Något som måste analyseras

Varför är jag så förtjust i boxar, lådor, korgar och dylikt, som man kan ha saker i? Idag var jag på stan för första gången på evigheter och köpte visserligen ett par dyra, men förhoppningsvis vettiga, iläggssulor. Men sen var det i princip bara boxarna som intresserade och två följde med hem. Inte billiga, inte nödvändiga men fina. Ska fyllas med gammalt skrot, antar jag.

Varför inte ta en sopsäck och frakta bort gammalt skrot i stället? Jag misstänker att det skulle vara bättre för hälsan, enligt Feng Shui t ex. Jo, jag har ju gjort det också så mycket jag hunnit och orkat i sommar. Och nu samlar jag på altanen för att än en gång muta vår bussiga gårdskarl med kakor, så han fraktar bort det åt mig.

Men frågan återstår: Varför är boxar och lådor en sådan passion för mig?

Och... varför är jag så barnslig?

För övrigt har H varit på ett "stormöte" i veckan, med alla inblandade på Rehab. Eftersom han nyss fått Botox får han fortsätta träna där ett tag framöver Så bra! Nästa möte blir i slutet av november och då är det även i slutet av sjukskrivningsperioden. FK ska bjudas in. Hm... Fast det sägs, underligt nog, att den kontakten funkar bra här för de strokedrabbade. Måtte det vara så. Min gubbe vill jobba - han vill bli frisk och kunna jobba - men han får f-n inte stressas mer. Morr!

För övrigt 2: Mitt dåliga, inflammerade, svullna knä är bra igen! I alla fall lika bra som innan denna urdåliga period. Egen, klok behandling, först med Orudis salva, sedan med ett enkelt stöd köpt på en sportaffär hjälpte. Eller om det var tur. Eller healing av någon snäll hjälpare. Även fotleden blev sladdrig men den har också stadgat sig. Så bra!

Händelser

H upptäckte till sin förvåning att han för första gången efter stroken kunde ha armen rakt utsträckt bredvid sig när han skulle sova. Tack, Botox! :-) Det ska ta lite tid innan verkningarna sätter in ordentligt, så detta är en bra start. Möjligen mjukare fingrar också, säger han.

Jag har knäppt kort på min gitarr och ska lägga ut en annons någonstans. Nu accepterar jag att jag inte kan spela längre. Men det har tagit tid. Jag hade sådan lust att spela och sjunga "Sådan är kapitalismen" och "Cheops pyramid" men efter att ha försökt trycka ner ett par strängar beslutade jag att jag får nöja mig med att sjunga. Och det gör jag.

Och lyssnar ibland på Youtube.
Cheops pyramid.
Kapitalismen.

Något har klarnat

En sak har jag förstått: Det är Färdtjänst som gäller när jag ska till tandläkaren om ett par veckor. Hurra, då kommer jag dit i alla fall på undersökning. Och kan springa på stan sen. Rulla menar jag. Men! Sen har jag ingen aning. Måste ringa upplysningen för varje detalj jag sedan (eventuellt; förhoppningsvis inte) ska göra hos honom, för att veta om det är sjukresa eller färdtjänst jag ska använda mig av.

Nu ska faktiskt diverse chefer resonera om mitt tillstånd att åka buss med lyft också. Sådana tillstånd finns inte för sjukresor. Det har liksom aldrig hänt att kommun och Landsting haft samma eller liknande regler här. Men hör och häpna: i flera andra kommuner i länet samsas de! Jag blandade in en tillgänglighetssnubbe jag råkade hitta på Landstingets hemsida, kanske därför de ändå tänker försöka samsas lite här också nu? :-)

Apropå rulla ska jag förstås hurra för att rullen är tillbaka, i perfekt skick. Hurra! Och jag har uträttat en massa saker med den idag. Och ska fortsätta imorgon. Skicka tillbaka ett plagg till Ellos, köra bort mer sopor, betala på affären... Ja, mitt ICA-/Mastercard låg här vid datorn eftersom jag hade tänkt betala räkningar. Känd stamkund som jag är fick jag efter en del funderande ta min mat ändå när jag lovade att återkomma så snart som möjligt och betala. Tack för det! Knäckt var jag ändå, länge. Det går ju så jädra ont! Det mesta i alla fall.

Nu är det bäst jag börjar förbereda mig för nattens sömn.

Något ska berättas

Ja, jag har inte planerat så mycket vad som ska skrivas när jag nu sätter mig med Expressen igen, därför fick rubriken bli lite svävande. Inte vet jag så noga vad jag skrivit förut heller, så det kan bli upprepningar eller kanske snarare stora luckor, som gör en del obegripligt.

En sak vet jag i alla fall: H har fått ett stort antal Botox-sprutor idag. Han ringde när han kommit hem och berättade ungefär hur det hade gått till. Det hade inte varit skönt, särskilt inte sprutorna på insidan handen och handleden. Men syftet är gott, mycket gott. Och han var inte mer misshandlad än att han orkade kliva av taxin vid affären och handla, på hemvägen. Då får han en ganska lång väg med uppförsbacke att gå hem, med rullatorkorgen full av varor. Han är fantastisk!

Den dåliga handen har blivit sakta bättre hela tiden och när han var här i söndags visade han att han lärt sig klia sig på hakan! Jag blir alltid så glad när jag ser nya färdigheter. Nygamla färdigheter menar jag. Och nu kommer det säkert att lossna så förbättringarna sker i en rasande takt framöver. Man ska inte ropa hej, men… ”Hej!” Kan inte låta bli!

För min del? Jo, men visst, idag hade jag besök av kuratorn och lyckades faktiskt göra henne lite brydd, när jag berättade om mina äventyr med färdtjänst och framför allt sjukresor. Har jag berättat att jag var till hälsocentralen i fredags? Jo, det hade jag faktiskt. Men jag hade inte gått in på detaljer, vare sig om läkaren eller om resan hem. Det gör jag inte nu heller. Men en sak ska jag berätta. En fullstor gick sönder då. Nej, Xpressen, min rullstol! ;-) Sådär, nu fick du mig att le igen. Du gör minsann allt för att jag inte ska få gräva ner mig helt i mitt bedrövliga liv.

Men jag gräver envist vidare, sedan leendet ramlat av.

Jag börjar få panik av att vara utan rullstol. Jag kan inte göra någonting alls utomhus. Jag behöver handla mat och köra bort sopor och hämta paket. Eller behöver och behöver. Mat finns på lager, eftersom jag särskilt framöver vintern inte alls kan lita på att jag kan handla. Det är inte så väldigt mycket sopor än och i varje fall inte något som luktar. Ellospaketet däremot, det bara måste jag komma åt så fort som möjligt. Kläder kan tyvärr måsta returneras och jag måste se hur vissa saker ser ut för att kunna fortsätta planera inför H:s födelsedag. Men framför allt är jag väldigt nyfiken!

Och det ser ut som alla vackra löv kommer att ramla av innan jag kommer ut igen. Hösten som är min årstid!

Fast egentligen gick det väldigt bra i fredags, för när jag kom hem efter min skräckfärd, fick jag tag på både arbetsterapeuten och en kille på hjälpmedelscentralen, så reparationen av rullstolen hann börja diskuteras redan då. I måndags blev den hämtad och jag blev lovad (eller var det nästan lovad?) att få tillbaka den i slutet av veckan.

Det är onsdag kväll nu, september är snart slut och det var då jag skulle uträtta så mycket, med Färdtjänst och sjukresor.

Det är bedrövligt.

För att inte tala om valet.

Men jag ska inte tala om valet utan nu ska jag hänga tvätt. Tvättmaskinen fungerar, peppar, peppar!

Brev till Xpressen och vidare till bloggen

Hej Expressen! Du tror väl jag har övergivit dig helt, men så är inte fallet. Jag har bara tagit en paus, kanske lite längre än vanligt. Nu är du nyinstallerad och fräsch och jag är… lika gammal och trött som vanligt.

