Ändå är det en bra dag egentligen. Ska vara. Ska bli. Borde bli.
En dag när käre H kommer.
Men när jag vill ta mig lite havremjölk och flingor och jag fäktar till koppen med flingorna så allt far i golvet med ett brak. Ja, då blir det bara för mycket. Då har jag ändå inte berättat hur min morgon varit innan dess och det bespar jag er. Men jag hade, trots smärtor och elände lyckats fixa till nästan allt perfekt. Det som kallas perfekt i min värld alltså.
Jag har en timme till på mig att ta rätt på skiten. Men jag orkar nog inte ens sopa ihop det i ett hörn.
Och jag är hungrig!
Det känns tame fan som goodbye!
-----
Men hösten har varit fin...
