I värmens och väntans tider

Tisdag, onsdag, torsdag har jag gått och varit beredd på att några killar skulle dyka upp och montera kylapparaten. Men alla kylar och frysar på stan går sönder och måste akut repareras, så här sitter jag och sitter.

Någonstans en bit bort har en syster med gubbe parkerat sin husvagn och kommer att hälsa på någon dag. Just nu är de hos en annan syster. Hur kul är det att hälsa på mig imorgon till exempel? Då måste grabbarna helt enkelt komma och montera. Och jag kan inte sitta någon annanstans än här och umgås med de hitresta.

Och hur sällsynt än det är med detta systerbesök ska gubben H komma hit på lördag. Är det egoistiskt tänkt? Eller vad är det tänkt?

Det gick i alla fall bra sist, sen jag kastat brickan. Jag var lugn och snäll. Ni får gärna följa mitt exempel vid behov. Fast det är lugnare att inte skaffa sig sådana behov. MS till exempel kan ni hoppa över. Stroke likaså. Och mycket, mycket annat!

Hjälper det där?

Det är en fråga jag brukar få när jag slänger något i golvet så det går i bitar och/eller vrålar och så vidare. När allt går åt helvete. När allt jag kämpat flera dagar med ett fixa till plötsligt är ogjort igen, för jag tappar saker, spiller, dammar ner...

Såklart det hjälper! Idag tror jag definitivt det hjälper dig! Att jag kastade min favoritbricka i golvet så den sprack 10-15 minuter innan du skulle komma, kommer att ge dig ett varmare mottagande än om jag inte hade gjort det.

Så välkommen min kära gubbe H. Nu är jag lugn och kärleksfull igen.

Men om du frågar varför jag inte gjort det och det... kan du inte känna dig helt säker.

Och visst kommer jag att sakna min fina bricka som jag använde varje dag.

Ska bara tala om att

* Jag finns
* H finns
* luftvärmepump - det vill säga AC - troligen blir installerad i slutet av vecka 26
(luftvärmepump låter ju för j-igt!)
* käre H varit här idag och fått slita ovanligt mycket för maten
(på grund av)
* jag har extra ont i den vänstra del av mig som försöker lyfta det olyftbara benet
(använder alla muskler jag inte har från nedre delen av ryggen till knäna)
* det är bra väder igen, så långt jag kan se, det vill säga till onsdag
(max 15 grader)
* det högst troliga myxödemet frodas; nu hänger det verkligen under ögonen. :-(
* jag inte har skrivit till HC för att få en annan läkarkontakt och sen remiss
(det känns så totalt tröstlöst att ens försöka; bara ett fåtal av endokrinologerna kan tänkas förstå vad det handlar om och jag kan inte resa jorden runt och leta som sköldkörtelsjuka ofta får göra!)

För övrigt splittrat: Här vid datorn har jag lyssnat på ljudbok, "Gåtornas palats", i sängen läser jag "Faller fritt som i en dröm" och vid köksbordet bland annat en gammal artikelserie från Svd om Maskrosbarn.

Och nu snart godnatt.

Jag har ingen lust

Ingen lust för mer åska.
Ingen lust för värme och 70% luftfuktighet.
Ingen lust att försöka göra nån nytta här utan AC.
Det är farligt för mig att göra fysiska övningar nu, typ gå mellan rummen. "Gå" mellan rummen menar jag.

Ansökan om AC har tydligen kommit bort, till råga på allt.

Jag har ramlat bort från mailinglistan om sköldkörtelproblem också.

Och käre H är på så kallad social träning på sin arbetsplats och det är säkert bra på något sätt. Fast jag har svårt att se vilket sätt. Träffa arbetskamrater ja, men de ska jobba och det får inte han. Och ingen har utrett hur det ska fungera med resorna. Jag försöker utreda...