Lek!

Jag har gjort julkort för första gången på länge! Men dem kan jag inte visa här. Inte nu. Någon kan eventuellt tjuvtitta. Dom blev enkla på ett sätt, men även lite egensinniga, särskilt en del.

Det var kul men jobbigt för kroppen. 

Gnäll

Det fanns en tid då jag satt här och längtade att få gå och lägga mig.

Att ligga var smärtfritt och underbart; det som störde ibland var bara lite lätta spasmer. Det gjorde aldrig ont.

Nu sitter jag här och har ont i ryggen, vanligt gammalt ont i ryggen, som jag haft sedan jag jobbade vid en maskin på Ericsson. Och jag borde längta till sängen, men jag är nervös. Jag vet aldrig när nervsmärtorna slår till. Ibland slår de till fast jag tagit ett piller, ibland slår de inte alls till fast jag inte tagit något piller. Jag har aldrig en aning, men jag börjar gruva mig för att lägga mig.

Jag måste i vilket fall diska först och städa lite mer, för det närmar sig helg igen. Inget ont i det, tvärtom. Min käre, käre gubbe är det jag lever för. Men förberedelserna är jobbiga ibland.

Och inte kan jag skriva just någonting utan Expressen längre.

Men förlåt att jag gnäller. Jag kan skriva med Expressen och jag älskar min gubbe. Och jag lever! ("lever")

Och ibland får jag se solnedgångar utan fönster emellan.

Vinterstaden?

Nej, jag klagar inte. Jag var superglad att än en gång kunna köra i maxfart på bar asfalt! Och så kan jag gärna fortsätta hela vintern. 

Fast ok då, mörkret är lite tungt också. Men att själv kunna handla min mat och hämta mina paket är ändå lycka.

Ändå

Och ändå är världen vacker
om än kall
och jag kämpar envist vidare
i alla fall.

Små och stora lyckor

Barmark igen, kommer att kunna handla, kommer att kunna köra bort sopor någon gång till.

Fredag, snart kommer käre H!

Ingen hälsporre.

Det var ju tre stora lyckor, var är alla små?
Jag ska leta.

Återkommer...

Gammal lek

Jag är ju så tråkig - ursäkta!

Men här är en gammal lek, som jag blir glad att se. Åh, så kul jag hade när jag gjorde den. Längtar så att göra collage!

Ok, jag har gjort ett par collage till födelsedagskort på senare tid, men tror ej de ska visas här

En annan dag

En dag utan snö och med lite mer hopp om framtiden igen. Fast det var då attan så varmt det blev, +10 idag tror jag. Varmt här inne också, elementen hinner inte med i svängarna. Och jag var tvungen köra lite AC igen.

Imorgon ska jag i alla fall ut och inhandla lite mer nödproviant för de veckor jag inte tar mig ut. Sådana brukar inträffa men det var nog inte många förra vintern. Det absolut värsta, vad är det? Jag tror ändå det är att ta mig en bit och sen måste vända en bit ner, för det inte går ta sig fram. Fast det var inte kul att hänga på rampen heller. Och inte att måsta kliva av rullstolen för att den slirar nedanför rampen. Det är väl inte tänkt att man ska måsta kunna gå för att kunna köra rullstol?

Största problemet kanske är att jag inte har någon jag kan leja för att sopa bort snön. Grannar sopar ibland men jag vet aldrig hur det kommer att se ut den dag jag måste ut. Och helst in igen.


****

Fotot: En ännu annanare dag, i fjol höst.

Mer mörkt

Den underbara lilla boken av Nisse är snart färdigläst!

Mörkt

Ursäkta världen, men jag måste erkänna: depressionen är inte långt borta.

Tanken på att kanske inte ta mig till affären i huset intill, en stor del av vintern. Att inte våga, för jag kan inte lita på att jag tar mig hem igen. Vågar jag och tar mig fram till affären, kanske jag är så nervös för hemfärden att jag inte vet vad jag handlar. Så brukar det vara...

