten tolv år sedan jag fick min diagnos. Det är väl lite lustigt...

Minst tio gånger varje dag

...orkar jag inte längre.

Men lika många gånger per dag fortsätter jag ändå.

Jag vet det finns ljusglimtar, riktigt goda ljusglimtar, även efter den mörkaste väg.

Och dem vill jag uppleva.

Jag hasar vidare.

Flera besök samma dag

Kan leda till uttröttning och/eller behag.

Först sjukgymnasten, en söt, mysig tjej. Vi pratade lite om min konstiga kropp och hon klämde lite. Ajaj. Och så fick jag tips på några övningar jag kan göra sittande. Det ska jag nog klara. Ja, det var ett trevligt och lättsamt besök så jag är inte alls knäckt av det.

Efter jobbet (9.30-13) kommer käre H. Det blir trevligt. Mat förberedd och nu har jag suttit i kylan ett tag så jag orkar gå och plocka undan lite till och duka bordet. Jag lägger mig strax innan han kommer och så vilar vi tillsammans en stund innan vi sätter igång med maten. Mysigt!

Om den så kallade hjärtkotan berättar jag sen.

Fantastisk dag, tror jag

Käre H har arbetat - ja, verkligen arbetat, med lön! - för första gången sen fredagen den 12/3 2010. Jag slår upp kalendern och kollar. Ruggiga tankar fyller mig. Stroke! Och uselt omhändertagande på akuten. Men han lever! Och han jobbar igen, i alla fall 25%. Tjurigheten, som ibland är en nackdel, har hjälpt honom komma så här långt.

Och jag har varit på affären. Rena autostradan dit idag också. Ett tag sen det snöade och det är underbart att rulla. Fast det drog kallt, men det är inte ovanligt. Och något måste jag väl gnälla över.

Vansinniga eftermiddagsklådan kommer snart att släppa sitt grepp, när jag suttit still ett tag och svalnat, så den behöver jag inte nämna. ;-)

Timmerstocken då? Jo... jag är ganska desperat nu, funderar faktiskt på medicin. Nämnde det till och med till sköterskan idag, när jag ringde om ett recept. Min fråga, som hon tog med sig till läkaren, var:

- Måste jag prova alla andra (hemska) piller mot stelhet, innan jag kan få en chans på Sativex?

Cannabis... Inte för jag tror att det är så mycket roligare men jag tror det är mindre onyttigt än andra så kallade "läke"medel, som folk dör som flugor av.

Snart pratar jag och H i telefon så jag får höra om det verkligen har varit en fantastisk dag. Fast jag har redan fått en mail-rapport så jag har redan bedömt den som en sådan. Men den blev lång, så kanske tog han ut sig för mycket. Hoppas inte. Och hoppas han ej blev störd i middagssömnen.

Lidande?

Jodå, den ingrediensen finns med.

Lek

Lek finns också, ibland heter den Angry Birds. Ibland Jigsaw Puzzle, ibland Bookworm. Fast vadå, lek? Alla dessa lekar tränar min hjärna. Att pussel är bra har jag vetat länge men lite överraskad blev jag att till och med Angry Birds kan förebygga sjukdom. Detta är visserligen en annons men nog tror jag det här med forskningen är sant.

Angry Birds kan hjälpa mot Alzheimers

Liv

Liv finns, skrivs gör det, men bara i hjärnan. Tassarna vill inte så ofta och mycket...

Ska jag sova gott?

Ska jag bara ha det gott? Som om ingenting hänt. När min kära gubbe är på begravning.

Ja, vad ska jag annars göra? Det hade liksom inte varit läge med påklädning och färdtjänst idag, när det är kring -20. Tidigt i morse -28. Det sägs även blåsa i fjällvärlden och jag bor på gränsen...

Ja, jag fixar mig lite enkel mat och sen lägger jag mig snart och tänker på dem alla. 14.30 börjar det.

Plus och minus

För käre H, de viktigaste:
Plus: Fast anställning med lönebidrag, 25% från och med snart!
Minus: Begravning av lillasyster imorgon. Hon blev 45.

För mig?
Plus: En levande, frisk syster, nej två. Två av tre har överlevt. Och H förstås! Han har överlevt massor!
Minus: Det gamla vanliga och lite till. Och att Firefox knappt funkar alls efter uppdateringen.

Men nu får jag snart sova, det funkar tack och lov oftast utmärkt. Jag fick höra en beskrivning i morse, av hur extremt jävligt det kan vara, som gör mig extra tacksam.