Mer svansar

Mer siden

Bara en tanke

När livet - livet alltså - inte ska bli så långt, borde det väl finnas viktigare saker att ägna sig åt än att försöka ändra på sånt som - förmodligen - inte går ändra på? Inte på ett par år i alla fall. Uppfostra läkare, försöka få en iskall regering att bli human, försöka få samhället mer tillgängligt...? Jag har ju inte ens någon kommande generation att kämpa för. Ren och skär dumhet! Eller?

Och ursäkta, men ett val till där folket väljer blått orkar jag inte uppleva. Sjuka, handikappade, osäkra, m fl får inte längre finnas, i det Sverige som går så bra.

Nädå, jag är inte deprimerad, utan extra klartänkt. Men tänker inte ge upp än, inte om läkarna här i alla fall. Dom ska lära sig! :-)

Men jag ska nog ändå ta lite TV, film eller pärlpyssel innan jag skriver vidare på brevet till en viss läkare. Pärlor viktigast för snart kan jag inte alls trä...

Att filma och fota sidensvansar är också viktigt och jag fick chansen igen idag! Helt underbart! De var hur lugna som helst, ovanligt nog, och satt mest och solade. Alldeles intill trädet satt jag länge i rullstolen och burr! Men det var så svårt att slita sig. Underifrånperspektivet lite dumt men jag får vara glad. Jag är glad!

Fortsätter samla, svamla...

Vad hände med detta?

Ny TSH-gräns - artikel att skriva ut och visa för din läkare

Hur säkert är TSH-provet?

Vad blodprov missar

Mycket bra artikel som jag skulle vilja ha översatt till perfekt svenska:

Outdated Doctors Refuse Patients with Fatigue and Hormone Problems

Den länken hittade jag i pdf:en av Karin Munsterhjelm:

Hypotyreos förr och nu - en genomgång.

Vad bråkar jag om egentligen? Där och i de artiklar hon nämner står ju allt viktigt, det vill säga det jag bland annat vill veta nu, varför det http://www.blogger.com/img/blank.gifgick åt pipan med diagnostiken.

Nädå, tydligen ska jag gå till grunden och läsa allt själv i Mark Starrs bok, Hypothyroidism Type 2.

Och hur jag än vänder mig har jag ändan bak:
(dök förstås upp när jag sökte på Mark Starr)

MR igen

Ännu en artikel att reta mig på och försöka hitta fel i...

*** Tillägg idag, fredag. Vad sysslar jag med? Här har jag allt väldigt bra samlat, men jag måste alltså skriva ut dokumenten och sitta i köket med en penna för att fatta (en del). Och det gjorde jag inatt, när jag var som piggast dessutom.

Om referensvärden för TSH

Ett tillägg till, svårt men mycket, mycket viktigt i alla vårdsammanhang!

Vilken trovärdighet har svenska myndigheten Socialstyrelsen?

Nu samlar jag. Eller svamlar.

För att inte tappa bort mina fynd kommer jag nu att samla saker om hypo här.Har ju tappat bort inloggningsuppgifterna till mina hemsidor... Sen behöver jag ej lägga ut detta medan jag svamlar, men vi får se hur jag gör. Gör jag det så observera att det är ett arbetsdokument!

Min idé den 19/19, apropå bloggaren på Dagens medicin, MR:

Vårt problem verkar egentligen vara att Sverige är så extremt vetenskapsstyrt att inga andra människor än de genomsnittliga får plats. :-( Och MR är en typisk VOF:are. Egen slutsats, tänker inte gå dit och läsa (ska försöka låta bli...), då blir det verkligen för mycket för mig med! Förutom hans blogg alltså.

Apropå VOF så blev jag besviken när jag fick veta att min (tidigare) idol, rymdfararen, är medlem. Fast värst är ju han, vars namn inte (heller) platsar i min blogg...

Klipp om läkarnas riktlinjer från Hypo2.info

"Sjöberg får frågor om vid vilket TSH han behandlar patienter med symtom på hypotyreos. Han svarar att han ibland tillåter sig att behandla patienter som inte når upp till den i Skåne övre TSH-gränsen på 3,7 men att han då tar en risk, eftersom riktlinjerna säger att man ska behandla först vid 3,7. Han måste då motivera varför han inte följer riktlinjerna och det finns en rädsla för att utlösa förmaksflimmer som i värsta fall skulle kunna leda till en stroke. Sjöberg berättar om en patient med ett TSH på 3,5 som han behandlade och som nu har fått ett nytt liv. Hon hade gått med sina symtom i tio års tid och blivit förtidspensionerad i unga år."

