Tillfällig glädjetår

H berättade om mötet med läkaren - det var då min tillfälliga glädjetår trillade. Vilken mysig och klok man! Något tyskt eller danskt, inte purung, kunnig men dessutom skämtade han om sig själv. Åååååh, vill ha!

Och så kom den då, påminnelsen om att han är stafettläkare. Han sade till och med till H att "ja, då kommer du inte att få träffa mig mer".

Snyft!

Nu kommer han i alla fall att få kolla B12 framöver, eftersom han frågade själv. Efter mitt tjat... Såna "bagateller" tänkte dom inte på dom på Rehab. Och då kan hans tarms dåliga B12-hantering faktiskt vara en bidragande orsak till stroken. Hm, jag skulle nästan tro att den här kloke läkaren vet vad homocystein är också...

Fick veta idag att i FASS står:

"Om vitamin B12 ligger mellan 100-300 pmol/l kan det vara såväl brist som ett normalt värde vilket innebär att man måste komplettera med homocystein och helst också metylmalonsyra (båda förhöjda) för att säkerställa att det handlar om en brist av B12."

H:s värde i samband med stroken (14/3), när dom så småningom (24/3) - efter mitt tips - kollade, var 108! Hundraåtta! Och det sa bara läkarskrället var "lite lågt"! Fy f...... Dom leker med våra liv! Fast han fick sprutor i alla fall. Men sen har ingen kollat värdet!

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Själv hade jag tänkt ringa och beställa tid hos privat läkare idag men när kroppen och knoppen orkar mindre än vanligt - ty så är läget - minskar chansen att jag tar ett sånt steg. Fast jag ringde i alla fall mammografin. Kom på att jag skulle beställa tid själv eftersom jag inte kunde ta tiden jag fick i vintras. Har nu tid bokad men det är synnerligen osäkert om jag kan sitta i rullstolen, vilket en madame lovade mig sist. Idag var det ingen madame utan en kille och det var ju lite fånigt att jag kom av mig när han svarade men vi skrattade båda gott när jag sa att jag inte hade väntat mig en kille. Fördomsfull, javisst! Vem vet egentligen mer om våra tuttar än killarna? :-)

Det är tre år sen jag kollade och jag har i princip alla odds mor mig. Till exempel en mor som dog i (följderna av) bröstcancer, har ej fött barn, tidig mens etc. Och som rullstolsburen kanske jag är utesluten från den kontrollen med. På gott eller ont, det vete fåglarna.

En liten höstskog bifogas.

Om klådan avtar lite till

... kanske jag beslutar mig för att det finns en morgondag ändå.

Visst, jag har varit olydig och varit ute tre dagar i sträck, med sol och vind. Såklart ska jag ha mitt straff. Idag har jag varit inne men det var ändå nu det rejäla straffet kom. Ansiktet har brunnit, kliat, brunnit, kliat i flera omgångar... och det börjar faktiskt avta nu igen. Men jag tror inte det är värt att jag fortsätter med städningen jag påbörjade tidigare idag. Blir jag varm så sätter det väl igång igen.

Vanligt ålderssymptom kanske? Jag har ingen mamma att diskutera med. Hon blev 62, jag är 55 nu... Två äldre systrar har jag men de gånger vi pratar är det så mycket annat som ska avhandlas. Världsekonomi, moderater, strängteorin, reinkarnation bland annat. Nej, allvarligt talat betraktar jag inte detta (heller) som normala ålderssymptom. Och nu är jag snart så desperat att jag beställer tid hos en privat läkare. Inte bara för klådan utan för allt jag misstänker beror på sköldkörtelproblem.

Jag har hittat en privat mottagning där jag tar mig in med rullstolen. Och idag råkade jag få veta mer om de läkare som jobbar där. Två trevliga, så jag vet inte vem av dem jag ska be om i såfall. Men förmodligen den kvinnliga. Fast det är den manlige jag har träffat en gång för länge sen och minns som mycket trevlig.

