... att jag börjar bli en hatisk, elak gammal kärring! Därtill ledsen, besviken, förtvivlad, förbannad... hatisk. Gammal är ok, förtvivlad är mänskligt och förståeligt men hatet mot de ansvariga måste jag försöka hålla undan. Kanske kan H och jag få ett någorlunda vettigt år till tillsammans. Tillsammans på vårt sätt alltså, om han har råd att åka till mig, om jag kan stå på benen så jag fortfarande tar mig ur sängen och kan göra en del själv, om, om, om... Jag måste tänka kortsiktigt, ta vara på den tid vi har med flera positiva uttryck. Jag ska väl kunna det?
Ja, det ska jag kunna, men hur ska jag hitta tillbaka dit nu? Han kan, på sitt sätt, som jag inte är helt övertygad om att det är nyttigt egentligen. Trycka ner är han suverän på. Men trycker man ner något poppar något alltid upp igen, på fel ställe, vid fel tidpunkt, på fel sätt.
Dock ska jag försöka komma ihåg hans ord om att när vi träffas då ska vi ha trevligt och inte diskutera verkligheten. Att vi sen sitter i telefon många timmar i veckan och diskuterar den är kanske ok. Men extra tröttsamt, då vi har problem med ork, prat och hörsel.
Men jag ska försöka.
Jag ska i alla fall skriva ett spontant mail till den nuvarande socialförsäkringsministern. Snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar