Inget gott slut

Min Storm, rullstolen alltså, tycker inte om knaggel heller så även idag vände jag och åkte hem utan mat. Men jag funderade länge, åkte fram och tillbaka och kände på panikkänslan. Jag skulle kunna klara det om jag lyckades köra rakt fram på låg fart utan att behöva vrida hjulen något. Men minsta lilla jag hade måst ändra färdriktning och/eller när det lutar för mycket i sidled (vilket det gjorde där) då är det kört. Inte grusat, då skulle jag ej klara att kliva av rullen, köra den en bit och kliva på igen. Visserligen hade jag grus med - det måste jag ha när det verkar halt - men nä, jag var för feg. :-(

Men jag fick en del skön luft.  Träffade en granne. Lyckades ta mig upp på bron igen på första försöket trots is. Men det spann. En (mindre) vacker dag kommer jag att måste köra ner igen med småhjulen helt felställda - då är det godnatt! :-(

Så säg inte Gott Slut till mig, för då... Hm.

Gott Nytt År?

Jag är inte en sån som blir friskare utan jag blir sämre i alla mina sjukdomar. Gott Nytt År? Jodå, jag kommer att fortsätta ha bra stunder. Jag lovar. Men framför allt ska käre H ha goda stunder; det är han som ska bli allt bättre och  leva vidare, inte jag.