Käre H var på Botox-utvärdering och allmän koll idag och arbetsterapeut och sjukgymnast var imponerade. Inte minst av hur han hållit igång handen med ett träningsprogram varje morgon. Och denna gång har Botoxen gjort stor skillnad på tumme och pekfinger. Själv är han inte imponerad alls. Men han har ju mist i princip allt, utom mig. Jag får försöka förstå hans sorg även om det går framåt för honom och bakåt för mig.

Och imorgon ska den stackaren (kanske stackare men inte helt säkert) träffa en alldeles ny läkare på sin hälsocentral, en stafettläkare till råga på allt. Nu ska hans medicinering och fortsatta mående övervakas där. Nåja, bättre det, antar jag, än ingen koll alls, som det ju av misstag råkat bli hittills. Njurvärdena var ju inte bra efter ett och ett halvt års oövervakad medicinering... :-(

Tack för att du lever, käre H!

Länge än ska du överleva (van-)vården!

Jag har lust

... att åka ut med rullstolen igen fast jag var ut igår och måste "jobba" inne och även spara krafter för att orka hämta glasögonen och...

Men det är ju så ljuvligt väder!

Får jag smita ut igen och njuta av höstfärgerna i för årstiden ovanligt mild luft? Fast jag ser nu att det är mulnare idag och blåser lite mer. Men jag har ju gjort mig för och tvättat håret och även samlat ihop lite mer gammalt skräp som jag kan slänga. Och på Kvantum har dom ett erbjudande jag längtat efter: Palt, kroppkakor och en del annat gott för 10 kr/förpackningen (hur gör man nu fast mellanslag igen?). Mmmmm! Men måndag kan vara dumt för ibland har dom inte hunnit få hem/packa upp varorna jag vill ha. Men vädret, färgerna!

Velig? Det är bara förnamnet! :-)

För övrigt var käre H här i lördags och det var bra. Mysigt. Men av hans systrar har en hjärntumör. Är det någon som känner en frisk människa?

Temperaturen

... är hög uti kroppen...

Det trodde jag idag när jag kände mig varmare än vanligt och orkade mindre än vanligt. Men när jag kollade med min nya termometer precis innan jag skulle sova middag och var väldigt trött och sliten... då hade jag 35,7. Visst, det kan i alla fall vara förhöjd temp, om man "normalt" har typ 34,5.

Vad jag "normalt" har ska jag nu försöka undersöka igen med denna nya tingest. Hittills har det verkat som jag har högre temp när jag sovit - direkt i morse hade jag 36,5 - vilket väl ytterligare bevisar att jag inte alls är normal. Men jag rapporterar nog på allvar när jag testat ett tag. Det är i alla fall en behändig muntermometer som tar bara 30 sekunder på sig för mätning. Och det står att det är kompenserat för de felande tiondelarna (mot om man mäter i häcken) så nu litar jag på det.

Käre H arbetstränar och egentligen skulle vi alltså ha träffats imorgon efter hans jobb, men nu sköt vi upp det till lördag. Jag längtar men jag längtar också att känna mig fräschare och att orka få till det lite fräschare här i lägenheten (ger du aldrig upp, tant, och ringer städfirman?). Jag hoppas på en bra natt (för fysiska aktiviteter men även god sömn) och en bra dag imorgon för att jag ska orka pyssla klart inför besöket.

Tack!

Tack han/hon/den/det! :-)

Vill du ha en ny uppgift?

Hjälp mig få hjälp för den värsta av alla mina sjukdomar. Vilken det är får du räkna ut själv; jag vet inte.

Hjälp!

Känner mig febrig och i ännu sämre form än vanligt. Lite ork alltså.

Ber han/hon/den/det hjälpa mig orka vara snäll och god i alla fall, när käre H snart kommer från sitt 3-timmars arbetsprövningspass.

Du är duktig att skriva långa ord i alla fall, fröken! Och du är en av få (!) idag som kan det här med hopskrivning! :-)

Stadsturen

Varför ska jag vara så pessimistisk jämt? Nej, ofta menar jag. Det har faktiskt aldrig i hela mitt liv gått så lätt att välja glasögon! Nu har jag dem inte på mig än, så jag ska väl inte hojta för mycket men... Haha, där var den igen, pessimismen!