Allt jävla skitprat om tillgänglighet? Min förbannade ramp och dålig röjning  - framför allt av kommunen men fler är inblandade - kan förhindra att jag tar mig till mataffären i huset intill! Handla själv är det enda jag önskar och (kanske) kan göra utanför lägenheten på vintern. Till ett soprum kommer jag inte försöka ta mig igen, för röjningen har blivit så dålig på senare år att det är omöjligt.

Vi diskuterar nu, om det går göra något åt ramphelvetet men det har ju inte gått förut. Och ifjol blev jag till och med hängande där, utan att ta mig varken upp eller ner.

Jag kan använda larmet, men är det -15 kommer jag att frysa ihjäl på de 20 minuter jag kan få vänta, för jag kan ju inte klä mig för vinter, när jag ska vara inne först här och sen på affären. Jag har ju ingen temperaturregulator i kroppen.

*****

Men, min vana trogen, avslutar jag med en ljusglimt: Idag har jag handlat...

En till: Käre H finns!

Planer för natten

Om jag på sängen lägger mig platt
och sen inte rör en fena
då kanske jag får en smärtfri natt
och inte ens spatt i bena.

-----

Det vore gott det, efter några timmar med hjärtkote- eller revbenssmärtor, eller vad det nu är.

Måndag

Vacker vardagsvy. De hårda vindarna avhöll mig från någon längre promenad. Men rejält handlat blev det. Bra!

Sakta

jag retar mig så
på att allt går så sakta
men borde lära mig
att med glädje betrakta
det faktum att det fortfarande går
lite grand

i alla fall
ibland

Hjärtkotan

...och/eller revbenen.

Ajajaj!

 Jag som skulle städa mer innan städerskan kommer....

-----

Och nu snöar det. Och blåser. Och det fortsätter hugga i vänster sida långa perioder, gång på gång.
Och korven med stuvade morötter hade jäst så den spricker snart. Jag som skulle värma den nu.

Men jag får i alla fall vara inne. Alltid något...

-----

Jag vet att det saknas "lek" nu igen så jag funderar på att kopiera/fota nåt gammalt collage och lägga ut. För jag kommer liksom inte fram till mina pärlor och övriga hobbyartiklar. Det är så mycket på vägen som ska göras. Det ska sovas och surfas och... studeras snöande...

Memoarer

Vad gör man med allt man inte minns, när man skriver sina memoarer?

Och är det verkligen nån som minns? Det fungerar ju inte alltid - om någonsin - som vi vill tro, med minnet. Hjärnan driver med oss. Freud blandar sig kanske fortfarande i med sina bortträngningar och sublimeringar och andra smarta mekanismer. Modernare gubbar och gummor blandar sig också i.

Vi ser det vi är vana att se. Det som inte stämmer med självbild och annat når oss kanske aldrig.

(Mobbad, ful och fel men han säger att jag är fin? Tror ni det gick in?)

Och så söps det en del.
Så det är lätt att minnas fel.

Och varför och för vem ska man skriva.

Jag vill reda ut för mig själv vem jag var, vem jag kunde ha blivit och om det hade varit bättre så. Jag tror inte det. Av någon anledning var det nog tänkt såhär.

Det var stort att upptäcka att jag faktiskt kunde förändra saker, när jag kom på att jag var värd ett bättre liv.

I och för sig hade jag det bra (hur bra?) de sex första åren och det är viktigt. En bra grund att hitta tillbaka till när jag kom på att jag skulle kunna ha ett bättre liv (igen).

-----

Jaha, ska det här svamlet ha ett foto också? Då får det bli dimma. Saker jag nästan ser, men de träder aldrig fram ordentligt. Något i mig vågar inte. Men jag tror jag vill minnas även de svåraste stunderna...

Nyhet: Nötväcka!

Ett inlägg till, samma dag! Det förra hade ett foto som var ett par dagar gammalt.

Så kul, jag vet aldrig att jag sett nån nötväcka förut. Eller eventuellt har någon klättrat i min rönn ett par gånger, men den har försvunnit så snabbt att jag inte hunnit se. Men lång, krokig näbb hade den och jag är ganska säker att den klättrade åt "fel håll".

"Enda fågeln som kan klättra nedåt med huvudet före."
(Wildlifegarden)

På denna fick jag aldrig se framsidan, den hackade så intensivt. Ändå tog jag en liten film också, vilken dock inte visas här.

Hinner inte?

Ids inte?

Orkar inte?

...berätta om den varma, vackra hösten, svampar och hundar, bra och mindre bra utfärder, våndorna efter valet, fast den viktigaste delen blev enligt mina önskemål, stunderna med käre H...

Återkommer nån gång, kanske när jag snöat in definitivt.

Fast på tisdag ska arbetsterapeuten (från Attendo...*) titta på min ramp och förhoppningsvis hitta på något bättre. Så kanske, kanske väntar en vinter till i relativ frihet. Handla min mat en gång i veckan, utan att bli hängande någonstans med rullstolen, är vad jag önskar.


* Jag är faktiskt emot åtminstone dessa hutlösa vinster i välfärden. Men personalen har varit bra, hyfsad, snygga, snälla. Hittills...

Härligaste dagen

Höst!
Vackert, lagom varmt och kallt.

Har haft en rejäl utetur med handel på slutet. Träffat glada människor mellan 40 och 88. Hälsat på käre H på jobbet för första gången. Inspirerad av 88-åringen, som berättade att han just varit i det huset.

Nu blir det lite fika/mat, sen sova, sova, sova, vila, slöa...
men det här var värt besväret och  kraftförbrukningen.

Sällsynt tur

Igår, måndagen den 1/9 tog jag en färdtjänsttur. Andra gången i år. Spännande, trots tråkig destination.

Viktigast: Jag förhandsröstade. Jag vågar inte lita på att jag tar mig till min vallokal på valdagen, fast den är i ett av husen intill. EU-valet blev inte av....

Annars var det roligaste att åka dit i en ny färdtjänstbuss, men med en gammal, trygg och trevlig chaufför.  Hem gick också bra, fast i en lite äldre buss men även då med en känd och snäll chaufför.

Nu vill jag åka mer! Men vad hinner/orkar jag innan det blir snö? Jag har ju inte ens fått iväg min skrivelse om min ramp.

Sätt fart, tant! 

-----

Fotot: Ja, vem är det som just försvunnit bakom min rönn? Vargen? :-O

Tacksam tant

En sådan kan jag vara någon stund ibland när jag tänkt efter!


* Hälsporren är faktiskt helt ok! Peppar, peppar...
* Inga hemska nervsmärtor alls på länge.
* Jag, käre H och hans fiskar har överlevt den vidriga värmeböljan.
* Jag var faktiskt ut och handlade 5 gånger under juli, trots värmen.
* Nu är det nästan höst och jag kan kanske till och med ta en sväng med färdtjänsten någon dag framöver.

Just nu kommer jag inte på nåt mer men det var inte dåligt. Och jag tror jag överlever denna vinter också, utan mer hemtjänst.

Men något måste göras åt min ramp eller rullstolen innan det blir snö och halt. En skrivelse är påbörjad till alla - många - berörda. Just idag vet jag att han på HMC skulle börja jobba efter semestern så det passar bra att han får ett vintermail. Hihi!

*****

Fotot: Jag och min bästa kompis när jag var liten. Douglas hette han.

Det går inte leva

... utan att skriva.

Jag skärper mig.

Strax.

En värmebölja till! :-(

Idag var jag faktiskt ut igen, för det var inte  så helsikes hett. Men nu bär det iväg igen och om SMHI har rätt kommer jag inte ut på 10 dagar. Mellan 24 och 27 grader.

Men jag har ett bra fängelse, med AC och hyfsat matförråd. Det finns det som har det betydligt värre, till exempel min käre H och hans fiskar, som snart blir kokta.

Synd bara att jag har så svårt att sitta. Allt går inte göra i sköna sängen.

