Cryptisk titel? Jojomensan! Parasitjakt kan det också stå. Eller vattenkokning. Jobbigt vad än jag kallar eländet. Tur i alla fall att jag nu slipper koka diskvattnet, för det höll på att knäcka mig helt.
Alltså, Cryptosporidium bor i mitt härliga vatten. Nu har jag alltså avslöjat ungefär var jag bor. I varje fall vid vilken vacker sjö. Jag ser den inte från mina fönster, men anar den bakom buskar och kullar.
Nu ska jag ta mig en klunk välkokat vatten och jobba vidare mot utfärd, då tempen är lite drägligare idag.
tisdag 30 november 2010
torsdag 25 november 2010
Lite fel gissat
Angående gårdagens möte, lite fel gissat ja. Läkaren var på plats, liksom sjukgymnast och handläggare från FK. Och käre H. Handläggaren var lite äldre och verkade vettig! Läkaren var helt bestämd att H ska vara fortsatt sjukskriven. Det är ju inte bara stroken han lider av. Även om det räcker långt. Han får fortsätta på Rehab men det kommer att bli mer och mer självträning. Bra ändå!
Men jobbet är alltså snart borta men den typen av jobb tror i vilket fall inte läkaren att han kommer att kunna ha mer, ens på längre sikt. Det var mycket finmotorik där nämligen. det har det varit i hans tidigare verkstadsjobb också.
Fast får han några botoxsprutor till, kan handen bli hyfsad, tror vi. Nu har han ingen riktig "nypa" mellan tumme och pekfinger, men den är ju så viktigt så den bara måste de fixa! Och åtminstone läkaren som gav sprutorna sist är helt inne på att nästa gång ska dom ordna det. Men hon styr inte över ekonomin och hur många nya - unga och viktiga - patienter som ramlar in.
Nu är det i alla fall lite lugnare. Några månader.
Men jobbet är alltså snart borta men den typen av jobb tror i vilket fall inte läkaren att han kommer att kunna ha mer, ens på längre sikt. Det var mycket finmotorik där nämligen. det har det varit i hans tidigare verkstadsjobb också.
Fast får han några botoxsprutor till, kan handen bli hyfsad, tror vi. Nu har han ingen riktig "nypa" mellan tumme och pekfinger, men den är ju så viktigt så den bara måste de fixa! Och åtminstone läkaren som gav sprutorna sist är helt inne på att nästa gång ska dom ordna det. Men hon styr inte över ekonomin och hur många nya - unga och viktiga - patienter som ramlar in.
Nu är det i alla fall lite lugnare. Några månader.
onsdag 24 november 2010
Oförskämt!
För mig går det oförskämt bra. Har lyckats handla igen trots snöigt och lite för kallt. Bra sätt för mig att fördriva tiden.
Nu är det nära. H är på väg hem och ett telefonsamtal närmar sig. Jag har egentligen ingen aning vad jag ska vänta mig. Möjligen att läkaren hade fastnat nånstans så han ej hann komma på mötet. Och handläggaren från kassan hade fått vinterkräksjuka. Så H och den söta sjukgymnasten roade sig själva med samtal, lite övningar och till sist lite lussebullar!
Nu är det nära. H är på väg hem och ett telefonsamtal närmar sig. Jag har egentligen ingen aning vad jag ska vänta mig. Möjligen att läkaren hade fastnat nånstans så han ej hann komma på mötet. Och handläggaren från kassan hade fått vinterkräksjuka. Så H och den söta sjukgymnasten roade sig själva med samtal, lite övningar och till sist lite lussebullar!
Det kunde hända mer...
... på vägen mot det stora mötet. En till tråkighet. Arbetsterapeuten är sjuk och det fick han alltså veta strax innan han skulle åka idag. Så då börjar dagen på Rehab med... en timmes ingenting! Sen en timmes självträning. Därpå en timmes lunch, då han hoppas hitta en ledig brits för vila. Sen dags för mötet. H, läkaren (i bästa fall), sjukgymnasten och handläggaren från FK. Det är dock både på gott och ont att det är färre personer. Kanske lättare för H själv att prata, men flera viktiga personer finns ej med som stöd. Hur ska hans situation bli riktigt belyst på detta sätt? Det kan bli helt fel!
