Mer andningshål

Det gick hyfsat igår, med andningshålet alltså. Och idag har vi gjort annat kul, via Skype, telefon, Internet... Tittat på barnkläder! :-)

Nej, nej, kära söta, vi ska inte ha barn! Det är hans sladdbror som fått en liten dotter. Och det är sååå roligt att kolla kläder!

Och fåglarna

Dom sjunger. En varm och god tid väntar dem.

En varm och ond tid väntar mig.

Jag gråter. Berörda tårar först men när det blir en öppning kommer sorgen och rädslan också. Vilket behövs.

Fick en länk av käre H imorse Morning has broken Det var den som hjälpte tårarna igång. Så vacker!

Det känns som han försöker muntra upp sig. Eller mig. Eller oss båda.

Och när han strax kommer ska vi ha några timmar bortom verkligheten?

Ja, jag ska försöka. Försöka ge oss ett andningshål.

Jag tycker inte om...

... att jag börjar bli en hatisk, elak gammal kärring! Därtill ledsen, besviken, förtvivlad, förbannad... hatisk. Gammal är ok, förtvivlad är mänskligt och förståeligt men hatet mot de ansvariga måste jag försöka hålla undan. Kanske kan H och jag få ett någorlunda vettigt år till tillsammans. Tillsammans på vårt sätt alltså, om han har råd att åka till mig, om jag kan stå på benen så jag fortfarande tar mig ur sängen och kan göra en del själv, om, om, om... Jag måste tänka kortsiktigt, ta vara på den tid vi har med flera positiva uttryck. Jag ska väl kunna det?

Ja, det ska jag kunna, men hur ska jag hitta tillbaka dit nu? Han kan, på sitt sätt, som jag inte är helt övertygad om att det är nyttigt egentligen. Trycka ner är han suverän på. Men trycker man ner något poppar något alltid upp igen, på fel ställe, vid fel tidpunkt, på fel sätt.

Dock ska jag försöka komma ihåg hans ord om att när vi träffas då ska vi ha trevligt och inte diskutera verkligheten. Att vi sen sitter i telefon många timmar i veckan och diskuterar den är kanske ok. Men extra tröttsamt, då vi har problem med ork, prat och hörsel.

Men jag ska försöka.

Jag ska i alla fall skriva ett spontant mail till den nuvarande socialförsäkringsministern. Snart.

Bra dag, bitvis

I alla fall bra stund: Jag lyckades både köra bort sopor och handla! Lagom kallt, ingen vind alls, snöar bara lite konstigt ibland. Bil i vägen flera gånger på den smala vägen ner till affären, men han (den) flyttade snällt på sig. Det funkade till och med att backa upp på bron. Inget prisfel denna gång (typ utlovade rabatter som inte dras) vad jag kunde se. Allt är väl perfekt då, antar jag?

Haha, vilken optimist! Fantiserare! Idiot rent ut sagt!

Du ska bara veta vad jag fick veta igår. Inget direkt nytt men ändå en chock när det nu är dags. Vad händer efter ett års sjukskrivning? Stroke är ju ingen svår sjukdom och handikapp har väl inte med saken (jobb alltså) att göra. Och man kan ju inte gå med hög sjukpenning (80% av en dålig inkomst) hur länge som helst. Antagligen får man skylla sig själv att man fått stroke, då då kan man väl svälta resten av livet.

Alltså, jag har det inte lätt, men jag är van. Men att min kära gubbe skulle få det det så här jobbigt, dessutom just i denna kalla högertid, det står jag inte ut med! För hans skull skull jag kunna ***** till exempel en viss moderatledare, med bihang. Men... alla som röstat då? En del var helt vanliga, goda människor. Var. När sänkt skatt kom på tal, då var de inte så goda längre. Andra var redan moderater i själ och hjärta och det är nog inget att göra åt. Fast blir en sådan sjuk kan det hända saker: M-topp går - i protest mot utförsäkringen

Jag hittade även under sökningen en annan historia än den jag tänkte på. Så trevligt, då fanns det i alla fall två med lite mänsklighet: Moderat politiker hoppar av partiet i protest mot sjukreglerna

För övrigt funderar jag ibland hur rik jag skulle måsta vara för att bli moderat. Om jag kommit till någon slutsats? Ja, jag tror faktiskt inte jag skulle klara det om jag så fick ett par miljoner extra i "belöning". Jag kan känna skillnaden mellan att gå och bära på något jag inte trivs med, till exempel ett försök att bluffa för ekonomisk vinning och att vara fattig och ärlig och känna mig fri. Jag föredrar tveklöst det senare. Ärligt rik och fri skulle dock vara skönt i mitt läge, det erkänner jag!

Inte tid?

Jo, nog har jag tid att skriva, men det är inte bara tid som behövs. Ork, inspiration, något att skriva om måste jag också ha. Allt finns, ganska ofta, trots mitt inrutade lilla liv. Som vanligt går jag ofta och tänker i skrivande form. Typ. Var det där begripligt? Jag menar, jag tänker ut vad jag ska skriva om allt som händer. Men själva skrivandet är ett jobb. Och jag får inte jobba. Men det har jag säkert sagt förut. Att sätta på Xpressen är inte så svårt, men sätter jag på den då vill jag inte bli nödigt och måste trassla mig lös för att rusa (?) på toa, men risken är stor. Så då sätter jag sällan på stackars duktiga Xpressen.

Kort om kul saker:
I måndags fick jag besök av gammal, gammal kompis. Det vill säga gammal på så sätt att det var länge sen vi träffades. Så lättsamt och så trevligt ändå. Det vill jag gärna skriva mer om.

Igår och idag har jag tagit mig ut med rullstolen och inte behövt kliva av och gå bredvid en enda gång. Nästan perfekt väg, dock kan jag inte dra på för fullt, för guppigt är det. Idag ca -8, lugnt och soligt. Så skönt! Handlat massor av bra mat och inget godis. Eller... risifruttin som jag nyss åt är ju godis, inte mat. Ny smak måste testas så idag blev det körsbär. Gott!

Snart dags för middagsvila.