Fundering: Om en läkare ändå råkar se att man har t ex myxödem (som Hypotyreos faktiskt hette en gång; det finns nog skäl till det!), kanske har man till och med kunnat lura någon att göra en biopsi (vild fantasi!) men man har värden nästan inom referens, dock mycket konstiga ihop, vad gör han då? Vad kan han göra, vad törs han göra?

Enligt ett TV-program kan läkare bara stoppas om patienter utsätts för dödsfara. Ja, det gör vi ju om vi inte får behandling!

Vet ej hur länge det går se men här är texten bevarad:

"En läkare kan bara stoppas om den utsätter patienten för dödsfara. Det säger Socialstyrelsen efter att vi uppmärksammat att Stockholms oseriösa läkare fortsätter ta emot patienter trots att landstinget har sagt upp avtalen med deras mottagningar. Anmälningar på läkarna från patienter har fortsatt att komma in. Vi har träffat 16-åriga Mohsan, som anmält en av läkarna."

Måste vara nytt, för någon dödsfara har det då inte handlat om, såvitt jag vet, när det gäller människor som faktiskt blivit hjälpta av läkare som vågat - och faktiskt förstått - lite mer. Men kanske inte riktigt hållit sig inom vetenskapen. (fy fan vad jag är less på det ordet!)

BTW så är Socialstyrelsen ett av de största hoten mot Sveriges befolkning. Min åsikt!

Någonstans har jag dessutom bevis för att Sveriges "Vetenskap och beprövad erfarenhet" är förlegat. Det finns en annan skrivning inom EU som vi måste rätta oss efter nu. Letar, letar...

(Däckar, däckar, måste äta, sova...)

Söndag gick bra

Men visst var det jobbigt när vi skulle fixa mat. Men det blev så gott så vi glömde sedan tröttheten ett tag. Tills matsmältningen kom igång och tog all kraft. ;-) Men det är vi van. Vi fixar det ändå, på vårt eget vis. Sova middag är ett måste för oss båda men innan dess orkar vi leka och greja ett tag också.

Att sova tillsammans är något av det ljuvligaste, när man är såhär gammal och trött. Tillsammans är vi 110 år i ett par månader!

Nyss hade jag en liten snöstorm här, men den - snön alltså - försvann direkt när den nådde marken. Otäckt ändå, för H är ute och kör på sommardäck...

H-dag

Ja, H-dag idag, fast det är söndag. Han firade med släkten igår. Hur klarar jag detta?

Förra träffen klarade jag på ett bra sätt, genom att gå och lägga mig innan han kom. Vi började träffen med en tupplur! Han kom från jobbet då och hade varit i farten ovanligt länge så det var en bra strategi av den orsaken också. Plus alltså att jag skulle vara på bättre humör om jag befann mig idet läge jag mår bäst i - liggande! Funkade alltså utmärkt.

Men idag är vi båda lediga och ska väl orka ändå... Jag ledig? Pyttsan! Har kämpat som en idiot med förberedelse av mat och uppfnissning. Och det luktar i alla fall lax av mina händer och säkert i köket också. Rå lax. Men det är kanske sånt man får stå ut med för den tillagade laxen brukar ju vara underbar.

Och hur klarar käre H detta och resten av veckan? Det har blivit för mycket för honom nu och han är efter med tvätten och vinterdäcken är inte påsatta (måste ha hjälp förstås) och... Det sistnämnda gillar jag inte, för det är frost varje morgon nu. Och en bil han inte är van. Herre, var med oss, särskilt med honom!

Utbrott

Idag får jag fler och värre utbrott än vanligt! Allting jävlas, jag tappar ännu fler saker än jag brukar, jag får inte upp förpackningar, jag blir arg och bryter av saker. Och då har jag ändå två händer, om än taskiga händer.

Stackars H då, som har bara en fungerande hand. Och andra problem. Men om man lägger ihop alla mina problem då? Vadå, måste någon vinna? Ja, i så fall har jag det i vilket fall mycket, mycket bättre.

Ekonomin. Precis som om pengar skulle vara allt men vad fan, det är ju det! Att få stroke och dessutom bli fråntagen en del av den lilla sjukpenning man har, och se det gå back varje månad, det är liksom... själva fan!

Jag har det lugnt! Men jag orkar nästan ingenting idag. Kanske är jag ändå sjuk? Jag ser fram emot 02.00, då jag kanske åter får en glimt av livet. Eller det kan glimta till lite nån timme innan också.

Ett till fågelfoto

En till halvdålig fågelbild, knäppt genom skitigt fönster, här från datastolen. Men dom är ju så söta!