Inte döstäda

Nä, det är inte riktigt fråga om döstädning, såvitt jag vet. Men väl "utan benstädning". Det blir inte  lätt att städa sen, helt utan ben, så jag försöker göra det jag kan nu. Med hjälp av städerskan, varannan onsdag. Hon får släpa diverse till soprummet. Och en del går till loppis, men det ska helst vara med någon större grej för att de ska hämta. Så jag försöker utse någon möbel jag kan avvara också tills jag vill ha hämtning.   

Det börjar bli svårt att avvara möbler dock. Måste lära mig att avvara böcker först. Och alla kära papper. För övrigt har jag snart bara tyger, kläder som ska fixas och drivved kvar i mina gömmor. Brännbart! :-)

Vi lever!

Vi lever, vi lever. Och det är jag glad för. Mysig liten måndagsträff igår, eftersom jag varit förkyld ett tag så vi inte kunde ses i helgen.

Men... igår kväll hade käre H ett konstigt symptom, som skulle kunna ha varit en TIA. Nä? Fast om sånt skall man inte tveka! Men det har vi ändå gjort. Tvekar, tvekar, det stämmer inte... Men...

Jag? Ibland funderar jag på att radda upp mina sjukdomar igen, så det finns bevis den dagen... Nä, MS raddar jag inte upp för den är ju konstaterad. Men det andra, särskilt sköldkörtelproblemen. I år har jag inte ens försökt få kontakt med någon läkare. Ingen idé, har givit upp. Och något ska jag dö av, men vad?

Fast än är jag till glädje för käre H - och han för mig förstås - så käre nån där ovan eller där nedan, låt oss leva så här pass ännu en tid. Kropparna funkar faktiskt inte bra, men så länge vi kan ligga tätt intill en stund ibland är livet underbart. Käre gubbe!

En övergiven blogg - igen!

Just nu tänker jag mest  bara hälsa - hej, hej!

För hand. För inte f-n funkar Xpressen. Inte i Word igår kväll i alla fall. Men jag ska testa den här sen, jag lovar. Kanske testa det andra headsetet, det som inte funkar i Skype...

Mitt huvud är fullt av skriverier jag ej får på pränt, hur länge orkar det?

***

Men jag ska inte klaga. Käre H är hos tandläkaren, just nu. Men det kan knappast vara värre nu än vad det var inatt - tandvärk. Arma min kära gubbe! :-(

Nya prylar och nya problem

Jag har annat att göra än att det reda ut en massa konstigheter och problem men sådan är tydligen min lott i livet. Köpa nya prylar, skaffa nya problem. Sitta här och försöka reda ut saker, medan lägenheten och allt annat förefaller. Lägenheten som fått nya prylar och jag som fått nya prylar...

Voice Xpress fungerar igen på min nya dator med Windows 7, i varje fall hjälpligt, men en av underligheterna är att han skriver Skype,  Skype, Skype så fort han får ett tillfälle. Kanske för att att påminna mig om att lurarna inte längre fungerar i det programmet? Han kan inte skriva namnet på det programmet när jag säger det utan skriver det bara när han själv har lust! Idiot!

Och jag kan inte längre öppna dokument som är skrivna i Microsoft Word. Jo, om jag öppnar programmet först och söker upp dokumentet funkar det, men inte om jag klickar på ett dokument. Då får jag ett felmeddelande. Voice Xpress kräver nämligen administratörsbehörighet och dessutom kräver han detsamma för programmet som man använder att skriva i, alltså Microsoft Word. Och på så sätt blir jag på något raffinerat sätt låst, så jag inte kan använda Word på ett vettigt sätt annars heller. SUCK!

Vad mer? Nej, jag orkar inte mer nu.

Jo, jag måste ju tala om att min gamla kära gubbe fungerar. Inte så värst bra enligt honom, men enligt mig är han  perfekt och fortfarande det käraste jag har.

Folktandvård

Ja, imorgon ska jag för första gången testa Folktandvården i Östersund. Och det blir snöblandat regn och kallt. Mycket att fundera på: Temperaturskillnader, kläder, kan jag alls gå med kryckor med mera.