Naturligtvis är det till stor hjälp att prova på nätet först, men det blev ändå inte riktigt som jag trodde. Fast det var det par jag först fastnade för här hemma också. Och precis den stil jag tänkt. Tunna bågar, trygg form men häftig färg.

Mitt andra ärende gick också bra men sen blev det ganska tråkigt. Det finns ett mindre antal affärer där det funkar ("funkar") med rullstol, men de - på Åhlens - är suveräna på att placera saker så precis att jag ändå inte tar mig fram, utan att ta långa omvägar. Visserligen höll de på att bygga och flytta om också, men ändå. Jag är faktiskt inte alls ensam om att åka elrulle och jag är också en kund, om än sällsynt.

En dyr men efterlängtad hushållspryl blev det i alla fall: Ett diskställ! Mitt gamla är från 70-talet, brunt och rostigt. Men framför allt har jag retat mig på vattnet jag måste torka upp under stället, när jag satt dit disken. Detta ställ har en bricka under - helt suveränt! Dessutom är det lila, tack och lov inte rosa som på bilden! :-)

Vård

Jag trodde väl aldrig jag skulle hamna i det läget att jag överväger att söka privat vård, men nu är jag där. Dock hjälper det väl inte med en eventuellt klok privat läkare om jag sedan behöver en endokrinolog och han är lika dum som läkarna på Hälsocentralen. En sån (endo) har ju redan varit inblandad och godkänt mina TSH- och fT4-värden, de som är så skumma, särskilt tillsammans. fT4 är inte heller dåligt, om man ser det ensamt.

Och käre H, han är en katt med massor av liv, men har nog förbrukar de flesta snart. Det blev liksom en miss på Rehab, så han blev aldrig överförd till sin HC för vidare kontroller. När han nu till slut blev kollad, hade han många dåliga värden, även om de ej var livshotande. Men "inte bra för en man i hans ålder" som hans läkare på Rehab uttryckte saken. Alla mediciner... Njurarna... Salures... Kalium... Och något mer som jag inte minns eller inte uppfattade. B12 ska ju absolut kollas. Och jag vill ha papper på allt! Men jag är bara en fattig särbo...

Sen "överförd till HC", det kan verkligen innebära slutet. Vi har ju ingen aning om vem han hamnar hos och den okände läkaren ska följa upp hans livsviktiga mediciner och värden!? Ok, det kan funka...

Och herre, tack för varje sekund jag får med denne härlige man, med ett egensinne och en seghet som hjälper honom övervinna det mesta. Eller är det jag? :-)

Jag ska i alla fall på stan och testa synen och prova glasögon imorgon. Lagom kul men i alla fall lite kul. Har provat bågar hos Specsavers, på nätet alltså. Det är svårt att komma igång (lyckas få ett foto godkänt t ex) men när man lärt sig är det en fantastisk tjänst. Testa!

Piggt, nästan o-ont, något mer koncentrerat

Jomenvisst! Höga berg och djupa dalar, ett par omgångar av varje alla dagar. Fast idag var i stort sett bra. Bara rätt så ont i ben och höft, men i princip aldrig när jag ligger ner. Jag måste vara rätt privilegierad ändå.

Förutom allt annat fantastiskt - det mest fantastiska är förstås min käre H - fixade en snäll granne rårörda lingon till mig igår. Hon ringde och berättade att hon hade så mycket lingon och ville skänka bort lite. Undrade om jag orkade koka själv. Det orkade jag ju inte. Hur det nu var så ledde jag in henne på rårörda lingon, vilket hon varken hade ätit eller gjort. Efter någon timme kom hon ner med en burk! Hon hade sett att man kunde använda diverse redskap och jag tror hon sa att hon hade valt degkrokar. Lättsamt och helt perfekt! Och så fick hon lära sig något nytt på "gamla" dar.