Småfåglarna verkar desperata

En och annan talgoxe brukar jag se på min altan men nu har det varit en hel liten flock där och letat. Och letat. Förgäves. Ingen mat. Jag skulle älska att lägga ut mat åt dem men jag får inte. Dumt nog har jag lämnat en blomkorg hängande, där fåglarna absolut tycker att det bör finnas mat. Stackare!

Ska det bli djupsnö imorgon tro? Det var rätt många minusgrader inatt och frost i gräset i morse. Och "i morse" var ändå ovanligt sent. Jag är inte alltid så snabb att kliva upp...

Tror ej jag berättat att käre H fyllde 55 igår. Jag har haft så fullt upp med att göra kollage! Att folk fyller år är bara för att jag ska få anledning att ägna mig åt min käraste hobby: klippa, klistra, dikta, fantisera... Bäst jag passar på för händerna orkar inte så länge till... Snyft!

Lite sjuk?

Ja, jag har varit lite diffust sjuk ett par dagar. Alltså, bortsett från multipel skleros och hypotyreos och hidiradenitis suppurativa och sånt. Delvis egendiagnosticerat men ändå tveklöst.

Haha, rolig är jag ändå! Att jag över huvud taget lyckas hitta något som inte ingår i dessa sjukdomar! Om det nu är så. Men nästäppa, lite näsblod, känsla av feber, det är lite annorlunda och ovanligt för mig. Knäppt immunförsvar har jag men inte dåligt, vad jag förstår.

Och så kollade jag febern sen jag sovit middag: 36 grader. Tja, har jag en grundtemperatur som är lägre är det en typ av feber.

På nätterna, när temperaturen sjunker ännu mer är jag dock lika "frisk" som vanligt. På nätterna alltså. Jag menar, det är ju i princip bara med den lägsta temperaturen jag får uppleva lite friskhetskänsla. Här på en lapp ser jag ett exempel: 35,3 grader, då mådde jag bra!

Sjukt? Yepp! Fast ännu sjukare den gången jag kollade när jag varit igång på dagen och hade 35,7. Och att då ha 36,5-36,6 direkt på morgonen är väl också skumt. 36,6 är det högsta jag sett sen jag började kolla med nya termometern, som jag nu tappat bort... så dagens mätning var med den gamla. Ska jämföra dem så småningom, för skojs skull.

Nya muntermometern ska i alla fall vara kompenserad för munmätning och den tar bara 30 sek så den gillar jag. Dags att ta fram pendeln och leta...

Att jag har fel på temperaturregleringen är det i alla fall ingen tvekan om. Och jag kan ju inte svettas.


Och snart har alla löven blåst av sina träd.

Småsurr och färgklick

Vill så mycket men orkar så lite, just här, just nu. Borde lägga energin i köket (och sovrummet och hallen och badrummet och...!) Kan i alla fall berätta att än är det gröna gräsmattor och färgglada, vackra träd, men hur länge vet man inte. Snövarning för helgen... Regnvarning idag men kanske inte just här.

H kollar blodtrycket näst sista gången i denna omgång - har varit bra (lågt, tycker jag...) - och sen får han besök av stereo-Nisse. En sista gång? Knappast, den där anläggningen blir nog aldrig helt frisk. Den heller.

Imorgon kommer H hit efter jobbet så det är bäst jag fortsätter förbereda, så gott jag kan. Den här gången blir det ungefär en vanlig röra, fast med Quinoa. Mmmm!

Förresten så har jag beställt tid hos en privat sköterska. Den privata läkarmottagning, där jag skulle kunna ta mig in med rullstol, tar ej emot folk alls! Nu kan jag ta de prover jag vill, men vad jag sen ska göra med dem, det blir en annan fråga. En helt annan fråga!

Om någon kunde ana...

...hur mycket tid, hur mycket energi det kan ta att få på sig en vänstersko!

Om någon dessutom kunde ana hur det känns när skon är på, men det visar sig att plösen (nej, det heter inte så) på hälen har vikt in sig och/eller fötterna är för mycket eller för lite svullna så det behövs andra sockor och man måste börja om.

Men jag SKA klara det. Jag SKA vara klar och jag SKA vara snäll när käre H kommer snart. Klarar jag inte det... kommer jag att få lust att göra något elakt med mig! :-(

Jag har i alla fall gjort klart det mesta i övrigt. Men det är det jag inte orkat som kommer att märkas.

Det är 60% luftfukt och 14-15 grader på altanen, tro fan jag är extra slut!

Och det är den första oktober!