Inget gott slut

Min Storm, rullstolen alltså, tycker inte om knaggel heller så även idag vände jag och åkte hem utan mat. Men jag funderade länge, åkte fram och tillbaka och kände på panikkänslan. Jag skulle kunna klara det om jag lyckades köra rakt fram på låg fart utan att behöva vrida hjulen något. Men minsta lilla jag hade måst ändra färdriktning och/eller när det lutar för mycket i sidled (vilket det gjorde där) då är det kört. Inte grusat, då skulle jag ej klara att kliva av rullen, köra den en bit och kliva på igen. Visserligen hade jag grus med - det måste jag ha när det verkar halt - men nä, jag var för feg. :-(

Men jag fick en del skön luft.  Träffade en granne. Lyckades ta mig upp på bron igen på första försöket trots is. Men det spann. En (mindre) vacker dag kommer jag att måste köra ner igen med småhjulen helt felställda - då är det godnatt! :-(

Så säg inte Gott Slut till mig, för då... Hm.

Gott Nytt År?

Jag är inte en sån som blir friskare utan jag blir sämre i alla mina sjukdomar. Gott Nytt År? Jodå, jag kommer att fortsätta ha bra stunder. Jag lovar. Men framför allt ska käre H ha goda stunder; det är han som ska bli allt bättre och  leva vidare, inte jag.

Han var snäll

Jag fick en fin dag med käre H igen i fredags, otroligt nog. God mat fick vi också; kan det finnas något godare än ugnsstekt lax?

Veckorna går och jag verkar inte ta mig till affären (med plånboken med*) så det är tur jag har stora matförråd. Vi kommer att klara oss flera träffar till. Vad jag äter mellan träffarna spelar mindre roll.Vita bönor, gröna bönor, linser, skinka - det finns hur mycket burkmat som helst, dessutom en del bra i frysen också. För att inte tala om alla bantningssoppor. Kanske det är en hint att jag inte tar mig till affären? (Vad heter nu hint på svenska igen...)


*Ja, en gång när det gick utmärkt att ta sig dit, hade jag glömt plånboken. Nästa gång, det vill säga idag, tog jag mig nästan ingenstans på grund av det min rullstol avskyr allra mest, en massa geggig blötsnö.

Var snäll nu...

... du som bestämmer.

Kan jag slippa nervsnärtor, spasmer och sånt när jag ska försöka tvätta håret och duscha?

Måste jag ha det alls? Ja, det var länge sen, så det är förstås dags. Det hör till min sjukdom. En av mina sjukdomar, menar jag.

Och imorgon är allt ok en stund igen. En gång till. Längre törs jag snart inte tro...

Jaså, julafton?

Jag ser bara snö, snö, snö och ännu mera snö som faller hela tiden.

Knäcken har jag frossat slut på, julklappar sysslar jag inte med. Men jag fyllde år i förrgår, så presenter har jag fått. Käre H har en fantastisk förmåga att hitta på bra presenter. Läsning, bland annat Kor, som jag redan läst en del i, en underbar bok! Och jag tänker på Gullros och Stjärna och de andra go-kossorna, känner lukten i sommarlaggårn. Spensalvan.

Det roligaste som hänt annars är att en granne just hängt ut en talgboll i "min" rönn. Ingen fågel har dock upptäckt den än. Jag hoppas det händer snart men  att det dröjer länge innan vicevärden upptäcker den... 

Nu har jag ätit Jansson och tänker snart sova.

Och det snöar....









 

Bara lite hej

Trött, trött, trött. Tror det är på grund av att det är snö på gång mest hela tiden? Jag har inte tittat ut på ett tag men enligt SMHI skulle det komma mer framöver inatt och/eller imorgon.

Annars lagom kallt för att fara ut imorgon.

Jag har fått julgodis av syster yster och nu tog jag lite extra sånt och lite mer kaffe så kanske jag vaknar framöver natten...

Stolt

Jag är stolt över gårdagens fina foto. Förutom att jag, efter ett antal försök, lyckades få  till ett skarpt kort, så har han ett frö på nosen. :-)

En dag i mitt liv

Men detta är inte idag utan den 6 november 2012.

Idag: Tungt. Varmt. Kallt. Tungt... men tror jag orkar duscha och sen är jag som ny igen. Käre H kommer imorgon och då måste jag vara som ny!

Och fotot är från igår. Det har blivit vinter!

Ben, jägare och tankar

Jag vet att läkare inte är något att ha, annat än för eventuella intyg eller mediciner. Men jag går ("går") ändå här och undrar hur ont jag ska ha i mitt bättre ben innan jag ger upp och kontaktar någon.

Men vadå, jag är ju ändå chanslös när det är såhär kallt. Ja, inte så kallt men för kallt. Minus 14-15 nånting. Men igår handlade jag, vinterns första test i kyla med tunnare byxor än vanligt. Gick bra utom för just benen. Låren. Det är så kort bit,tack och lov. Men sopkörning  är det slut på för ett bra tag framöver. Tragiskt!

Och min trevlige städare har hoppat av. Det är tråkigt! Ingen städning på onsdag då, tyvärr, men till nästa gång ska hon ha fixat en ny, säger hon. Jag orkar då inte kolla nån annan firma. Undrar bara hur detta funkar om man har handikappersättning?

Jag har i alla fall sett klart Jägarna, den gamla filmen. Den var hemsk men bra. Vi får se om min kärlek till Jähkel består efter detta. Den kärlek som uppstod för länge, länge sen, när jag hörde honom i nån radioteater.

Käre H har varit ute på hopplöst uppdrag. jag måste göra en insats nu för att försöka hjälpa honom. Men först ska jag höra närmare hur uppdraget var. Och först ska vi sova en god middag, om än på varsitt håll.

Bara ett hej

Hej, jag finns och det händer en del, kanske till och med för mycket ibland. Så jag har inte tid (?) att blogga så mycket. Eller var det ork? Eller lust?

Lust finns nog, jag tänker som vanligt ofta i "skrivform". Och nu minns jag, det är framför allt höger hand som inte alls är i form.

Och med Xpressen har jag gjort slut? Nådå, han åker på ibland...

Vinter har det i alla fall blivit, för ungefär fjärde gången.

Och jag har ny säng, larm, en stolpe i badrummet och lite annat nytt och smått och gott.

Rent ut sagt

En jävla morgon! Men varför behöver jag skrika ut det nu när det börjar lugna ner sig? Jo, jag har ändå massor kvar att göra innan klockan ett, då jag ska ligga ner i min nya säng och slappna av och vara glad och allt är frid och fröjd. Det funkar ju faktiskt.

Har funkat hittills....

Kära, kära gubbe, måtte det funka idag med! Välkommen till en snäll och glad tant, strax efter ett!

Nu måste jag göra ett litet arbetspass igen. Suck!

Säng, säng, säng

En ny sådan, säng alltså, kommer hit imorgon vid 11-tiden. Först åker den gamla ut förstås. Och en gris i en säck kommer in.... Ja, prova sängar är ju inte lätt så det är klart det blir en gris i en säck! Med motor! Dyr och betald!

Spännande, minst sagt!

Bättre November

Min Novemberbloggstart var lite taskig, om än sann, så idag gör jag något trevligare. H lever, jag lever och visst tusan ska vi fortsätta leva. Ja, må vi leva!

Vi må leva trots att så många ligger där under vackert glödande ljus ikväll.

Jag hade en bra liten dag, med kall rulletur, utan snö och med trevligt fotograferande. Jag hade missat tills i dag att vi har underbara snöbär på gården! Visst hade jag sett blommor på buskarna men inte fattat att det skulle bli snöbär. De är svårknäppta och detta är nog ej bästa fotot men det får bli såhär.

