I söndags var AC:n död, efter en månad och tre veckor. Bra va? Igår var den frisk igen, efter lite undersökning och fixning av en mycket trevlig reparatör. Den läckte kylvätska... Lugn och pedagogisk som reparatören - tack och lov - var, lyckades han övertyga mig om det logiska i detta och sen har jag glatt kört igen. Det är höst och kallt och min lägenhet har återtagit sina kalla golv, men jag blir ändå varm när jag försöker göra något.
Jag älskar min AC!
Jag älskar min H också, på mitt speciella sätt.
Idag fick han ett telefonsamtal som kan leda till något gott. Spännande låter det. Det var sjukgymnasten från Rehab som berättade att det kommer en handspecialist till Rehab till veckan. Hon ville höra om H ville träffa henne och det ville han. Dock är anledningen till att han är utvald inte så kul egentligen. Hans dåliga hand sägs vara unikt dålig! Alltså dålig på ett unikt sätt. Han visade i helgen att nu är det bara lillfingret som är rakt; de andra fingrarna är krökta, allihop! Nu vet jag inte om det gör honom mindre unik än när sjukgymnasten träffade honom sist. Det unika då var bland annat att fingrarna spretade på ett så konstigt sätt. Handleden är också vriden på ett opraktiskt sätt.
Det blir i alla fall spännande på onsdag att höra vad hon sade. Kanske kommer hon att ge honom fler Botox-sprutor. Men jag tycker han måste ha bättre hjälp till träning också. Kommunens sjukgymnast, som han går hos nu, har inga kunskaper om strokeskador.
Men nyponen frodas. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar