Att vara bredbandslös

Detta skrivs natten mot onsdag den 14 juli 2010 och jag ber om ursäkt om det inte blir utlagt i någorlunda rätt ögonblick. Det har i så fall sina orsaker
För första gången på evigheter testar jag Voice Xpress utan att ha en massa andra program igång. Ja, det vill säga Word har jag förstås igång, men ingen Firefox med en massa flikar. Ingen Thunderbird heller. Det är nämligen ingen vits, för jag är utan bredband. Åskan tog det! Jag tar för givet att det var åskan. Det small utan bara den och jag undrade förstås var den slog ner. Genom ett telefonsamtal med H fick jag senare, när jag åter satt på datorn, veta att allt Comhem var utslaget i mitt område och att de jobbade med problemet. Tur i oturen att jag bara har bredbandet. Stackars de som är utan både TV och telefon. Undrar just vad de hittar på? Lägger ett vanligt, gammaldags pussel kanske? Pratar med varandra? Älskar lite mer än vanligt?

För min del är det i alla fall väldigt många timmar nu redan sist kunde surfa. Jag stängde av datorn innan jag gick för att sova middag, för jag hade naturligtvis kollat vädret och insett att åskan skulle komma hit också. Det känns konstigt. Att inte ha kollat mailen på länge. Att inte ha fått läsa om vad åskan och regnet har ställt till med.

Jag erkänner att jag är fruktansvärt beroende av datorn och att den i normala fall står på precis hela tiden när jag är hemma. Om jag till exempel riktar in mig på att gå till symaskinen och sy lite, måste jag först sätta mig vid datorn en stund och se om det hänt något nytt. När jag kollat det är det säkert dags att gå på toaletten och när jag kommer därifrån är jag säkert hungrig så jag går till köket i stället. Det där med symaskin har jag helt glömt bort. Det kan gå veckor innan kommer fram dit. Men ikväll var det lite lättare. Eller. Nej just ja, jag kom inte fram riktigt. Det låg en massa spännande papper i vägen som skulle sorteras. Och så skulle jag flytta lite prylar för att H:s rullator ska få plats i morgon när han kommer på besök.

Strax efter tio kommer han, för han åker direkt från träning på Rehab. Tio brukar vi annars ta ett Skype-samtal. Nu kan vi i stället ta ett irl-sam… tal förstås, vad trodde du? Det trodde jag med om jag ska vara ärlig! :)

Det här skriver jag på onsdag morgon: Fortfarande inget bredband! Men snart en man i min famn.

Och ett tillägg på onsdag eftermiddag: H har nyss åkt hem och jag är ensam igen, inte ens Comhem har jag som sällskap. Men vad gör det när jag ska ta en sen middagslur?

Ett sista tillägg på detta inlägg: Comhem har commit till rätta – strax efter 16 svarade jag på ett mail - och här kommer jag att sitta och kasta bort min dyrbara tid igen. Men denna dag har i alla fall haft sin stora ljusglimt. Exakt hur det glimtade berättar jag inte, men trevligt var det! :)

Och igår upptäckte jag att Xpressen fungerar bra när han får vara ensam herre på täppan.

Problemlösning och dylikt

Jag arbetar inte. Får inte arbeta eftersom jag har förtidspension. Nej, det blev fel, mycket fel. Vi tar om det. Eftersom jag har sjukbidrag får jag arbeta ett visst antal timmar utan att få avdrag på mitt bidrag. Mycket, mycket konstigt. Men jag måste anmäla till Försäkringskassan att jag arbetar, innan jag börjar arbeta. Så jag bör ju inte skriva här helt öppet att jag fuskar. Men det gör jag ändå. Jag arbetar!

Mina dagar går åt till problemlösning. Jag är en problemlösare. I många dagar nu har det handlat om datorn, som till exempel bara startar på rätt sätt ibland. Igår upptäckte jag dessutom en ny process som måste inaktiveras, vilket jag faktiskt lyckades med. Igår började jag även försöka lösa ett problem med nya tvättmaskinen och det fortsätter idag och säkert någon mer dag. Alla dagar, i stort sett dygnet runt försöker jag få till bättre ordning i mitt hem. Jag har stora högar med kläder som är nästan bra men måste justeras/lagas/ändras lite grand. Den nya symaskinen blev jag aldrig sams med. Att sy är underbart men att trä den är ett rent helvete! När ska symaskinstillverkare börja testa sina påhitt?