Yrsel

Det hade jag för ett tag sen men det hade jag glömt, tills vi började diskutera H:s yrsel häromdagen. Lågt blodtryck tänkte jag förstås men det stämmer inte. Det var en svår yrsel som sakta gick över och var borta efter en dag...

Fan, säger jag, är vi lika mesiga som förra gången? Risk finns att det var en TIA, även om han inte hade några andra konstiga symptom. :-(

Och en TIA... usch, nu mår jag illa igen. Jag kan inget göra. Och det jag ändå gjorde igår var inte smart i detta fall. Jag fixade tid för blodtryckskoll på HC. Akut tid, vilket innebär... på torsdag! Idag är det lördag och yrseln hade han i torsdags!

Jag ledde in sköterskan på blodtryck, jag kan ha gjort något helt galet. Det finns faktiskt akuta akuttider också. Men H var ju på jobbet....

Någon, hjälp oss!

Inte yoghurt!

Apropå gårdagens städning, ingen spilld yoghurt med äpple och kanel på köksgolvet. Ingen annan yoghurt heller. Än. Däremot pölsa igår och rödbetssallad idag.

Ombyte förnöjer.

Idag ska det komma sotare. Vi får se vad de kan lyckas dra in. Fast sot handlar det i vart fall inte om nu för tiden, inte här i alla fall. Tack och lov. :-)

Det städas

... just nu i mitt kök! Skönt. Men jag har förstås kämpat själv som en galning för att få till det vettigt för städaren... Det här är väl lite tokigt. Men om det funkar med min nya strategi, med start idag, kanske jag skärper mig...

Jag ska alltså testa städning varannan vecka. Onsdag är förstås lite tidigt för att ha det fint på fredag, men bättre än ingenting. Dock kommer jag troligen att hälla ut en massa yoghurt på köksgolvet när han gått. Alternativt... vad har jag för annat såsigt/klibbigt? Smörgåsgurkan åt jag upp för jag var så less på fläckarna av socker, där jag nästan fastnade. Nä, det får nog bli yoghurt, med äpple och kanel. :-)

Hälen...

Kanske är det i själva verket akilleshälen som fått sig en smäll, fast vetenskapen inte förstår sig på sånt utan kallar det hälsporre.

Av alla onda ting... så är nog nervsmärtor värst - och jag tackar varje dag för att jag haft så lite av dem. Men sen kommer nog hälsporre. Fast det finns i och för sig en del smärtor jag ej provat på.

Idag är det i alla fall H-dag igen och det ser ut som jag når målet, att kunna släppa in honom här utan att skämmas allt för mycket.

Höger hand kan knappt skriva alls (mest på grund av artros, bara lite på grund av ms) och jag startar ej Xpressen nu så det blir nog inte mer idag.

Jo, en trast blev det. Kul att kunna sitta vid köksbordet och knäppa så pass fina kort! Tack vare min käre städare som putsade fönstren! Och mitt riktigt vettiga val av kamera.

Det snöar!

Eller ok då, det snöade men smälte när det nådde marken, i alla fall här. Men fuktigt, blåsigt, bedrövligt är det. Och jag  har tid hos neurologen på tisdag, då de lovar snö hela dagen.

Käre H är i alla fall iväg och får hjälp att sätta på vinterdäcken, hurra!

Så jag behöver kanske bara oroa mig för mig själv och mitt urkassa ben de närmaste dagarna. Och resan. Och lite annat. Idag känns det definitivt som jag har feber igen, så jag kanske har 36,4 då.... ;-)

Men om några veckor kommer min nya, dyra säng, vilket blir toppen för både benet och benet och ryggen.

Och jag har beställt städning varannan vecka framöver och det är väl dags för larm också. Då kan jag snart söka handikappersättning.

Snart får jag i alla fall vila igen, tack och lov! Det är fortfarande toppen, i min gamla, skruttiga säng. 

(Verkar jag surrig? Ja, jag är varm och trött!)

Var är den?

Den lilla kraft jag haft, var är den?

Hade varit "bra" om jag haft lite feber, så skulle denna värreänvanligtorkeslöshet kunna  gå över.  Men 36,3 efter middagsvilan är ju liksom ingen feber... Så vad gör jag? Ska - bör - liksom ha lite ordning här till fredag. Men nån gång ska den tiden ta slut, då jag nästan klarar mig själv. Är ju på väg att boka regelbunden städning, i varje fall varannan vecka. Det värsta är jag jag blir så bunden. Och stressad. Jag kan inte göra annat än sitta vid dator eller köksbord eller ligga i sängen, när det städas här. För att ta mig ut behöver jag massor av tid - i fred - i hall och badrum.

Ja, jag bara klagar. Men det är ju (förmodligen denna gång med) en underbar dag jag jobbar för, en fredag med käre H. Som dessutom fyller år på lördag. En grej har han redan fått av mig - det blev bra! Ett paket till och ett vansinnigt kort ska han få när han kommer.

Och jag ska vara extra rädd om varje sekund med honom. Dagen då jag inte längre är fri närmar sig.

Men en ny, lyxig säng kommer i alla fall till mig om några veckor, den perfekta handikappsängen, hoppas jag. Och hoppas käre H ligger gott vid min sida även i den, när han är på besök. Fast jag måste nog köra upp honom innan jag kan börja hissa upp mig...? Bäst att kolla vad motorn klarar (glömde visst det...).

Utanben

Enben kallade jag mig när jag började blogga, men nu känns det som jag snart måste ändra till "Utanben". Mitt så kallade bättre ben mår så dåligt! Och jag vet fortfarande inte varför. Idag fick jag plötsligt ont i hälen också, alltså det gör ont att kliva på den. Det har jag aldrig varit med om förut. Och som vanligt (oftast) är vaden spänd och ond. Men när jag ligger ner har jag, tack och lov, inte ont någonstans. Möjligen får jag lite spasmer i det dåliga (gammel-dåliga) benet när jag ska sova, men det gör inte ont, är bara irriterande.

Det gammel-dåliga benet har jag inte ont i alls nu, det är tyst och snällt. Bara kraftlöst.

Men i vilket fall är lusten att kliva upp ur sängen sällan stor. Det är kaffet som drar lite på morgonen (och vissa dagar att Skypa med käre H), men efter middagssömnen, som blir ganska lång,  ligger jag kvar och drar mig länge, länge.

Igår hade jag i alla fall gott och mysigt besök av käre H. Idag var jag ut fast det regnade och stormade - man måste ju prova. Och nu blir det bara värre framöver. Snart snö!? Det gick i alla fall hyfsat att ta sig till soprum och affär, skönt att få luft faktiskt. Tyvärr blev  det inga kort tagna. Det är faktiskt färgglatt och fint än, men nästa gång jag kommer ut finns nog väldigt få löv kvar i träden.

Nästa gång jag kommer ut blir dessutom kanske en färdtjänsttur igen och då blir det nog inga träd fotade. Jag måste ju för tusan besluta om sängen jag ska köpa, med motor! Jag skulle ju bara ringa och beställa, för jag har ju kollat flera gånger, men det är ett jätteköp för mig. Och hur än jag beter mig köper jag grisen i säcken. Men jag har haft väldigt svårt att ta mig upp nu ett tag igen och får förstås ont här och där av att försöka dra mig upp med hjälp av hyllan. Så jag måste!

Fotot är från 30/9.

Tandläkaren var bra!

Ja, men framför allt var mina tänder bra, hurra! Att det fattas ett par stycken gör inte ett dugg.