Men jag har mina ljusa stunder. Just nu är det inte en sådan men jag provar ändå. Fast det kliar som själva den på ryggen, benet domnar och när jag kommit så här långt måste jag riva av mig headsetet och rusa på toaletten. När jag är tillbaka har jag naturligtvis tappat den lilla interpellation jag eventuellt hade. Men så trevligt! Nu gjorde du en sån där liten krumelur som fick mig att dra upp mungiporna lite grann. Enben har tappat sin lilla interpellation! :)

När jag ändå har tinat upp lite grann kan jag passa på att berätta om något trevligt, som faktiskt finns. H finns. Och det är meningen att han ska komma hit i morgon igen, fast han var här i onsdags. En syster finns också och hon kanske kommer på måndag. Och på onsdag kommer kuratorn, visserligen en månad senare än det första datumet vi hade satt upp, men ändå. Hon kommer. Antagligen.

Trevligt är också att jag denna gång, inför ominstallationen av XP, hade sparat den viktiga profilen där allt jobb jag lagt ner på att lära dig förstå mitt språk finns sparat. En gång har jag för mig att jag fick göra om alltihop igen. Nu verkar det i och för sig som att jag borde börja om från början, för du har verkligen onödigt svårt att förstå vad jag säger. Jag läspar visst lite grann fortfarande, sedan jag drog ett par tänder. Jag vet inte riktigt om det verkligen är nödvändigt eller om det bara är slöhet. Hes blir jag ofta och då blir det inte heller speciellt lätt att förstå mig. Nej just det, det är jag som är problemet, inte du.

Mindre trevligt är bland annat... Nej, det är så mycket. Detta är så otroligt mycket så jag tror inte jag orkar. Jag skulle så småningom fortsätta skriva om mina utredningar, men det är så tungt. Fast när jag tänker efter finns det en positiv sak där också. Jag är faktiskt beviljad att åka färdtjänstbuss med lyft, så jag slipper backa nerför den förskräckliga rampen, där rullstolen gled.

Men. För sjukresor finns inga sådana bussar. Möjligen finns det en. Någon lyckades i alla fall lura mig att jag skulle få åka buss med lyft, när jag skulle till hälsocentralen i fredags. När det visade sig att det lika förbaskat var en buss med ramp som skulle hämta mig, fick jag förstås panik. Jag inspekterade utgången och tänkte att, tja, det borde väl gå ta sig ner där. Alltså kliva av rullstolen och kliva ur som en frisk människa. Nästan. Uppför rampen körde jag, inga problem. Det är en helt annan sak, eftersom jag ser vad jag gör och inte behöver stanna upp en enda gång.

Men när jag skulle av. Jag vill inte tänka på det, än mindre berätta om det. Så då hoppar jag över det och konstaterar bara att det blir inga fler sjukresor. I alla fall inte utan en massa psykoterapi och/eller hjälp av någon medföljande människa som kan köra min stol.

Vilken tur att jag inte brukar vara sjuk!

Mer höst och en tur

Första färdtjänstturen sedan sista besöket på Rehab i maj. Jag fick åka med två olika fina bussar med lyft. Skönt! Kul att ta en sväng i köpcentret igen!

Och mer höst. Första färgglada lönnlöven jag ser i år. Jag är så glad för lönnarna på gården.

Jag är också glad att H finns, om än oftast på distans. Han var här i onsdags, men det känns så länge sen. Ojdå, i förrgår! ;-)

På måndag ska Xpressen installeras om och dessutom får jag besök av sjukgymnasten. Det dåliga knäet är liksom lite extra dåligt. Svullet, stelt, varmt... Men jag handlade prylar idag som kanske hjälper lite, tills vidare.

Höst

Vackra höst

Lever

Nej, inte sådan lever. Inte just nu i alla fall. Men jag vill tala om att jag lever. Någorlunda.

XP är ominstallerad och det tar evigheter för mig att få ordning på allt. Xpressen måste ominstalleras av en kille på Landstinget och jag har inte fått någon tid än men tror det ska fixa sig på måndag.

Orkar kanske berätta en mycket rolig sak: H ska få Botox igen den 22/9! Jag tror det blir toppen för träningen av hans arm och hand!