Dagen D och D som i diverse

Dagen för Domen säger H att det blir imorgon. Avstämningsmöte kallas det och handläggaren från FK är med. Läkaren, sjukgymnasten och arbetsterapeuten också, men kuratorn, som H har så god kontakt med, ringde plötsligt och talade om att hon inte kan vara med. Något viktigare än min H? Det finns ju inte!

Men det kan gå bra. Fast visst har jag oroat mig som vanligt. Han med, tror jag, fast han hittar på saker för att inte tänka. Ser på film till exempel. Det är kanske bra. Kanske. Fast när vi pratar pyser det ut diverse, både från honom och mig, så nej, det är inte bra att försöka stänga in saker.

Och jag blir så förtvivlad att mina försök att hjälpa till att ordna lösningar för vardagsbestyren går så dåligt. Ett par vettiga skor och/eller ett par broddar som går lätt att ta av och på, det trodde jag jag/vi skulle fixa. Men det är omöjligt! Han kommer aldrig att ta sig fram och tillbaka till sin affär på vinterföre. Inte ens bara hem, för då är det uppför. Ofta dåligt plogat, redan nu väldigt knottrigt och dant så det är hopplöst med rullatorn. Den har så idiotiskt hårda däck så man måste lyfta den över minsta lilla hinder.

Jo, han testade lite idag, med sina gamla vanliga svinhala skor, en lite kortare sväng på planare mark. Gott och väl att han klarade det och kunde hämta mer piller.

Och gott och väl att jag lyckats handla både åt mig själv och en del åt honom. Kassler för 39:- kr/kg är till exempel inte illa. Men nu är det nog sluthandlat på ett tag, för det blir för kallt. Minus 17 och vindstilla har jag klarat som mest men nu blir det nog under tio och dessutom vind, så då blir det svårt att fatta hur kallt det egentligen är.

Och försöka köra bort sopor orkar jag inte mer i vinter, tror jag. Jag har fått höra att styrelsen sagt till att det inte får bli så dåligt med snöröjningen som ifjol och att den ansvarige lovat att det ska bli bättre. Det blev liksom något missförstånd då, när vår rätte gårdskarl var på semester, hade han sagt. Jo, pyttsan, jag vill se det innan jag tror det, att det ska fungera fast han nu reser iväg igen, den 6 december.

Och halsbandet som jag till sist fick ihop, efter tre försök, har gått av igen.

Det vill sig liksom inte.

Fast det finns stunder, goda stunder. I lördags till exempel, då lekte vi hela, H och jag, så vi nästan trodde på det själva! :-)