Sen har jag bytt ut mitt körkort mot ett ID-kort. Rättare sagt försvinner mitt körkort först i januari nån gång, så just nu har jag både och. Det är ett steg till utför att skippa körkortet, även om jag slutat använda det. Det är kul att ha. Och visst skulle jag kunna förnya det, om det inte gick ut mitt i vintern. Jag måste ta färdtjänst flera gånger och jag åker inte färdtjänst på vintern. Och det skulle väl se kul ut att komma i rullstol, med färdtjänst för att hämta ut körkortet? Dock inte helt vrickat. Är man rik kan man köpa sig en bil där man rullar in med stolen och tutar och kör!

Annars?

Fingret är konstigt och hela handen värker mer än vanligt men det är den gamla vanliga artrosen. Så inte vet jag.

Det blir helg imorgon igen, en normal helg då käre H kommer hit efter jobbet. Det är uppsägningar på gång igen men han och hans förrådskompisar klarade sig . Puh! 

Fingret och tandläkaren

Jag har fått infektion i ett sår på fingret men hoppas, hoppas det inte blir värre. Tid hos tandläkaren imorgon och ska även hämta mitt ID-kort. Fick tips på 1177 att lägga fingret i ett grönsåpebad och det har jag gjort. Grönsåpan ska vara desinf... ja, du vet. ;-) Kanske har jag tid med ett litet bad till innan jag  sover.

Hm... måste upp sådär 6.30 kanske imorgon, hutlöst tidigt. Allt tar sån tid för mig numera. Eftersom jag hade gul såpa hemma fick jag ge mig ut och handla, men det var ju bara trevligt för det var hyfsat väder och vackra färger. Alltså några foton tagna igen fast jag inte gjorde någon avstickare alls. Körde ganska rakt på soprum och affär. Tur att det är någon stollig människa (jag!) som lägger märke till de vackra buskarna efter vardagsvägarna!

Jag saknar mina inlägg

Och jag saknar mina fina höstfoton. Fast dom finns på Facebook, en del av dom. Där finns jag med, alldeles för mycket.

Hit kom jag i alla fall via en annan blogger-blogg som jag fann på FB och skrev några korta kommentarer till. Det var väl en bra väg?

Min mage har varit konstig, så veckans höjdpunkt är uppskjuten till lördag. Käre H!

Och på hans jobb är det varsel igen. :-( Jag tror han blir kvar, men egentligen vet vi inte... 

I'm alive

Ja, jag lever! Bara så du vet, du som läser. Vem du nu kan tänkas vara.

Har bara så fullt upp... Det vill säga minsta lilla grej jag gör tar evigheter.

Men vi hörs! :-)

Långt utdrag

Gårdagens tanddragning drog ut på tiden... nästan en timme längre än vad som var beräknat. Han blev plågad från 9.50 till 11.30 - arma, arma gubbe! Och kanske även arma tandläkare. Och kunderna som satt och väntade...

Men det är gjort, han sade igår kväll att det inte blödde så mycket längre. Han har ätit och sovit, jobbar idag och kommer hit som vanligt strax efter 13. Gruvsamt i alla fall att pussas, jag får nog räkna med lite blodsmak... :-(

Är i alla fall glad att få se honom igen! Alltid en festkänsla; jag rekommenderar särboskap. Garanterat bästa boskapen ;-)

Luftigt

Luftigt, det ska det bli i mitt hem sen jag fått skicka bort en stor byrå och 6 kassar med prylar! Eller... åtminstone något mer luftigt än det är nu. Prylarna hämtas till en loppis, där alla pengar går till välgörenhet. Men jag rensar bara av egoistiska skäl. :-)

Luftigt ska det också bli i käre H:s mun, tyvärr. En krona ramlade av och tanden går inte rädda. Tråkigt, tråkigt! Han är hos tandläkaren just nu när jag skriver. Och han äter blodförtunnande, dock inte Waran som tur är!

Jag är också lite tandlös nu eftersom jag valde det i stället för rotfyllning. Människor om inte är superfriska ska definitivt inte rotfylla, om nu någon alls ska det. Det finns statistik på hur stor procent rotfyllningar som går bra, vad man nu menar med bra. Och hur många förknippar konstigheter i kroppen med tänderna?

Det känns som jag nyss skrivit om detta så nu är det bäst jag läser lite i min blogg. ;-)

Tryck

Ursäkta men nu måste jag få klaga. Inte på lågtryck utan på det här otäcka trycket på höger ankel som jag inte vet vad det är. Fast det såklart kommer av hermafroditen som inte var någon sådan. Alltså tromboflebiten som inte var en sådan! Skit samma vad det heter men det har förstört något i mitt ben! :-(

Även vaden fortsätter vara ond från och till. Eftersom den senaste läkaren påstod att mina muskler håller på att förtvina, ska sjukgymnasten få titta på det nästa vecka. Och eventuellt kommer jag till neurologen senare i höst.

I själva verket är det ännu värre att käre H håller på att tappa en krona (inte en peng, utan en tandkrona) och ska till tandläkaren imorgon bitti. Jag är mest orolig för gifter och skit men även han är medveten om ev varbildningar och sånt, om det nu varit öppet ett tag. Risken att måsta dra en tand till. Han äter blodförtunnande medicin... Och förstås ekonomin.

Jag ska i alla fall äta lite och sen försöka fortsätta städa, för jag ska få hit en fönsterputsare på torsdag. Pust och stön! Men nu verkar det som det är lite svalare och bättre luft, trots en massa regn. Fukten har varit vidrig!

Lust

Illa att ha lust och inte orka. Så är det ofta nu för tiden. Igår fick jag lust att laga mat jag inte lagat på evigheter. Jag började lite lätt då, har kört ett pass till idag och nu är jag tvungen att fortsätta. Helt slut. Och absolut ingen ork över för städning.

Det är (ovanligt) varmt men jag har AC och det borde gå... Hej och hå, du (han, hon, den, det...) som ger kraft, hjälp mig fixa ett litet kalas när gubben kommer från jobbet på fredag!

Jag har läst ut min senaste bok, förutom lite kommentarer i slutet. Flickan under gatan. Bra, otrolig, hemsk och det visade sig att den bygger på sanna historier. Hu!

Men vad ska jag välja sen? Än finns många olästa på hög, men jag kan bara läsa pocket när jag ska sova middag. Dags för något av  Torey Hayden igen ,  skulle jag tro.

*

Och steg för steg höstas det...

Ojdå!

Tionde augusti och jag är bara tyst. Men jag lever. Just nu knappt. Men jag har en del bra stunder varje dag.

Idag ska jag vara pigg när käre H kommer efter jobbet. Eller nä, jag ska vara trött men/och färdig och ligga och vila när han kommer strax efter ett. Enda sättet - och ett bra sätt - att kunna möta honom med glädje. Och så sover vi en liten middagssömn tillsammans.

Mmmmm, längtar!

Smycken och arma barn

Smycken kan jag väl inte slänga, även om jag köpt dem billigt på loppis? Och inte tar de mycket plats heller.

Fast ett på bilden är köpt på någon mässa och ett i något stånd på torget, kanske under en Yra någon gång. Indianen vet jag inte om han är tänkt att hänga sådär, som ett smycke, men nu gör han det.

Flera av dessa är från andra kulturer och ger säkert lite annorlunda kraft till mig när jag använder dem (inte så ofta). Fast de två samesmyckena, tillhör de en annan kultur? Jag är ju nästan lapp, i varje fall uppväxt bland lappar. Och nu börjar jag intressera mig för deras historia.