Är det intressant att utforska Campus? Jodå, gammalt militärområde = fina hus. Jag har nog bara varit i ett hus, där Pistolskytteförbundet hade sina möten.

Lite mer materiella händelser

På tioårsdagen - exakt! Den dagen, det vill säga den  16/1, fick jag fart på min gamla skanner igen, på ett hyfsat sätt, och några dagar senare på helt rätt sätt. Tack vare Google och folk som diskuterat samma problem på några forum. Tack, tack!

Men gamla lasern funkar alltså inte på Windows 7 så nu står här en ny laser. Inte liten men naggande god.

Och jag har skjutdörrar i hallen och ny toalettstol.

Jaha, här tänker jag leva och verka länge till?

Tja, vad vet man? Nedbrytningen av myelinet kan kanske hejdas av något E-nummer jag ofta intar till exempel. Eller av något annat.

Windows 7

Hu!

Men jag har börjat så smått att anpassa det så det liknar kära XP mer.

Två gamla överblivna datorer  står här bakom. Som om jag har plats? Nä, men nytt operativsystem innebär även ny dator, i alla fall ibland. För gubben innebar det nya prylar i gamla burken, för den var bra. För mig än en gång en Komplettbyggd dator, enligt mina önskemål. Den 6 år gamla går hur bra som helst men operativsystem måste bytas och då blir det Windows 8 och jag är ej hundra på att det går. Windows 7 går ej köpa längre, utan att köpa dator eller i varje fall vissa dataprylar samtidigt. Så den är väl skrot kanske, liksom Lillburken*. Ska väl fråga ett riktigt proffs om de där parametrarna jag är osäker på.

Denna fina burk - Cool Master med SSD-disk och annat smått och gott - är min sista dator, men det har jag sagt förut, enligt käre H. Men det blir i alla fall allt mindre kvar av mitt liv; är det så för er andra med kanske?

Lasern fungerar tyvärr inte till Windows 7, men skannern, som nog är den äldsta datapryl jag äger, ska det gå få fart på, enligt tips på nätet. 10 år är den, enligt mina anteckningar. Inköpt 040116, det måste jag väl fira, om jag fått igång den då. :-)

Nä, städning imorgon, tidigt som attan. Men mitt eget val!


* Lillburken vill någon ha med XP och det är ju inte mitt ansvar så ok då? Ja, en del vill ju ha gamla datorer för att kunna köra gamla spel.

Kanske ändå?

- Jag kanske ska ändå.

- Vadå?

- Skriva en bok!

- Din tok! Vem ska läsa den?

- Det tar vi sen. :-)



--------------

Har suttit och läst lite sånt jag författat, tips från skrivarkurser med mera. Det utlöste i alla fall lite lek- och rimlust. Inte illa. Särskilt inte med  tanke på hur benen mår...

Kan man leva med nervsmärtor?

Ja, det finns folk som gör det, till och med många, såvitt jag förstår. Själv har jag väl inte varit direkt kinkig när det gäller smärta, vad jag vet, men det här... Nej! Ändå händer det fortfarande bara ibland. Kan man ha det precis hela tiden? Jag funderar på att fråga ms-kompisarna men gruvar....

När jag sov middag idag var det lugnt men inte härom natten. Så vad väntar nu snart? En natt med god sömn eller något annat? Fast hittills har jag sovit bra när jag väl somnat. När benen har lugnat sig...


Sitta fungerar tyvärr inte alls just nu så adjö...

Saknad men inte sörjd

Hälsporren!?

Man ska inte ropa hej men...

Hej! :-)

Månadsbloggen

I bästa fall ett inlägg i månaden.

Tittar bara in och säger att jag lever lite grand
men det är åt helvete för varmt på alla sätt och vis!

Är det tillåtet

...att säga

- Jag är så djävla less!

I så fall gör jag det nu.
Högt och tydligt.

Men tillägger att

även om det är så varje dag,
är det aldrig så precis hela dagen.

Och inte hela natten heller.

Jag går in på detaljerna nån annan gång.

                     ***

Ikväll lyckades jag i alla fall logga in här.

Alltid något!