Inget gott slut

Min Storm, rullstolen alltså, tycker inte om knaggel heller så även idag vände jag och åkte hem utan mat. Men jag funderade länge, åkte fram och tillbaka och kände på panikkänslan. Jag skulle kunna klara det om jag lyckades köra rakt fram på låg fart utan att behöva vrida hjulen något. Men minsta lilla jag hade måst ändra färdriktning och/eller när det lutar för mycket i sidled (vilket det gjorde där) då är det kört. Inte grusat, då skulle jag ej klara att kliva av rullen, köra den en bit och kliva på igen. Visserligen hade jag grus med - det måste jag ha när det verkar halt - men nä, jag var för feg. :-(

Men jag fick en del skön luft.  Träffade en granne. Lyckades ta mig upp på bron igen på första försöket trots is. Men det spann. En (mindre) vacker dag kommer jag att måste köra ner igen med småhjulen helt felställda - då är det godnatt! :-(

Så säg inte Gott Slut till mig, för då... Hm.

Gott Nytt År?

Jag är inte en sån som blir friskare utan jag blir sämre i alla mina sjukdomar. Gott Nytt År? Jodå, jag kommer att fortsätta ha bra stunder. Jag lovar. Men framför allt ska käre H ha goda stunder; det är han som ska bli allt bättre och  leva vidare, inte jag.

Han var snäll

Jag fick en fin dag med käre H igen i fredags, otroligt nog. God mat fick vi också; kan det finnas något godare än ugnsstekt lax?

Veckorna går och jag verkar inte ta mig till affären (med plånboken med*) så det är tur jag har stora matförråd. Vi kommer att klara oss flera träffar till. Vad jag äter mellan träffarna spelar mindre roll.Vita bönor, gröna bönor, linser, skinka - det finns hur mycket burkmat som helst, dessutom en del bra i frysen också. För att inte tala om alla bantningssoppor. Kanske det är en hint att jag inte tar mig till affären? (Vad heter nu hint på svenska igen...)


*Ja, en gång när det gick utmärkt att ta sig dit, hade jag glömt plånboken. Nästa gång, det vill säga idag, tog jag mig nästan ingenstans på grund av det min rullstol avskyr allra mest, en massa geggig blötsnö.

Var snäll nu...

... du som bestämmer.

Kan jag slippa nervsnärtor, spasmer och sånt när jag ska försöka tvätta håret och duscha?

Måste jag ha det alls? Ja, det var länge sen, så det är förstås dags. Det hör till min sjukdom. En av mina sjukdomar, menar jag.

Och imorgon är allt ok en stund igen. En gång till. Längre törs jag snart inte tro...

Jaså, julafton?

Jag ser bara snö, snö, snö och ännu mera snö som faller hela tiden.

Knäcken har jag frossat slut på, julklappar sysslar jag inte med. Men jag fyllde år i förrgår, så presenter har jag fått. Käre H har en fantastisk förmåga att hitta på bra presenter. Läsning, bland annat Kor, som jag redan läst en del i, en underbar bok! Och jag tänker på Gullros och Stjärna och de andra go-kossorna, känner lukten i sommarlaggårn. Spensalvan.

Det roligaste som hänt annars är att en granne just hängt ut en talgboll i "min" rönn. Ingen fågel har dock upptäckt den än. Jag hoppas det händer snart men  att det dröjer länge innan vicevärden upptäcker den... 

Nu har jag ätit Jansson och tänker snart sova.

Och det snöar....









 

Bara lite hej

Trött, trött, trött. Tror det är på grund av att det är snö på gång mest hela tiden? Jag har inte tittat ut på ett tag men enligt SMHI skulle det komma mer framöver inatt och/eller imorgon.

Annars lagom kallt för att fara ut imorgon.

Jag har fått julgodis av syster yster och nu tog jag lite extra sånt och lite mer kaffe så kanske jag vaknar framöver natten...

Stolt

Jag är stolt över gårdagens fina foto. Förutom att jag, efter ett antal försök, lyckades få  till ett skarpt kort, så har han ett frö på nosen. :-)

En dag i mitt liv

Men detta är inte idag utan den 6 november 2012.

Idag: Tungt. Varmt. Kallt. Tungt... men tror jag orkar duscha och sen är jag som ny igen. Käre H kommer imorgon och då måste jag vara som ny!

Och fotot är från igår. Det har blivit vinter!

Ben, jägare och tankar

Jag vet att läkare inte är något att ha, annat än för eventuella intyg eller mediciner. Men jag går ("går") ändå här och undrar hur ont jag ska ha i mitt bättre ben innan jag ger upp och kontaktar någon.

Men vadå, jag är ju ändå chanslös när det är såhär kallt. Ja, inte så kallt men för kallt. Minus 14-15 nånting. Men igår handlade jag, vinterns första test i kyla med tunnare byxor än vanligt. Gick bra utom för just benen. Låren. Det är så kort bit,tack och lov. Men sopkörning  är det slut på för ett bra tag framöver. Tragiskt!

Och min trevlige städare har hoppat av. Det är tråkigt! Ingen städning på onsdag då, tyvärr, men till nästa gång ska hon ha fixat en ny, säger hon. Jag orkar då inte kolla nån annan firma. Undrar bara hur detta funkar om man har handikappersättning?

Jag har i alla fall sett klart Jägarna, den gamla filmen. Den var hemsk men bra. Vi får se om min kärlek till Jähkel består efter detta. Den kärlek som uppstod för länge, länge sen, när jag hörde honom i nån radioteater.

Käre H har varit ute på hopplöst uppdrag. jag måste göra en insats nu för att försöka hjälpa honom. Men först ska jag höra närmare hur uppdraget var. Och först ska vi sova en god middag, om än på varsitt håll.