Så dags nu. Fast när vi umgicks med samer tänkte ju inte jag på att det var nåt speciellt med dem. Några killar åkte samma skolskjuts som jag när vi åkte hem över helgen och sen bort igen, men de skulle åka mycket längre; jag minns faktiskt inte var de skulle. Det var i alla fall lite skumt. Arma barn!

Fast arma barn var vi nog alla som inte fick bo hemma utan inackorderades där det råkade finnas någon som tog emot oss. I första klass fick jag åka hem varannan helg!

Arma barn.

Och till råga på allt hittar jag inte hur jag ska lägga in bilden. :-(

Nu är jag i Chrome och där finns mycket mer grejer än i Firefox. En hel meny till exempel! Därför finns bilden strax. Nu!

Min kropp försöker nog kommunicera med mig?

Det känns som hjärtkotan är på gång. Den brukar hacka på då och då men nu har den hackat lite mer än vanligt ett par dagar. Särskilt när jag sätter mig vid datorn. Hm....

Att den hackar betyder att det sticker med små spjut i vänstra sidan då och då. Bara korta attacker, men jag är livrädd att det ska bli en stor attack igen.
 
Jag vet nu att jag överlever en stor attack och att det inte är farligt. Men jag vet också att det är fruktansvärt och att kotan eventuellt kan hänga upp sig inte så attacken inte går över. Och här har vi ingen akutmottagning, har jag just fått konstaterat igen. En sån här skitsak skulle det inte vara någon vits att åka in för. Förmodligen vet ingen på sjukhuset vad de ska göra i alla fall, mer än försöka dämpa smärtan. Hu! Gift! Nej, jag är inte gift, jag är livrädd för ”mediciner”!

Jag skulle behöva en naprapat eller en osteopat - det är en kota som måste justeras - men det finns knappast någon som gör hembesök. En dam jag känner råkade finnas i närheten en gång när ryggen bröt ihop men hon är långt borta i normala fall.

Slutklagat?

Nja… Skorna. Musklerna i vänster ben. Suck!   

Klar?

Ja, det är en underbar tid utan gassande hettor och skulle det hetta till har jag min AC.

Och min käre H!

Och utanför mina fönster är det grönt och fint och där hoppar glada hundar och ungar. Hembryggt äppelvin vet jag dock inget.      

Ojdå, hade visst glömt...

... att blogga!

Men jag lever, käre H lever och vi har våra fantastiska små stunder.

Jag har även haft mer fina stunder utomhus. Fast det regnat rent katastrofalt i en del av landet, har vi klarat oss bra - i varje fall jag. En del tycker inte alls att de klarar sig bra om det är sommar och kallare än 25'. Själv har jag varit överlycklig för ljumma, mulna dagar. Det gick bra att rulla i regn en dag också eftersom det inte var så kallt.

Just nu är det dock lite väl mulet. Det har inte regnat mycket men det har hängt saker i luften hela dagen.

Och något som är stort... är magen....

Kan väl bero på glass
i stora lass?

ICA:s nya lakritsglass. Att det är tillåtet att tillverka så god glass! Tur den är lite dyr, för nu har jag i alla fall lugnat mig lite och äter lakritspuck till vardags.

Det är ok

Men jag har inte så mycket tid att skriva. Eller om det är lust eller ork eller inspiration som fattas. Vill ej sitta och tjattra med Xpressen på nätterna men det har jag nog sagt förut.

Midsommar var i alla fall bra fast jag inte firar den. Besök av kär gubbe en dag, sen var det flera dagar det var passande väder för mig att vara ute. Det vill säga ganska mulet och lagom varmt. Fint för fotografering.

Vackra omgivningar har jag. Verkligen! Det bästa är att hitta sådant som verkar vara lämningar från tidigare liv. Mitt område var till exempel ett koloniområde. Allen nedanför vägen måste ha lett till en tjusig herrgård en gång i tiden.

Men nu sovdags. Sedan jag lagt mig dock först läsa lite mer i P-O Enqvists biografi.

Fådda häromdagen

Det vackraste jag vet: ploppen! Det finns även liljekonvaljer i buketten men de kom lite i skymundan på detta foto. Hängde på min dörr en trevlig dag!

Ännu skummare!

Underbart, fantastiskt skumt: Käre H har fått brevet! Brevet där det står svart på vitt att han fått sjukersättning på 75%!

I dessa tider när sjuka plågas till döds av regering och röstare, då får han sin sjukersättning. Men så hade han hjälp av en fantastisk läkare och en nästan lika fantastisk hjälpreda också. 

Om det inte kliade och sved så förbannat* skulle jag vara 100% lycklig, men nu är jag bara... 150 % superglad! :-)

* Jag har varit ute två dagar i sträck. Solen har inte gassat hela tiden men det räcker med luft och vind för att ansiktet ska trasas sönder. Känns det som.

Blandat bättre

Jag är frisk! På en punkt.

Sjuk på sjutton, ungefär.

Undrar om det är ett friskhetstecken ändå att det tokkliar på mitt högra ben? Just där det häromdagen var så svullet. Jag var ut idag, i blåst, men inte sol, men ansiktet brinner i alla fall. Men benet visade jag inte så mycket för blåsten...

Igår när käre H var här orkade jag knappt röra mig alls, men idag  känns det ungefär som vanligt i alla fall. Trots mycket fukt.

Käre H och jag är ännu i väntans tider. Men i torsdags hände något skumt. Han fick ett brev från pensionsmyndigheten med delvis ifylld blankett för ansökan om bostadstillägg. Det kan han alltså ansöka om när han fått sjukersättning. Men besked om det har han inte fått än. Spännande....

Inte ropa hej

Men idag törs jag i alla fall tala om att jag inte hade ont i halsen när jag vaknade. Andas går bra. Jag gick inte och lade mig igen sen jag varit på toaletten, fast det var flera minuter kvar då jag kunde legat och dragit mig.

Jag känner mig tame sjutton lite pigg och inspirerad! Undrar vad jag ska göra för speciellt då? Färga kläder kanske? Trä lite på ett halsband?

Hm, hm, det är redan onsdag igen, vilket innebär: Börja städa och samla ihop det utspridda så jag kan ta emot besök om några dagar!

Nåväl, jag är mycket, mycket tacksam att jag fortfarande "kan".

Och mellan varven kan jag kolla TV eller fortsätta titta på Millenniumtriologin. Vilken lyx jag lever i!

Undanstuvad, insnuvad

Nu är det två veckor sen jag var ut! Snuvan har övergått från det ena stadiet till det andra, nu rethosta. Röst som nästan ej går använda, fast lite bättre idag än igår. Tack och lov aldrig feber. Eller? Hade hela 36,8 idag när jag ansträngt mig och det är rätt mycket för mig.

Jag har i alla fall tvättat håret och skrivit handlarlapp och funderar på att försöka smita ut imorgon. Smöret är slut och jag har flera paket på posten. Och jag längtar ut! Har nu missat hela den fina försommaren, med allt spirande grönt.

Fast ser risken för regn ut att vara lika stor i verkligheten som på SMHI:s gissning, stannar jag nog inne.

Host och pust och stön!

Inte ens sduvan

Inte ens sduvan är bättre, snarast sämre igen! Tjocka saker i alla möjliga färger fanns i halsen i morse igen och det är inte vackert det jag snyter heller. Så det blir ingen träff imorgon och knappast på söndag heller? Less, less, less!

Men jag har klistrat en hel del på ett onödigt collage, det är kul. Och nu ska jag snart lägga mig och läsa NHR:s tidning. Skönt!

Nä

Inte bättre alls. Benet är hemskt! Foten mer domnad än vanligt, låret allt ondare, helt klart svullet. Var ju på väg att ringa neurologsyster en dag men det blev inte. För vad ska jag säga? Vad kan hon göra? Är det ett skov är det ju bara ett friskhetstecken, för en gammal SPMS:are,  haha. Men det här i låret är inte ms, så vad f-n är det? Har det ändå ett samband, utom ms? Det började för ungefär 1,5 månad sedan, domningarna och superspända vaden lite senare.

Förkyld ja, men står inte ut att  bara vara inne så det blir kanske en tur imorgon. Åtminstone till soprummet.

En positiv sak i alla fall: Hittade äntligen en B12, rätta formen, utan nanopartiklar eller konstigt fraktsätt. Dom fanns på sidan dit jag precis höll på att skriva! Säkert inte dumt alls för mina nerver och andra kroppsdelar! Kanske till och med låren vill ha B12, men varför bara höger i så fall?

Trött

Trött på sduva, trött på knäppt ben, trött på onda höfter, trött på att vara inne, trött på att vara trött.

Nu kan det bara bli bättre.

Eller?

Otroligt nog glömde jag det värsta: Klådan! Hettan i ansiktet! Och detta blir inte bättre. Det brinner mer och mer i mitt ansikte fast jag inte varit ut sen i tisdags! Alltså är det inte solen jag inte tål, det är... mig? Livet? Ensamheten?

Jag döpte ju klådan till ensamhetsklåda redan för länge sen, när syrran från Götet var här och det inte kliade just något på hela tiden... Och ingen, ingen har varit i närheten när det är så här jävligt!

Skumt!

Telefonsamtal

Damen från FK ringde H igår. Intervju om hans sociala situation och liknande. Hon utreder, sen tar andra över. Kvalitetssäkring nämnde hon och medicinsk utvärderare.

"Får du igenom detta, vilket jag tror..." och andra positiva  små saker sade hon i alla fall. Kan bli klart innan maj är slut (men hade hon koll på almanackan då?)

Vansinnigt spännande!

Själv är jag sduvig så det blir inget H-besök i helgen. Han har så många viktiga möten: födelsedagar, mors dagar m m och på måndag service av bilen. Så han vill ännu mindre än vanligt bli förkyld.

Och igår var  det urnsättning.

Hägg den 22 maj

I motljus men det syns hur långt blommorna hade kommit.

Explosion

Det här var igår.Världen började bli lite grön. Jag ska ut ikväll och då misstänker jag att den redan är jättegrön!

Mysig doktor

Men mycket förstod han inte av mina problem. Möjligen en gåta löst. Resten förblir frågetecken, åtminstone för läkarkåren.

Trevligt i alla fall med tid över för att besöka en bäck. Undrar när jag såg rinnande vatten på nära håll senast? Ja, nån liten vårflod har jag väl sett men en bäck? Nä, det var sällsynt och trevligt, inte minst för att jag fick höra av några killar att det finns krokodiler där. :-)

Ben och sånt

Jag är väl tjatig men nu är jag less på mitt domnade, stela högerben, mitt "bra" ben. Tromboflebiten eller vad det är ser ut som den gjort länge och lär väl stoppa blodflödet. Det är nog bra att jag har tid hos läkare på tisdag. Jag kanske lever farligt...

Mindre bra att det ska bli varmt och kanske soligt. Nu försöker jag än en gång sy en vettig kylkrage. Det börjar bra men nu har jag konstruktionsproblem igen, som vanligt. Var är du min duktiga konstruktionssyster? Ute och campar någonstans. Och även annars långt bort...

Fast nu när jag kollar SMHI är det +17 men molnigt på tisdag. Hoppas, hoppas det (moln) blir sant!

För övrigt har inte käre H fått något besked alls från FK så spänningen är fortfarande olidlig....

Lidande

Klådan, fötterna (skorna), fukten, fumligheten, fan och hans faster.

Imorgon är en bättre dag. Det är en H-dag.

Fantastiska FK

Brevet var bekräftelsen på att ansökan och läkarintyg hade kommit in - för en månad sedan! Duktigt, FK!

Jag fortsätter vänta, hoppas, tro...

Brev

H har fått brev från FK men ej vågat öppna det än - jag förstår honom! Samtidigt som jag absolut vill veta vill jag inte veta... Fast jag tror det går bra. Men det finns ett men, minst...

Han skulle sova middag innan han öppnar och det ska jag med göra. Har varit på rymmen, på MIO och Jysk och kollat möbler och prylar. Jag ska köpa en säng! Kommunens jädra fuskverk ska ut så snart som möjligt. Inatt vakande  jag med en helt domnad högerarm! :-( Inget ms-skov eftersom armen kom tillbaka efter ett tag. Påminner dock starkt om mitt kanske första skov, 1978.

Sova, sova, sova....

Sängen

Jag längtar inte lika intensivt som vanligt efter den. Den är inte så skön längre. Dock börjar jag vänja mig och sover ungefär som vanligt, efter ett par riktigt oroliga nätter. Den är ju så jädrans hård för ryggen eftersom jag bara har den tunna bäddmadrassen mot det hårda underlaget!

Jag har en idé (Det vill säga H delade med sig av sin idé) men vet ej hur jag ska få hem en ny bäddmadrass. Jag skulle i alla fall vilja testa mer innan jag slår till och köper en ny säng. Och när ska jag åka och prova säng? Tänkte åka imorgon men har ej lust, orkar ej, vill ej...

Kliva upp är lite skönare än vanligt i alla fall och framför allt så skonas mina armar.

Här är den. Det menar jag. Sängryggstödet.

Tidernas viktigaste tid väntar

Käre H.

Sjukersättning.

Ska diskuteras på måndag.

Hur ska jag överleva den närmaste tiden?

Det gäller ett liv!

Dramatisk, javisst, men jag är helt klar i knoppen (kört AC på morgonen redan) och fullständigt vettig. Alltså lika vettig som vanligt. Alltså, har gammal rostig ms-hjärna men den är förhållandevis vettig när jag är nedkyld. :-)

Käre H, jag önskar dig det allra, allra bästa!

Experiment på gång

Idag kommer arbetsterapeuten med en sak jag ska stoppa under bäddmadrassen för att kunna höja upp övre delen sängen. Det är tidigt nu och jag har svårt med språket. Det har säkert ett namn....

Men just i morse kom jag på att det finns ingen chans att det kan funka för mig. Det blir ju stenhårt under bäddmadrassen och jag har breda och onda höfter. Tråkigt!

Jag behöver dock något för att lättare komma upp ur sängen, så jag inte fördärvar högerarmen helt. Just nu är den hyfsad igen.

Benet? Höger? Har struntat i det ett par dagar men nu avskyr jag det igen. Förlåt  ben, det var fel uttryckt. Jag avskyr det du drabbats av, vad det nu är! Det lämnar oss aldrig helt, som det verkar, och det spänner, irriterar. Och oroar ibland.

Men se det snöar!

Gör inte mig något just nu, men visst blir det svårare att planera eventuella utfärder. Det kommer att hålla på några dagar och jag vill göra någon mer nöjesresa med färdtjänst. Eventuellt även någon mer nyttig resa.

Läkaren på HC ringde igår igen för hon tyckte jag lät så osäker om benet när vi pratade i onsdags. Osäker ja minsann! Vad tusan, när man har ms och jättekonstiga ben (konstig kropp menar jag) sen förut, hur ska man då kunna veta om man dessutom får något annat fel i ett ben?

Inatt vaknade jag och höger fot var extremt konstigt, typ svårt domnad. Eller det där med kuddar under fotsulan. Typiskt ms, typiskt mina fötter, men inte höger nu på länge. Men jag hade sovit på andra sidan mot vad jag normalt gör och sen jag - efter en hel del funderande - sovit en stund till, men på vanliga sidan, var det som vanligt igen. Som vanligt fast höger ben är mer spänt än vanligt. Och jag har sedan en tid konstiga nervsmärtor i höger lår. Konstigt eller i alla fall ovanligt ställe. Och inatt kom jag på att det gör ju ont när jag trycker där på ett ställe eller när jag rör mig på ett visst sätt och det känns extra konstigt.

Jag ska fråga de kunniga om myxödem brukar göra ont. Haha, nej ingen dum jävla läkare, dom vet ju ingenting! Kvinnor som kan!

Hej på dej, du min konstiga kropp!

En sak kan du påverka

... du numera feta tant. Du kan gå ner i vikt! Jag säger inte att det är lätt, men du kan!

Du tröstäter dålig mat, fullt medvetet, varför gör du det? Blir du gladare av det?

Skulle du inte blir gladare av en lite mindre häck?

Skulle inte livet bli lite lättare med en mindre häck?

Skulle inte benen bli gladare av att släpa på en mindre häck?

Svar: Jo, jo, jo!

Ja då så, sätt igång!

Kanske vår

Sädesärlor, trastar, mera scillor, backskärvsfrö. Storsjöflaket har gått. Sol men svala vindar, lagom för mig. Skön tur alltså, men handlat en massa onödig mat igen. Eller åtminstone onödigt god och kaloririk....

Andats in tändvätska, mått illa, men överlevt en gång till. Men sur är jag så in i... *mycket fult ord*! Hur kan min förening godkänna att det grillas så nära husen, när de för ett par år sen beslutade att det ska vara minst 200 m? Morr!

Försöker glömma det nu en stund; tittar på film med Rolf Lassgård.

Ben igen

Ett väldans tjat om ben! Ja, det högra är knäppt! Förutom allt annat nervsmärtor i låret av alla ställen. Och enorm spänning i vaden. Och ankeln... obeskrivlig. Jag är ganska less på min kropp nu men samtidigt lycklig att jag snart får lägga mig. Det blir ju bra då. Brukar alltid bli bra då....

Och lycklig att käre H finns, om än en bit bort nu. Tretton minuter mellan garagen, räknat i en Suzuki Wagon R+. Jaha, då kom en sån nostalgitanke. Tiden då jag var ganska fri ibland. Undrar hur han har det i vackra Härjedalen? Kära Lilla Blå.

Fredag och käre H

Benen finns kvar. Gullig sköterska ringde, det är lugnt. Nu testar jag bloggen igen för att försöka förstå hur någon har sabbat den. Ska jag måste läsa på hur jag ska skriva i min gamla vanliga blogg? Testar nytt stycke:

Nytt stycke, på vanligt vis.

Nytt stycke igen: Efter 13 kommer käre H och jag är alldeles lycklig vid tanken, men ännu lyckligare då förstås. :-)

Det funkar! Men ack så knöligt dom fått till det! Dock värsta buggen tydligen rättad....

Osäkra ben

Ja, osäkra ben är inget konstigt när man har ms. Jag är glad att de ännu bär mig, i alla fall lite grand. Men nu är jag extra osäker på grund av hemafroditer. Nej, nu blev det fel ord igen, också på grund av ms. Tromboflebiter heter det jag tydligen har. Eller en i alla fall. Den är uppvisad för en läkare, eftersom jag råkade ha den när jag var där i ett annat ärende. Det är dock snart 3 veckor sen nu jag upptäckte den och den har blivit behandlad i 2,5 veckor men ser ungefär likadan ut.

Och varför är mitt bättre ben plötsligt ungefär som det sämre när det gäller spänd vad, domningskänslor och svullnad? Och varför har jag plötsligt en massa röda saker i knävecket? Jag brukade inte studera och fundera över mina ben för de har alltid (länge) sett konstiga ut och känts konstiga. Men nu är jag så osäker. Är det inte en hemafrodit så är det en ytlig propp och proppar ska man inte ha! Inte hemafroditer heller, helst.

Men jag sover väl på saken en natt till så får vi se om något förändrats, med hjälp av Hirodoid. Och sömn.

Glad snö

Snön som faller är glad att den har solgula markiser att landa på. En del av den alltså. Och grannarna undrar väl. Men solen sken ju precis när jag skulle sova middag...

Ansökt

I tisdags skickade käre H in sin ansökan om sjukersättning. Ungefär samtidigt skickade käre läkaren in läkarutlåtandet, som H fick kopia på sen han hade skickat sitt. Ändå är dom helt överens. Suveränt skrivet av alla inblandade. (Ja, jag har varit inblandad! Käre H uttrycker sig helt suveränt muntligt men har svårt att få ner saker på papper)

Någon dag senare fick han veta att det är samma handläggare som sköter detta, som haft hand om sjukpenningen. Det kanske är så idag, mer kundorienterat. Inte efter ärendeslag alltså. Det låter väl bra?

Ja, det finns många positiva delar i detta. Handläggaren var visst inte så kunnig om stroke, hon kände till exempel inte till hjärntröttheten eller i varje fall inte hur den fungerar. Men nu är hon kunnig, efter alla upplysande möten, där bland annat suveräne läkaren förklarat alldeles utmärkt. Han är guld värd!

Men det finns även många, många, många om och men...

Hur ska vi överleva den här tiden av väntan?

Genom att leva här och nu, som om varje dag vore den sista. Den kan ju faktiskt vara det, även om man räknar bort strokar, ms:ar, stress och frustrationer...

Hjärtkotan igen

Jag blev anfallen häromnatten helt utan vidare! Vidrigt, hemskt och det ville aldrig släppa. Jag klev upp och gick omkring men det fortsatte nästan lika illa. Men jag var lycklig för jag visste att det inte var en hjärtinfarkt.

Till slut gav jag upp och lade mig igen - och den gav sig av. Vem som gav sig av? Ja, inte hjärtkotan men låsningen, smärtan.

Du får söka på "hjärtkota" så får du se lite vad det handlar om.

Men nån hjärtkota finns inte. ;-)

En fin liten påsk

Eller en helt vanlig, underbar träff med min fine gubbe.

Massor av problem, mycket strul, men mest mycket fint. Närhet, glädje, skratt och tårar. God mat. Tro på nya vårar? Nja. Jag tänker nog att jag ska leva så mycket jag bara kan i nuet för det kan vara min sista vår. Men det kan det vara för vem som helst.

I onsdags var jag ut och åkte med färdtjänsten. Normala, bra bussar med lyft. En normal, bra rullstol trodde jag också, men den betedde sig synnerligen onormalt. Men med lite tur så överlever man allt. Och jag ska våga mig ut mer snart...

Nysnö

Snart en meter, tror jag, bara lätt överdrivet. I vilket fall det svåraste föret för min rullstol. Och jag måste handla just idag, har ej tid/ork sen. Påskhandel kan man väl kalla det men jag ska inte ha något speciellt påskigt, bara något bra och lättsamt tills gubben min kommer hit igen.

Förra veckan var min gräsmatta bar och jag var så glad...

En fin lördag

Jojo. Höga berg och djupa dalar. Visst. Idag var det i alla fall väldigt fint med käre H. Det är tur att han har lite mer ork nu för jag har då inte det. Suck. Men han är underbar! Så vi fick mat idag med!

Han hade plötsligt fått tid för att träffa sin läkare idag, angående dels fortsatt sjukskrivning, dels ansökan om sjukbidrag. Det kommer att bli outhärdligt nervöst ett tag framöver, men den här läkaren är suverän! Ja, sjukskriven blir han men sjukbidraget... Jo, vi klarar det!