Att jag skriver "läkaren (i bästa fall)" beror på att sist hade han dubbelbokat så han kom alldeles för sent! Och H ska med en sjukresebuss efter mötet så det finns inga marginaler åt det håller.
Ja, snart vet vi. Kring 15-tiden ska jag väl kunna få en rapport. Då ska jag egentligen sova men idag väntar jag nog på ett livstecken innan jag kan lägga mig. Eller sova tidigare? Funderar trots kylan på en till tur på affären. Måste ju samla mer mat för överlevnad och mer sopor så jag knappt kan röra mig här.
Jag börjar känna mig trängd... Men det är knappast något mot vad H gör. Men kanske, kanske kan det till och med lätta efter mötet? Jag måste tro lite positivt, annars vet jag inte var jag ska ta vägen! Igår kom jag för första gången på länge på tanken att ta en sup! Vilket jag inte haft hemma på många år. En eller två Mariestads julöl per år är min alkoholkonsumtion på senare tid. Och det är jobbigt att ens få hem julmust med mitt sätt att handla nu så det blir nog bara vatten till jul också. Möjligen lite lättdryck, sådan som man fraktar hem i små paket.
Mina kvarvarande Stesolid är jag mycket rädd om, så det blir inget missbruk där direkt! Och dom passar nog bara för god sömn numera.
Tills vidare fortsätter jag möta allt elände nykter. Och när det händer små trevliga saker är jag tacksam att ha den livsstilen idag. Då kan jag uppleva det vackra och sköna fullt ut också. För även sånt finns!
Att jag skriver "läkaren (i bästa fall)" beror på att sist hade han dubbelbokat så han kom alldeles för sent! Och H ska med en sjukresebuss efter mötet så det finns inga marginaler åt det håller.
Ja, snart vet vi. Kring 15-tiden ska jag väl kunna få en rapport. Då ska jag egentligen sova men idag väntar jag nog på ett livstecken innan jag kan lägga mig. Eller sova tidigare? Funderar trots kylan på en till tur på affären. Måste ju samla mer mat för överlevnad och mer sopor så jag knappt kan röra mig här.
Jag börjar känna mig trängd... Men det är knappast något mot vad H gör. Men kanske, kanske kan det till och med lätta efter mötet? Jag måste tro lite positivt, annars vet jag inte var jag ska ta vägen! Igår kom jag för första gången på länge på tanken att ta en sup! Vilket jag inte haft hemma på många år. En eller två Mariestads julöl per år är min alkoholkonsumtion på senare tid. Och det är jobbigt att ens få hem julmust med mitt sätt att handla nu så det blir nog bara vatten till jul också. Möjligen lite lättdryck, sådan som man fraktar hem i små paket.
Mina kvarvarande Stesolid är jag mycket rädd om, så det blir inget missbruk där direkt! Och dom passar nog bara för god sömn numera.
Tills vidare fortsätter jag möta allt elände nykter. Och när det händer små trevliga saker är jag tacksam att ha den livsstilen idag. Då kan jag uppleva det vackra och sköna fullt ut också. För även sånt finns!
tisdag 23 november 2010
Dagen D och D som i diverse
Dagen för Domen säger H att det blir imorgon. Avstämningsmöte kallas det och handläggaren från FK är med. Läkaren, sjukgymnasten och arbetsterapeuten också, men kuratorn, som H har så god kontakt med, ringde plötsligt och talade om att hon inte kan vara med. Något viktigare än min H? Det finns ju inte!
Men det kan gå bra. Fast visst har jag oroat mig som vanligt. Han med, tror jag, fast han hittar på saker för att inte tänka. Ser på film till exempel. Det är kanske bra. Kanske. Fast när vi pratar pyser det ut diverse, både från honom och mig, så nej, det är inte bra att försöka stänga in saker.
Och jag blir så förtvivlad att mina försök att hjälpa till att ordna lösningar för vardagsbestyren går så dåligt. Ett par vettiga skor och/eller ett par broddar som går lätt att ta av och på, det trodde jag jag/vi skulle fixa. Men det är omöjligt! Han kommer aldrig att ta sig fram och tillbaka till sin affär på vinterföre. Inte ens bara hem, för då är det uppför. Ofta dåligt plogat, redan nu väldigt knottrigt och dant så det är hopplöst med rullatorn. Den har så idiotiskt hårda däck så man måste lyfta den över minsta lilla hinder.
Jo, han testade lite idag, med sina gamla vanliga svinhala skor, en lite kortare sväng på planare mark. Gott och väl att han klarade det och kunde hämta mer piller.
Och gott och väl att jag lyckats handla både åt mig själv och en del åt honom. Kassler för 39:- kr/kg är till exempel inte illa. Men nu är det nog sluthandlat på ett tag, för det blir för kallt. Minus 17 och vindstilla har jag klarat som mest men nu blir det nog under tio och dessutom vind, så då blir det svårt att fatta hur kallt det egentligen är.
Och försöka köra bort sopor orkar jag inte mer i vinter, tror jag. Jag har fått höra att styrelsen sagt till att det inte får bli så dåligt med snöröjningen som ifjol och att den ansvarige lovat att det ska bli bättre. Det blev liksom något missförstånd då, när vår rätte gårdskarl var på semester, hade han sagt. Jo, pyttsan, jag vill se det innan jag tror det, att det ska fungera fast han nu reser iväg igen, den 6 december.
Och halsbandet som jag till sist fick ihop, efter tre försök, har gått av igen.
Det vill sig liksom inte.
Fast det finns stunder, goda stunder. I lördags till exempel, då lekte vi hela, H och jag, så vi nästan trodde på det själva! :-)
Men det kan gå bra. Fast visst har jag oroat mig som vanligt. Han med, tror jag, fast han hittar på saker för att inte tänka. Ser på film till exempel. Det är kanske bra. Kanske. Fast när vi pratar pyser det ut diverse, både från honom och mig, så nej, det är inte bra att försöka stänga in saker.
Och jag blir så förtvivlad att mina försök att hjälpa till att ordna lösningar för vardagsbestyren går så dåligt. Ett par vettiga skor och/eller ett par broddar som går lätt att ta av och på, det trodde jag jag/vi skulle fixa. Men det är omöjligt! Han kommer aldrig att ta sig fram och tillbaka till sin affär på vinterföre. Inte ens bara hem, för då är det uppför. Ofta dåligt plogat, redan nu väldigt knottrigt och dant så det är hopplöst med rullatorn. Den har så idiotiskt hårda däck så man måste lyfta den över minsta lilla hinder.
Jo, han testade lite idag, med sina gamla vanliga svinhala skor, en lite kortare sväng på planare mark. Gott och väl att han klarade det och kunde hämta mer piller.
Och gott och väl att jag lyckats handla både åt mig själv och en del åt honom. Kassler för 39:- kr/kg är till exempel inte illa. Men nu är det nog sluthandlat på ett tag, för det blir för kallt. Minus 17 och vindstilla har jag klarat som mest men nu blir det nog under tio och dessutom vind, så då blir det svårt att fatta hur kallt det egentligen är.
Och försöka köra bort sopor orkar jag inte mer i vinter, tror jag. Jag har fått höra att styrelsen sagt till att det inte får bli så dåligt med snöröjningen som ifjol och att den ansvarige lovat att det ska bli bättre. Det blev liksom något missförstånd då, när vår rätte gårdskarl var på semester, hade han sagt. Jo, pyttsan, jag vill se det innan jag tror det, att det ska fungera fast han nu reser iväg igen, den 6 december.
Och halsbandet som jag till sist fick ihop, efter tre försök, har gått av igen.
Det vill sig liksom inte.
Fast det finns stunder, goda stunder. I lördags till exempel, då lekte vi hela, H och jag, så vi nästan trodde på det själva! :-)
torsdag 18 november 2010
onsdag 17 november 2010
Vinter
Det ville jag inte ha. Besvärligt med rullstol och – verkar det – ännu sämre snöröjning. Bland annat.
Tänker tillbaka på små lyckor, till exempel oväntade besök.
Fast de väntade besöken passar mig bäst. Då kan jag ha lämplig förtäring hemma. Den söta trastungen hittade jag inget passande till i hastigheten! (Jag brukar inte ha mask hemma...)
Hoppas orka/idas/vilja återkomma snart med rapport om H. Och kanske mer om mig.
lördag 6 november 2010
Nygamla konster
På nattkröken lite nyheter om H:s rehab:
Han kliade sig i ögat idag och jag upptäckte att det var med vänstra handen! Min reaktion när jag blir överraskad av något sådant blir att skratta och sen snyfta lite. Och säga något i stil med:
- Din luring, jag förstod att du skulle kunna visa någon ny(-gammal) konst idag igen!
Det var ett tag sen det var samma reaktion när han kliade sig på hakan och nu når han alltså en bit till.
En annan konst han visat mig under de senaste träffarna är att ställa sig bakom mig när jag sitter på en stol och krama mig med båda händerna. Forma båda händerna efter de delar av kroppen som råkar sitta på lämplig plats. Det känns så helt, liksom när han kramar om mig när han ska gå, med båda händerna slingrade runt mig.
Vi kramas tyvärr inte så mycket stående eftersom jag inte orkar stå så lång stund, men där i hallen tar jag lämpligt stöd och så kramas vi adjö.
Han har fått göra några fantastiska övningar med sjukgymnasten, som kräver mycket tillit och förmåga att slappna av och han har faktiskt både och. Härligt att veta. Själv har jag ju rätt stor tillitsbrist, tyvärr. Trots all terapi och behandling jag kostat på. Men det har alltså varit värre.
Min rehab? Haha, du skämtar!
Fast alla dagar är inte sämre och rätt som det är upptäcker jag att jag kan förändra något. Jag har till exempel minskat kaffedosen och tycker hjärtat blivit lite lugnare. Kanske finns något mer att göra för mitt mående.
Ja, sova!
Han kliade sig i ögat idag och jag upptäckte att det var med vänstra handen! Min reaktion när jag blir överraskad av något sådant blir att skratta och sen snyfta lite. Och säga något i stil med:
- Din luring, jag förstod att du skulle kunna visa någon ny(-gammal) konst idag igen!
Det var ett tag sen det var samma reaktion när han kliade sig på hakan och nu når han alltså en bit till.
En annan konst han visat mig under de senaste träffarna är att ställa sig bakom mig när jag sitter på en stol och krama mig med båda händerna. Forma båda händerna efter de delar av kroppen som råkar sitta på lämplig plats. Det känns så helt, liksom när han kramar om mig när han ska gå, med båda händerna slingrade runt mig.
Vi kramas tyvärr inte så mycket stående eftersom jag inte orkar stå så lång stund, men där i hallen tar jag lämpligt stöd och så kramas vi adjö.
Han har fått göra några fantastiska övningar med sjukgymnasten, som kräver mycket tillit och förmåga att slappna av och han har faktiskt både och. Härligt att veta. Själv har jag ju rätt stor tillitsbrist, tyvärr. Trots all terapi och behandling jag kostat på. Men det har alltså varit värre.
Min rehab? Haha, du skämtar!
Fast alla dagar är inte sämre och rätt som det är upptäcker jag att jag kan förändra något. Jag har till exempel minskat kaffedosen och tycker hjärtat blivit lite lugnare. Kanske finns något mer att göra för mitt mående.
Ja, sova!
fredag 5 november 2010
Det levs
Även i november levs det lite grand här, men det hade inte satt något spår här än. Men det kommer nog. Imorgon kommer i alla fall H; han är mitt finaste livtecken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)