Frodigt

Min regniga gräsmatta som ett litet konstverk. Min stackars gårdskarl som var in en sväng skulle klippa gräset sen. Det växer nåt kopiöst i detta klimat. Och det är inget lämpligt klimat för gräsklippning.

Jag tycker det är vackert men det tycker väl sorkarna också.

H? Han har en alldeles normal dag hos tandläkaren. Alldeles normalt att när man är som fattigast går allt, precis allt, sönder.

Ny blogg?

Jag lät ju inte den här bloggen vara anonym som jag hade tänkt så jag måste nog göra en ny, helanonym. Men då får jag kanske underhålla flera bloggar. Eller bara skriva egen dagbok igen?

För det börjar passa sig ganska dåligt att uttrycka mina känslor här nu.

Tills vidare några öppna frågor: Hur fan orkar dom på FK plåga folk som dom gör, även om det är "på order"? Dom vet att folk tar livet av sig på grund av det dom "måste" göra! Hur kan det här vara sant i ett "humant" samhälle? Hur får det fortgå? Hur gör man för att störta en idiotregering?

Och vad gör man när man inget kan göra för sin käraste?

Förresten

Jag hann se dem igår, fota också. Nästa gång jag går ut är de borta. Häggens blommor.

Snacka om att det är stressigt!

Dagen D

D som i... Dörsäkringskassan kanske. D som i Drömmar om ett normalt liv. D som i Dramtid. D som i Diverse.

Och H som i Han. Han ska på möte med FK, läkare, arbetsgivare med flera idag. Arbetsgivaren är det nya. Vi har förstås spekulerat mycket och vi har tips på vad han kan arbetsträna med, men vi vet inte vad arbetsgivarens representant tycker och vad hon kommer att säga idag. Han är ju bara anställd till den sista juni, men det vet inte FK än. Dock vet jag att H är mycket uppskattad av de flesta på arbetsplatsen som han har haft kontakt med, bland annat just av damen som ska vara med i dag.

Om vi är nervösa? Ja, jag är nervös och för honom är det här... Ja, det är så mycket som blir beslutat idag, ett nytt steg på den så "berömda" socialförsäkringsvägen. Moderatvägen mot utanförskap. Ett ord jag egentligen inte vill ha här i min blogg för det är så missbrukat av den här otäcke mannen som svänger sig hur som helst för att lura folk så han blir av med sjuka och handikappade från sin fina värld.

Men ok, jag tror det kan komma något positivt ut av mötet. Jag måste tro. Jag måste tro att det finns en bra väg för käre H. Han vill jobba, han vill bli bättre, han vill ha råd att åka till jobbet, till mig och gärna någon mer sväng ibland. Han vill (måste!) kunna köra bil igen, för med hans problem blir det inte fråga om bussåkning.

På socialbidrag vill han inte leva, det kan jag nästan svära på.

Och jag får inte glömma att vara här och nu varje sekund vi har kontakt. För jag vet inte om det finns mer än här och nu.

Jag? Har en del pyssel. En hel del vid datorn men tyvärr är det åskrisk idag igen, så jag får vara beredd på snabb avstängning. Fotot är just från gårdagens åskskur.

Riktigt dåligt!

Att jag inte skrivit sen 9 maj alltså.
Och nu har jag inte tid.

Ska fixa till mig tills fina, goda gubben kommer! :-)

Skrubbsår

Ett skrubbsår på ena benet fick H efter vurpan med rullatorn. Alltså, rullatorn vurpade men inte H. Hur det gick till kan inte jag och inte han själv heller förstå.

Skyddsängel, sade jag. Han protesterade inte.

Det är mycket nu

Jag lever, vi lever. Och det är mycket nu. Det viktigaste som hänt är kanske att jag blev osams med min läkare igår. Så nu måste jag söka mig en ny. Perfekt, jag som har så mycket överskottsenergi och så lite annat att tänka på!

En knöl på halsen har jag också, som jag upptäckte för ett tag sen, men som jag först nu nämnt för mina sköldkörtelmailkompisar. Snyggt ord? Jag kollade också på 1177 och jodå, där sitter den, den jädra körteln! Som min (fd) läkare inte vill diskutera mer. Proverna är ju "bra". I princip. Dock flera på gränsen och fortfarande väldigt dåliga ihop. Typ. Och jag har myxödem.

Allra viktigast är i alla fall H. Ett positivt steg är att han nu fått förlängd färdtjänst. Inte ens det kunde vi ju vara säkra på. Tack, tack!

Förmodligen ska han få mer Botox också, fast han egentligen lämnat Rehab nu. Slut på träning där alltså, men hos kuratorn får han fortsätta, tack och lov! Och fortsatt träning är ordnad i närheten av hans hem, också väldigt bra, om än mycket, mycket tråkigare för honom. Bara sjukresorna, med alla trevliga chaufförer, var en viktig social bit för honom. Och kontakterna på Rehab förstås.

Sen gör han just nu en sväng med en riktig skräckmedicin - en statin - men har tagit beslutet att inte fortsätta med den. Hans värden ibland bra och ibland bara på vippen till "dåliga" och hade redan blivit bättre, så adjö till den Läkemedelsfabrikantsinkomstbringaren! Dom tjänar redan tillräckligt på stackars människor som bara blir sjukare av den - oftast helt onödiga - typen av medicin! Morr!

Jag är förgiftad av Simvastatin

Men sen var det intressant att läsa att B12/homocystein påverkar kolesterolet. Det visste jag inte eller hade glömt. H hade i alla fall jättedåligt B12-värde när han fick stroken och det är jag fortfarande väldigt misstänksam mot. F-n att dom inte kollade homocysteinet också!

Jag får också träffa min kurator imorgon. Skönt!

Och jag ska få en riktig AC (Har jag sagt det?) men det är trögt som f-n och jag ska visst genomlida flera värmeböljor innan den blir installerad! Det var ju en värmebölja redan i april!

För övrigt är visst arbetsterapeuter den yrkeskategori som gör barn oftast. Åtminstone är mina arbetsterapeuter barnlediga stup i ett så det blir den ena vikarien efter den andra - och ganska struligt.

----- Och sen jag skrivit hit fick jag ett mail från H som varit ute på äventyr - och ramlat! "...jag slank även ner i diket på vägen hem ;-)" Och "Ingen fara..." men jag känner mig inte lugn! Förrän möjligen om en timme när vi pratar i telefon igen. Möjligen. Det är oftast värre än han vill erkänna. Käre H.