Ute snöar det visst. Lämpligt nu när min gräsmatta var helt framtinad.

En jädra onsdagmorgon

Hemsk! Fast nu. 10.54, har jag börjat hämta mig, klådan har lugnat sig, ovilliga benet får vila en stund. Jag fryser, så nu kan jag snart göra något lite fysiskt igen.

Är glad att fredagen närmar sig så jag får se min käre H igen, men jag behöver fler dagar för att förbereda. Och någon dag när jag bara får slöa också. Fast jag har ganska mycket slötid under dagen, behöver jag mer. Min ms blir inte direkt bättre...

Jag måste börja köpa städning regelbundet. Måste, måste, måste! Jag kan köpa rätt mycket privat hjälp tack vare RUT, innan jag når maxtaxan för hemtjänsten.

"Du betalar max 1 760 kronor i månaden. Maxavgiften gäller om du använder åtta timmar servicetjänster har personlig omvårdnad och trygghetslarm."

Jag - vi - måste också räkna ut mat vi kan köpa, som inte kräver någon förberedelse men som H i alla fall tål. Mycket svårt. Mjölkfritt, lite fett, vissa grönsaker funkar ej alls (paprika!) et cetera.

Men denna helg ska jag klara....

CI-examen

Jag vill så gärna sätta på Xpressen och berätta att käre H har CI-examen idag. Och så vill jag berätta hur jag upplevde hans hand och arm när han var här i lördags.

Men jag orkar inte just nu. Jag återkommer, förr eller senare! Kanske efter imorgon när jag får uppleva hans arm och hans efter ännu en veckas hårt jobb med CI-terapin.

Fast jag tar i och trycker in att arm och hand var mjukare och smidigare i lördags, men att så har det varit ibland bara efter Botox också.

I min jakt på durkslag...

...hamnade jag här:

Vilka underbara prylar! :-) Att drömma om... Just nu drömmer jag ändå bara om större bilder av prylarna. Jag försöker ju bli av med prylar och få luft i min lägenhet!

Men visst skulle giraffhinken få mig på gott humör sen jag fått bort allt skräp.

CI och storm

Det har stormat i natt, så det har faktiskt varit svårt att sova. Det blåser hårt nu också och jag är glad att jag får vara inomhus. Fast jag är mindre glad att jag orkar så lite, men jag är i alla fall glad att jag kan sätta på AC:n när jag blir för varm. Snart kommer den att börja rädda mitt liv igen!

Just nu håller jag på lite för mycket för jag ska få städning i morgon. Fast det handlar inte om att "få”, det handlar om att köpa. Skönt i alla fall, men det är väldigt jobbigt innan för jag försöker och försöker och försöker få bort saker från golvet men det finns ingenstans att göra av saker. Han ska i alla fall få hjälpa mig att bära bort så mycket som möjligt. En del ska slängas, en del ska återvinnas. Så bra att det finns en återvinningskur på sopstationen nu! Men jag hinner inte packa mycket, tyvärr. Orkar inte, menar jag.

CI är mer spännande att skriva om. Just idag har käre H börjat sin CI-terapi, som jag säkert berättat om tidigare vad det innebär. Träning för den dåliga handen. 9-15 varje dag i två veckor.

Milda makter vilken hård test för honom! Med det sägs att han ska få sova middag eller i varje fall vila efter lunchen. Det måste han få, annars går det åt pipan! Det blir spännande att höra i kväll, hur det har gått, vad han har för träningskamrater, hur han har orkat.

Durkslag

Varför är jag så förtjust i durkslag?

Visst, det är en mycket användbar tingest, men det jag tänker på är framför allt hur vackra de är. Form, färg, funktion. Ändå har jag bara tre stycken i plast. Har länge beundrat dem i emalj; tänk den röda jag såg en gång.

Och så dyker något ännu vackrare upp av en slump. En väns rekommendation på FB, fast det var inte durkslag hon rekommenderade, men jag råkadee klicka upp och bläddra lite.

Vackraste durkslaget?

Fast påståendet att det rymmer 2-4 portioner pasta tror jag inte ett ögonblick på. Det här är bara en vacker, snobbig prydnad!

Fototest

Vill bara kolla hur detta blir.

Bortsett från det är det en lugn söndag.

Axel, CI, grönkål o dyl

Jag undrar hur detta skall gå. Höger Axel, fast med ett litet ”a”, vill inte vara med. Ont, ont, ont! Och handen domnar. Och Expressen är ostyrig. Och jag skrivsugen.

I denna Axel har jag en gammal arbetsskada, så det är inte konstigt att den blir dålig igen. Det är mer konstigt att den klarat sig så bra länge.

I varje fall har jag lyckats vara ut och handla igen. Det är fantastiskt! Mindre fantastiskt är att jag allt oftare köpte fel saker. Sist köpte jag Couscous i stället för Bulgur och idag blev det grönkål i stället för spenat. Hur gör jag när jag läser? Vad tänker jag på? Jag tänker på konstgjorda gryn respektive något grönt, då kan det bli såhär. Grönkål är ingen katastrof för mig, tvärtom, men för min käre H är det inte bra. Spenat är väl inte utmärkt för hans mage heller men betydligt bättre en grönkål. Och passar bättre till lax.

Käre H fick idag veta definitivt att och när han skall gå CI-terapi, en stenhård träning för strokeskadade. Exempel

Han ska få en Botox-spruta igen nästa vecka och veckan därpå, den 12 mars, påbörjar han en 14 dagars kurs. Lite lustigt att han kommer att få fira tvåårsjubileum under den tiden. Den 15 mars är det två år sen han kom in på akuten med sin stroke. Den 8 mars är detta för resten tolv år sedan jag fick min diagnos. Det är väl lite lustigt...

Minst tio gånger varje dag

...orkar jag inte längre.

Men lika många gånger per dag fortsätter jag ändå.

Jag vet det finns ljusglimtar, riktigt goda ljusglimtar, även efter den mörkaste väg.

Och dem vill jag uppleva.

Jag hasar vidare.

Flera besök samma dag

Kan leda till uttröttning och/eller behag.

Först sjukgymnasten, en söt, mysig tjej. Vi pratade lite om min konstiga kropp och hon klämde lite. Ajaj. Och så fick jag tips på några övningar jag kan göra sittande. Det ska jag nog klara. Ja, det var ett trevligt och lättsamt besök så jag är inte alls knäckt av det.

Efter jobbet (9.30-13) kommer käre H. Det blir trevligt. Mat förberedd och nu har jag suttit i kylan ett tag så jag orkar gå och plocka undan lite till och duka bordet. Jag lägger mig strax innan han kommer och så vilar vi tillsammans en stund innan vi sätter igång med maten. Mysigt!

Om den så kallade hjärtkotan berättar jag sen.

Fantastisk dag, tror jag

Käre H har arbetat - ja, verkligen arbetat, med lön! - för första gången sen fredagen den 12/3 2010. Jag slår upp kalendern och kollar. Ruggiga tankar fyller mig. Stroke! Och uselt omhändertagande på akuten. Men han lever! Och han jobbar igen, i alla fall 25%. Tjurigheten, som ibland är en nackdel, har hjälpt honom komma så här långt.

Och jag har varit på affären. Rena autostradan dit idag också. Ett tag sen det snöade och det är underbart att rulla. Fast det drog kallt, men det är inte ovanligt. Och något måste jag väl gnälla över.

Vansinniga eftermiddagsklådan kommer snart att släppa sitt grepp, när jag suttit still ett tag och svalnat, så den behöver jag inte nämna. ;-)

Timmerstocken då? Jo... jag är ganska desperat nu, funderar faktiskt på medicin. Nämnde det till och med till sköterskan idag, när jag ringde om ett recept. Min fråga, som hon tog med sig till läkaren, var:

- Måste jag prova alla andra (hemska) piller mot stelhet, innan jag kan få en chans på Sativex?

