Problemlösning och dylikt

Jag arbetar inte. Får inte arbeta eftersom jag har förtidspension. Nej, det blev fel, mycket fel. Vi tar om det. Eftersom jag har sjukbidrag får jag arbeta ett visst antal timmar utan att få avdrag på mitt bidrag. Mycket, mycket konstigt. Men jag måste anmäla till Försäkringskassan att jag arbetar, innan jag börjar arbeta. Så jag bör ju inte skriva här helt öppet att jag fuskar. Men det gör jag ändå. Jag arbetar!

Mina dagar går åt till problemlösning. Jag är en problemlösare. I många dagar nu har det handlat om datorn, som till exempel bara startar på rätt sätt ibland. Igår upptäckte jag dessutom en ny process som måste inaktiveras, vilket jag faktiskt lyckades med. Igår började jag även försöka lösa ett problem med nya tvättmaskinen och det fortsätter idag och säkert någon mer dag. Alla dagar, i stort sett dygnet runt försöker jag få till bättre ordning i mitt hem. Jag har stora högar med kläder som är nästan bra men måste justeras/lagas/ändras lite grand. Den nya symaskinen blev jag aldrig sams med. Att sy är underbart men att trä den är ett rent helvete! När ska symaskinstillverkare börja testa sina påhitt?

Sen måste jag redan nu börja fundera på vintern, hur det ska gå med sophanteringen då. Och handlandet. Alla jävla väg-(miss-)skötare som inte har en aning om vad tillgänglighet innebär. Måste börja anmäla dem. Måste nog tyvärr anmäla min egen bostadsrättsförening också. Sommaren är inte färdig än heller och den kan bli mycket värre. Tar jag mig alls på toaletten om det blir 24-25 grader inne och dessutom 80% luftfuktighet? Tar jag mig alls ur sängen? Orkar jag ens öppna kylen eller frysen och leta fram en korv att stoppa i mig? Och så var det det här med färdtjänstbussarna, att rullstolen gled bakåt på rampen. Jag har inte åkt sen det hände. Tänk om jag blir sjuk? Jag har pratat med många, till och med VD:n för taxiföretaget, men än återstår många svängar för att lösa problemet. Om det går lösa. Kognitiv terapi tror jag det får bli, för jag har ju bättre däck och lär ju måsta prova igen. Men nu har jag färdtjänstbussfobi!

Det var bara en liten, liten del av alla problem som ska lösas nu eller strax. Och något som faktiskt var löst. Datasupport kan du jobba med, säger väl försäkringskassan snart. Haha!

Men käre H var i alla fall här en stund i måndags. På förmiddagen innan solen började gassa alltför mycket. Vi fick fika, som jag förberett så mycket det bara gick. Vila och mys. Underbart och kort, men vi skulle inte orkat mer just då. Umgänget per mail och telefon är i alla fall intensivt, som vanligt.

Då och då gör hans hand eller arm någon ny rörelse eller förbättrar en redan uppväckt rörelse. Igår tog han en ovanligt lång promenad från lägenheten med rullatorn. Ändå har han dragit ner ordentligt på värkpillren. Jag tror tame F jag vågar säga att min H är på G igen. :-)