Spännande bokmärke

Ett ovanligt bokmärke hittade jag i en bok häromdagen. Tågbiljetter, till Göteborg den 21/7 1997, tillbaka hem den 30/7. Nu ska jag forska lite, i dagboken till exempel, men jag är ganska säker på att det var sista resan. Och att det var värmebölja - till och med något rekord - i Götet då. Och jag svettades och det rann. Kanske sista gången det rann också.

Hur och när och varför slogs svettfunktionen ut? Det forskar jag också om och vet bland annat att det händer vid Myxödem. Men jag kan väl inte ha haft det så länge?

Inte forska mer just nu för H kommer vilket ögonblick som helst, men sen har åkt kanske. Men nu och ett antal timmar framöver ska jag vara i nuet. Ett underbart nu, om än lite för fuktigt, dock inte på grund av svett...

****

Nu är det kväll och jag har haft en fin dag. Nyss kollade jag dagboken men det var fel år. 1997 var alltså inte året det var värmebölja. Åkte jag alltså 1998 också? Får leta reda på den pärmen och kolla vidare. Eller om det ligger på datorn.

Jag har skrivit datadagbok sedan 1993 och på något mystiskt vis lyckats bevara de flesta filerna, om än i lite felande format ibland. Varje år har en stor A4-pärm. Jo, jag skrev ju ut dem också. Men nu är det nästan slut på detta sedan några år.

1997 var i alla fall ett av de spännande åren, med studier, praktik, Gestaltterapi och mycket annat smått och gott. Så konstigt det känns att läsa men mycket kul!

Från det ena till det andra: Undrar vad det är för superöm fläck jag fått på vänster brösts övre del, ja, där hjärtat sitter ungefär. Det gör ont ibland alldeles av sig själv också, inte bara när jag trycker. Vet att jag har känt det förut, senaste veckan, men inte varje dag. Men såhär är det. Förutom de i stort sett konstanta plågorna, dyker det upp konstiga saker här och där i kroppen från och till. En del kommer och går och återkommer, en del bara kommer och går.

Konstig huvudvärk på vänster sida ovanför ögat. Sällsynt, men återkommer ibland.
Något med tarmarna på höger sida, långt ner.
Vänster fot, den "friska", hade spader för nån vecka sen. Kramp.
Åsså den här hjärtepunkten.
Massor av nya leverfläckar, många upphöjda, samt röda fläckar.
Och lite annat smått och gott.

Annars mår jag rätt gott. Mest tack vara H och AC.

Och svamp

Jag kunde inte krypa ner och pilla och lukta på den men jag kan lova att det är en champinjon. Ett par altaner bort från min bara! Åh, så länge, länge sen jag kunde plocka svamp!

Jag älskade verkligen hösten. Jag minns hur jag retade folk när jag kvittrade över att jag varit ute timmar i regnet och plockat svamp!

AC hit och dit - och nypon

I söndags var AC:n död, efter en månad och tre veckor. Bra va? Igår var den frisk igen, efter lite undersökning och fixning av en mycket trevlig reparatör. Den läckte kylvätska... Lugn och pedagogisk som reparatören - tack och lov - var, lyckades han övertyga mig om det logiska i detta och sen har jag glatt kört igen. Det är höst och kallt och min lägenhet har återtagit sina kalla golv, men jag blir ändå varm när jag försöker göra något.

Jag älskar min AC!

Jag älskar min H också, på mitt speciella sätt.

Idag fick han ett telefonsamtal som kan leda till något gott. Spännande låter det. Det var sjukgymnasten från Rehab som berättade att det kommer en handspecialist till Rehab till veckan. Hon ville höra om H ville träffa henne och det ville han. Dock är anledningen till att han är utvald inte så kul egentligen. Hans dåliga hand sägs vara unikt dålig! Alltså dålig på ett unikt sätt. Han visade i helgen att nu är det bara lillfingret som är rakt; de andra fingrarna är krökta, allihop! Nu vet jag inte om det gör honom mindre unik än när sjukgymnasten träffade honom sist. Det unika då var bland annat att fingrarna spretade på ett så konstigt sätt. Handleden är också vriden på ett opraktiskt sätt.

Det blir i alla fall spännande på onsdag att höra vad hon sade. Kanske kommer hon att ge honom fler Botox-sprutor. Men jag tycker han måste ha bättre hjälp till träning också. Kommunens sjukgymnast, som han går hos nu, har inga kunskaper om strokeskador.

Men nyponen frodas. :-)

Funderar en fredag

Det kliar som vanligt fast värre och ansiktet svider som ett öppet sår.

Men snart kommer käre H, kan han lindra vad som helst tro?

Hoppas.

Tror.

Längtar.

Trodde inte tillräckligt mycket dock; var tvungen ta på kylbalsam, det enda jag säkert vet som lindrar. Vill inte börja med att klaga när han kommer...

Nypon igen...

Ja, det händer ju inte så mycket här så att komma ut en sväng och fota nypon är liksom stort. Fast det framgår ju av förra inlägget att det hänt annat stort idag. Stort tills vidare; det kan bli bara en liten lort av alltihop. När jag torkar ihop.

Nu är det gjort!

Brev postat till min hälsocentral, mycket spontant. Skrev nästan allt innan jag gick ut, hade bara en liten början från i maj. Ja, det var ett tag sen min läkare svek mig. Och vad kan hända nu? Allt eller inget. Kanske, kanske är den här läkaren en vettig man. Det är min enda chans!

Härlig rulle tur igen, allt är så lagom och så vackert. Fast inatt ösregnade det så jag hade svårt att sova!

I sommarprogrammet pratar någon om gamla idoler, som Jimi Hendrix (blev ej gammal), folk ur Metallica m fl. Att 18-åringar idag kan digga gamla gubbar (60-åringar) är rätt häftigt. Så funkade det inte när sommarprataren var 18, säger han.

Kollar... Sommarprataren är Bengt Palmers! Kul program, det ska jag ladda ner, även om jag då missar musiken.

Sjuttio procent igen - pust!

Luftfuktighet alltså. Pust! Och över 20 grader, den kombinationen är tung för mig.

Stackars Norge har dock fått det mesta av regnet här i vår närhet. Tills vidare. Varning finns för kommande natt eller när det var. I morse hade vi lite översvämning också, på en för ändamålet lämplig gata. Lämplig gryta...

Dags för middagsvila. Det blir bra. Men att försöka komma igång igen går knappast bra. Fast jag har ju min AC. Inte dags att sluta köra den än.

När jag vaknar, om jag vaknar, eller inatt, ska jag än en gång försöka skriva det livsviktiga brevet till min hälsocentral. Fast jag har väldigt lite hopp om hjälp.

Myxödem. Och en läkare som vägrar diskutera min sköldkörtel mer. Mamma, hjälp!

En ganska normal träff

Jag och H valde alltså att träffas på fredag denna gång. Han kom direkt från jobbet, vid tolvtiden. Det var mitt förslag för att han skulle spara bensinpengar. Jobba fick han alltså inte göra, utan det handlar om social träning, men såklart jobbar han. Det berättade han också för sin handläggare på Försäkringskassan när de pratade i går. Hon blev inte arg utan verkade positivt inställd till hans arbetslust. Och jag ska vara försiktig med att ropa hej, men jag får en känsla av att det kan komma att fungera, som jag har tänkt ungefär. Men han måste först bli uppsagd från jobbet för att kunna bli återanställd med vad det nu heter. En specialanställning för folk som har vissa problem.

Sen gäller det förstås också att de ansvariga på företaget går med på det. Men han kan faktiskt jobba ganska mycket. Hans arbetskamrater är fantastiska och plockar fram ordrar som han kan hantera. Det finns tunga saker som han inte har en chans att jobba med, men han har haft fullt upp den här veckan, det vill säga de sex timmar han har varit på sin arbetsplats.

I alla fall, när han var här i går kändes allt så normalt, precis som det var förr i tiden, när han slank in på en vardagsträff efter jobbet. Han kom i bil och hade därmed friheten att åka hem när han hade lust eller när vi var trötta på varann.
Det kändes inte alls som att jag var speciellt trött på honom; jag hade inte någon lust att kliva upp efter vår lilla tupplur. Ville bara ligga kvar och fortsätta mysa och kramas och småprata.

Det har ändå gått helt fantastiskt bra den här tiden med färdtjänst. Jag har säkert sagt varje gång "kan du inte ringa och ändra tiden så vi får ligga här och mysa en timme till" men det har fungerat. Något han säkert kommer att sakna är alla trevliga samtal med förarna. Det är ensamt att köra bil. Men det har väldigt många fördelar. Nu kommer han att kunna hjälpa mig lite mer till och med. Vinter är inte speciellt roligt. Jag kan ju inte ens köra bort mina sopor, suck.

Men just nu är det en underbar tid!

Jag har säkert lagt ut något nyponkort förut för jag tycker de är så vackra, men det är i alla fall inte samma nypon. (Japp, 9 september 2010, tre nypon ;-))

När jag kommer in igen

... efter en liten rullepromenad i sol och klar, lätt luft, hoppas jag få till ett inlägg om gårdagen. En fin dag, en dag som ger hopp.

Har jag nu kastat bort en massa tid och kraft på onödig oro igen?

Nä. Oro är väl aldrig onödigt?

Annorlunda

Inte är rötmånaden slut än men något har i alla fall förändrats. Luftfuktigheten är bara drygt 50%, det är svalt ute och det är så mycket lättare att leva.

Bloggen har varit felande ett tag (eller jag?) men nu testar jag att publicera utan att säga nåt mera.