Cannabis... Inte för jag tror att det är så mycket roligare men jag tror det är mindre onyttigt än andra så kallade "läke"medel, som folk dör som flugor av.

Snart pratar jag och H i telefon så jag får höra om det verkligen har varit en fantastisk dag. Fast jag har redan fått en mail-rapport så jag har redan bedömt den som en sådan. Men den blev lång, så kanske tog han ut sig för mycket. Hoppas inte. Och hoppas han ej blev störd i middagssömnen.

Lidande?

Jodå, den ingrediensen finns med.

Lek

Lek finns också, ibland heter den Angry Birds. Ibland Jigsaw Puzzle, ibland Bookworm. Fast vadå, lek? Alla dessa lekar tränar min hjärna. Att pussel är bra har jag vetat länge men lite överraskad blev jag att till och med Angry Birds kan förebygga sjukdom. Detta är visserligen en annons men nog tror jag det här med forskningen är sant.

Angry Birds kan hjälpa mot Alzheimers

Liv

Liv finns, skrivs gör det, men bara i hjärnan. Tassarna vill inte så ofta och mycket...

Ska jag sova gott?

Ska jag bara ha det gott? Som om ingenting hänt. När min kära gubbe är på begravning.

Ja, vad ska jag annars göra? Det hade liksom inte varit läge med påklädning och färdtjänst idag, när det är kring -20. Tidigt i morse -28. Det sägs även blåsa i fjällvärlden och jag bor på gränsen...

Ja, jag fixar mig lite enkel mat och sen lägger jag mig snart och tänker på dem alla. 14.30 börjar det.

Plus och minus

För käre H, de viktigaste:
Plus: Fast anställning med lönebidrag, 25% från och med snart!
Minus: Begravning av lillasyster imorgon. Hon blev 45.

För mig?
Plus: En levande, frisk syster, nej två. Två av tre har överlevt. Och H förstås! Han har överlevt massor!
Minus: Det gamla vanliga och lite till. Och att Firefox knappt funkar alls efter uppdateringen.

Men nu får jag snart sova, det funkar tack och lov oftast utmärkt. Jag fick höra en beskrivning i morse, av hur extremt jävligt det kan vara, som gör mig extra tacksam.

Lek

Eller allvar?

Första delen, snarast en kul blandning.

Mitt i allt kaos (mer andras än mitt, men ert kaos är mitt!) gör jag plötsligt något jag längtar länge efter. Inte mycket jobb, men det kräver lite planering och mycket beslutsfattande. Fast idag genade jag.

För första gången i "nya" tvättmaskinen: Färgning av kläder och handdukar. Exakt resultat kan man aldrig veta, men bra brukar det bli. Peppar, peppar.

Men genande menar jag att jag bara tog en färg rakt av. En röd, men ej knallröd. Lite färg och mycket tyg, så det ej ska bli så skarpt. Och några textiler har färg förut, som kommer att mildra den nya färgen. På senare år har jag annars ofta lekt med att blanda färger. Det blir extra spännande då att öppna maskinen. Fast jag brukar kunna gissa relativt bra.

Start klockan 10 och det är själva den att programmet ska ta så lång tid, för jag är så nyfiken! Kanske kommer någon bild sen.

*

Allvar.

Ute är det kallt, fast det börjar gå till sig lite nu. I morse -23, nu ungefär -18. Värst för min käre H som är ute på ett ärende och får ha bilen stående i kylan ungefär en timme. Han har stora problem med hand, arm och även ben när det blir för kallt. Han blir så stel.

Glad är jag i alla fall att kuratorn ringde och bjöd in honom just nu. Hoppas hon lyckas dra ur honom allt elände. Han planerade att hålla inne det värsta, sa han. Fast det kan vara bara för att retas med mig. Och kuratorn har hittills varit skicklig så jag tror det ordnar sig.

Hon får nog veta att det är begravning för en närstående om en dryg vecka. Och kanske att en annan närstående verkar ha tappat greppet om verkligheten riktigt, på grund av detta och att H måste hjälpa till där med. Fast han knappt orkar med sitt eget. Bland annat arbetslösheten, som är tänkt att bli kortvarig men det beror ju på en viss handläggare på AF.

Seloken

Men så ska han börja med en ny medicin, vilket inte blir så kul. Det funkar ju, så vitt vi förstår, bra med hans nuvarande medicinering. Bortsett från aningen dåliga njurvärden.

Och då ska man testa en ny medicin som inte är bra för njurar? Smart? Inte bra för mycket annat heller... Buhu! :-(

Dröm och verklighet

Drömmer om H ibland nu också, på nätterna alltså. Ungefär det vanliga under många år, att jag är medveten om hans närhet, vill ha hans uppmärksamhet, men han ser mig sällan. Eller så ser han mig, vi är båda starkt medvetna om varandra, men inget händer.

Inatt tog han i alla fall min hand till slut, men sedan försvann han igen.

Jag vaknar och kommer snart på att han numera (åter och fortfarande) finns i min verklighet. Han lever, jag lever (bitvis) och ganska ofta lever vi en stund tillsammans.

Det är fantastiskt!

Och till helgen blir det firande av 10 år tillsammans (denna omgång), på vårt eget egensinniga sätt. Ett sätt som håller så länge vi håller. (Peppar, peppar...) Datumet för första träffen är den 18 januari men vi ses nog på fredag och firar då.

Pärlemor

Häftigt att få se dessa fina moln igen. Men tråkigt att veta att de har med sämre ozonskikt att göra.

"Under senare tid har pärlemormoln blivit en viktig bricka för att upptäcka ozonhål. Det är nämligen så att ozonuttunningen går ca 100 gånger fortare när den här typen av stratosfäriska moln uppträder."

Måltid

...kall, torr och fattig.

Men att få se dem igen gör mig glad. Ingen skadeglädje, för egentligen tror jag de är vana och klarar detta till synes hårda liv.

AF

Min käre H är just nu på AF, tillsammans med damen från FK. Om han tog sig dit. Om han hittade parkering. Det är ovanligt kallt och han har inte testat att vara ute och gå så mycket i kyla. Han kan måsta stå långt bort, om det inte finns plats på den närliggande parkeringen. Den närliggande parkeringen är dessutom ganska trång och bökig för en som inte har full manövreringsförmåga så jag är ej säker på att han ens vill testa.

Ärende? Lönebidrag. Måtte det gå vägen! Det ska inte vara några hinder men vad vet man. Dock fick jag veta namnet på handläggaren och känner igen det som en som jobbat där länge. Jag tror mer på en sådan person, tror en erfaren person vågar använda förnuftet, om det nu skulle behövas.

Sen kommer han antagligen hit och sover middag och fikar, men nån längre träff blir det inte på grund av -14. Alltså inte kallt om man jämför med vad som varit vanligt denna tid på året, men ovanligt kallt för i år. Det blåser lite också eller om det här bara kallas "drar" så i själva verket kan det vara -20-25!

Tack, någon, för att jag inte måste ut idag. Men imorgon vill jag ut och handla mat. Då ska det faktiskt vara varmare igen, dock risk för snö. Risk för snö nu snart också. Och min väg som är så fin nu....

Jag ska inte klaga

Men faktum är att ansiktet brinner upp. Värre än vanligt. Klåda först förstås, även på kroppen. Straffet för jag att jag varit ute i sol och vind två dagar i sträck, antagligen. Fy på mig!