Måndag

Vacker vardagsvy. De hårda vindarna avhöll mig från någon längre promenad. Men rejält handlat blev det. Bra!

Sakta

jag retar mig så
på att allt går så sakta
men borde lära mig
att med glädje betrakta
det faktum att det fortfarande går
lite grand

i alla fall
ibland

Hjärtkotan

...och/eller revbenen.

Ajajaj!

 Jag som skulle städa mer innan städerskan kommer....

-----

Och nu snöar det. Och blåser. Och det fortsätter hugga i vänster sida långa perioder, gång på gång.
Och korven med stuvade morötter hade jäst så den spricker snart. Jag som skulle värma den nu.

Men jag får i alla fall vara inne. Alltid något...

-----

Jag vet att det saknas "lek" nu igen så jag funderar på att kopiera/fota nåt gammalt collage och lägga ut. För jag kommer liksom inte fram till mina pärlor och övriga hobbyartiklar. Det är så mycket på vägen som ska göras. Det ska sovas och surfas och... studeras snöande...

Memoarer

Vad gör man med allt man inte minns, när man skriver sina memoarer?

Och är det verkligen nån som minns? Det fungerar ju inte alltid - om någonsin - som vi vill tro, med minnet. Hjärnan driver med oss. Freud blandar sig kanske fortfarande i med sina bortträngningar och sublimeringar och andra smarta mekanismer. Modernare gubbar och gummor blandar sig också i.

Vi ser det vi är vana att se. Det som inte stämmer med självbild och annat når oss kanske aldrig.

(Mobbad, ful och fel men han säger att jag är fin? Tror ni det gick in?)

Och så söps det en del.
Så det är lätt att minnas fel.

Och varför och för vem ska man skriva.

Jag vill reda ut för mig själv vem jag var, vem jag kunde ha blivit och om det hade varit bättre så. Jag tror inte det. Av någon anledning var det nog tänkt såhär.

Det var stort att upptäcka att jag faktiskt kunde förändra saker, när jag kom på att jag var värd ett bättre liv.

I och för sig hade jag det bra (hur bra?) de sex första åren och det är viktigt. En bra grund att hitta tillbaka till när jag kom på att jag skulle kunna ha ett bättre liv (igen).

-----

Jaha, ska det här svamlet ha ett foto också? Då får det bli dimma. Saker jag nästan ser, men de träder aldrig fram ordentligt. Något i mig vågar inte. Men jag tror jag vill minnas även de svåraste stunderna...

Nyhet: Nötväcka!

Ett inlägg till, samma dag! Det förra hade ett foto som var ett par dagar gammalt.

Så kul, jag vet aldrig att jag sett nån nötväcka förut. Eller eventuellt har någon klättrat i min rönn ett par gånger, men den har försvunnit så snabbt att jag inte hunnit se. Men lång, krokig näbb hade den och jag är ganska säker att den klättrade åt "fel håll".

"Enda fågeln som kan klättra nedåt med huvudet före."
(Wildlifegarden)

På denna fick jag aldrig se framsidan, den hackade så intensivt. Ändå tog jag en liten film också, vilken dock inte visas här.

Hinner inte?

Ids inte?

Orkar inte?

...berätta om den varma, vackra hösten, svampar och hundar, bra och mindre bra utfärder, våndorna efter valet, fast den viktigaste delen blev enligt mina önskemål, stunderna med käre H...

Återkommer nån gång, kanske när jag snöat in definitivt.

Fast på tisdag ska arbetsterapeuten (från Attendo...*) titta på min ramp och förhoppningsvis hitta på något bättre. Så kanske, kanske väntar en vinter till i relativ frihet. Handla min mat en gång i veckan, utan att bli hängande någonstans med rullstolen, är vad jag önskar.


* Jag är faktiskt emot åtminstone dessa hutlösa vinster i välfärden. Men personalen har varit bra, hyfsad, snygga, snälla. Hittills...

Härligaste dagen

Höst!
Vackert, lagom varmt och kallt.

Har haft en rejäl utetur med handel på slutet. Träffat glada människor mellan 40 och 88. Hälsat på käre H på jobbet för första gången. Inspirerad av 88-åringen, som berättade att han just varit i det huset.

Nu blir det lite fika/mat, sen sova, sova, sova, vila, slöa...
men det här var värt besväret och  kraftförbrukningen.

Sällsynt tur

Igår, måndagen den 1/9 tog jag en färdtjänsttur. Andra gången i år. Spännande, trots tråkig destination.

Viktigast: Jag förhandsröstade. Jag vågar inte lita på att jag tar mig till min vallokal på valdagen, fast den är i ett av husen intill. EU-valet blev inte av....

Annars var det roligaste att åka dit i en ny färdtjänstbuss, men med en gammal, trygg och trevlig chaufför.  Hem gick också bra, fast i en lite äldre buss men även då med en känd och snäll chaufför.

Nu vill jag åka mer! Men vad hinner/orkar jag innan det blir snö? Jag har ju inte ens fått iväg min skrivelse om min ramp.

Sätt fart, tant! 

-----

Fotot: Ja, vem är det som just försvunnit bakom min rönn? Vargen? :-O