Om klådan avtar lite till

... kanske jag beslutar mig för att det finns en morgondag ändå.

Visst, jag har varit olydig och varit ute tre dagar i sträck, med sol och vind. Såklart ska jag ha mitt straff. Idag har jag varit inne men det var ändå nu det rejäla straffet kom. Ansiktet har brunnit, kliat, brunnit, kliat i flera omgångar... och det börjar faktiskt avta nu igen. Men jag tror inte det är värt att jag fortsätter med städningen jag påbörjade tidigare idag. Blir jag varm så sätter det väl igång igen.

Vanligt ålderssymptom kanske? Jag har ingen mamma att diskutera med. Hon blev 62, jag är 55 nu... Två äldre systrar har jag men de gånger vi pratar är det så mycket annat som ska avhandlas. Världsekonomi, moderater, strängteorin, reinkarnation bland annat. Nej, allvarligt talat betraktar jag inte detta (heller) som normala ålderssymptom. Och nu är jag snart så desperat att jag beställer tid hos en privat läkare. Inte bara för klådan utan för allt jag misstänker beror på sköldkörtelproblem.

Jag har hittat en privat mottagning där jag tar mig in med rullstolen. Och idag råkade jag få veta mer om de läkare som jobbar där. Två trevliga, så jag vet inte vem av dem jag ska be om i såfall. Men förmodligen den kvinnliga. Fast det är den manlige jag har träffat en gång för länge sen och minns som mycket trevlig.

Käre H var på Botox-utvärdering och allmän koll idag och arbetsterapeut och sjukgymnast var imponerade. Inte minst av hur han hållit igång handen med ett träningsprogram varje morgon. Och denna gång har Botoxen gjort stor skillnad på tumme och pekfinger. Själv är han inte imponerad alls. Men han har ju mist i princip allt, utom mig. Jag får försöka förstå hans sorg även om det går framåt för honom och bakåt för mig.

Och imorgon ska den stackaren (kanske stackare men inte helt säkert) träffa en alldeles ny läkare på sin hälsocentral, en stafettläkare till råga på allt. Nu ska hans medicinering och fortsatta mående övervakas där. Nåja, bättre det, antar jag, än ingen koll alls, som det ju av misstag råkat bli hittills. Njurvärdena var ju inte bra efter ett och ett halvt års oövervakad medicinering... :-(

Tack för att du lever, käre H!

Länge än ska du överleva (van-)vården!