H och jag åt lingonen till vår lunch, smaskigt! Jag tog även till vaniljglassen, vilket också passade jättebra.

Jag har så mycket att skriva om, bland annat mycket om så kallad "vård", läkarskrällen, privat vård, evidensbaserad vård kontra erfarenhet, verklighet och sunt förnuft etcetera.

Här kan man läsa om den förskräckliga evidensbaserade vården om man vill:

Och nu är orken slut för denna gång. Pling-plong!

Trött, ont, splittrat...

Har en del att förtälja men orkar inte. Ändå är en del rätt trevligt att berätta om.

Och imorgon kommer H efter jobbet igen. Måtte jag ha mer ork då.

Sol, vind och dom

Just nu sitter min H på ett mycket avgörande möte med FK, arbetsgivare m fl. Därav ordet "dom" som är hans syn på saken. Tills vidare.

Och jag har just kommit in från en nöjestur. Ja, det är ett nöje varje gång jag tar mig till soprum och affär. Dessutom gjorde jag en liten extra sväng och kollade och knäppte svamp igen också. Det regnade i morse igen men sken upp så det var jättefint, dock väldigt blåsigt.

Lite nytta är det förstås med turen också; mat till mig och även en del till H. Våra kära kryddkorvar är billiga igen så såna blev det många av.

Egentligen sover jag middag vid 15-tiden men idag vete 17. Fast H bör ju också sova sen han kommit hem, så det kan ändå dröja innan jag får veta hur det gått. Och kanske svänger han in på affären också. Lika bra att försöka sova sen jag ätit lite.

Han kanske har kommit på varför han fick iscias när han låg på Rehab och så nu igen. Båda gångerna hade han testat en sån här vibrationsplatta! Annars har han ju faktiskt klarat sig bra sen han kom hem, fast han alltid känner av isciasen lite grand.

Sen söndag

Förra veckan var positiv för käre H, för då fick han träffa handspecialisten från Umeå som var på besök på Rehab. Han var undervisningsobjekt, för hon skulle lära upp en massa folk där. Modigt! Men så fick han botoxsprutor igen också. Tummen mjuknande nästan genast så han kunde röra den bättre igen.

Men så vände turen idag - isciasen slog till igen. Han vet inte varför. Arma gubbe! Imorgon är det träff med sjukgymnast, arbetsterapeut och kurator inför möte med dem samt FK och arbetsgivare på tisdag.

Vad ska hända?

Ont har jag med men jag måste ju inte göra så mycket mer än ta mig på toa ibland. Rätt ofta. Att jag fick mer ont nu beror på att jag var så pigg så jag moppade av lite för många kvadratmeter på en gång inför helgen. Suck.

Jag ska i alla fall ut och resa imorgon, till vårt affärscenter. För när jag väl tagit mig till rullstolen sitter jag bra och mår bra. Ärendet är att hämta lite medicin men där finns många bra affärer att kolla in. Jag behöver ingenting egentligen mer än möjligen några nyttiga småsaker. Tandkräm, skosnören och sånt. ;-)

Och så visar jag lite mer svamp. Den lilla skogen bakom våra hus, till stor del skövlad, är absolut full av honungsskivlingar. De gillar ju stubbar. Det ser så läckert ut men dessa svampar är numera enbart för att titta på.

1998

Det blev fel i förra inlägget - det var 1998 jag gjorde min sista resa och svettades så det skvatt om mig. Men jag hittar inga mer exakta anteckningar, tyvärr. Det hände ju flera spännande saker under den resan, t ex att jag var hos en av syrrans kloka gummor i Göteborg. Jag har kvar något papper från det tillfället, där det syns vad hon ordinerade mig. Och jag minns ungefär vad hon hittade.

Jag återkommer om det. Men knappast alldeles strax...

Undrar varför ingen kommenterade mitt allra vackraste svampfoto på Facebook? Antagligen trodde dom jag var knäpp som kastade ut små fina kvisttomater i skogen och fotade. Men jag lovar, det är svamp! Och kvisten låg precis sådär! :-)