Sen måste jag redan nu börja fundera på vintern, hur det ska gå med sophanteringen då. Och handlandet. Alla jävla väg-(miss-)skötare som inte har en aning om vad tillgänglighet innebär. Måste börja anmäla dem. Måste nog tyvärr anmäla min egen bostadsrättsförening också. Sommaren är inte färdig än heller och den kan bli mycket värre. Tar jag mig alls på toaletten om det blir 24-25 grader inne och dessutom 80% luftfuktighet? Tar jag mig alls ur sängen? Orkar jag ens öppna kylen eller frysen och leta fram en korv att stoppa i mig? Och så var det det här med färdtjänstbussarna, att rullstolen gled bakåt på rampen. Jag har inte åkt sen det hände. Tänk om jag blir sjuk? Jag har pratat med många, till och med VD:n för taxiföretaget, men än återstår många svängar för att lösa problemet. Om det går lösa. Kognitiv terapi tror jag det får bli, för jag har ju bättre däck och lär ju måsta prova igen. Men nu har jag färdtjänstbussfobi!

Det var bara en liten, liten del av alla problem som ska lösas nu eller strax. Och något som faktiskt var löst. Datasupport kan du jobba med, säger väl försäkringskassan snart. Haha!

Men käre H var i alla fall här en stund i måndags. På förmiddagen innan solen började gassa alltför mycket. Vi fick fika, som jag förberett så mycket det bara gick. Vila och mys. Underbart och kort, men vi skulle inte orkat mer just då. Umgänget per mail och telefon är i alla fall intensivt, som vanligt.

Då och då gör hans hand eller arm någon ny rörelse eller förbättrar en redan uppväckt rörelse. Igår tog han en ovanligt lång promenad från lägenheten med rullatorn. Ändå har han dragit ner ordentligt på värkpillren. Jag tror tame F jag vågar säga att min H är på G igen. :-)

Stackars kroppar!

Stackars oss som inte tål värme, särskilt inte fuktig värme. Sjuttio procents luftfuktighet redan nu, det är inte normalt.Varmt, om än inte lika varmt som hos vissa. 34-35 grader har rapporterats från andra delar av landet, via Facebook.

Själarna? Nej, de mår inte heller bra av värmen, men jag tror de sticker iväg och svalkar sig någonstans så fort värden är ouppmärksam. Om jag vore mer uppmärksam skulle jag märka när H:s och mina själar träffas, när vi sover eller bara är allmänt ouppmärksamma. Vi är nog inte så ensamma som vi tror.

Trots allt gör vi även ett kroppsligt försök imorgon, mellan 10 och 14, innan solen börjar gassa på mina fönster. Vi hinner fika, vila och prata, allt som behövs. Ägg är kokade, köksbordet någorlunda städat, men med pärlor på bakkanten som vanligt. Duschar och tvättar håret gör jag snart.

Aj, tusan, den är redan över 22, jag får hålla koll på tiden nu. Att jag kan störa grannar struntar jag i; alla de närmaste är dessutom på landet. Men håret måste hinna torka, vilket tar minst två timmar. Nu finns inte en chans att jag kan vare sig duscha eller tvätta håret på dagtid så jag är tvungen att göra såhär. Natten är min tid! Jag har i alla fall en underbar duschstol nu, så jag känner mig ganska trygg i duschen. Jobbet är att torka upp allt vatten och torka mig själv, samt sakta reda ut hår, smörja en del kroppsdelar och klä på mig lite grand. Jag ska ju pyssla en del sen, när jag - förhoppningsvis - har min starka stund. Möbler måste flyttas, men jag tror jag sparar med det. Någon pryl kanske äntligen finner sin plats i alla fall.

Jag tror jag får en härlig morgon imorgon!