Nygamla konster

På nattkröken lite nyheter om H:s rehab:

Han kliade sig i ögat idag och jag upptäckte att det var med vänstra handen! Min reaktion när jag blir överraskad av något sådant blir att skratta och sen snyfta lite. Och säga något i stil med:

- Din luring, jag förstod att du skulle kunna visa någon ny(-gammal) konst idag igen!

Det var ett tag sen det var samma reaktion när han kliade sig på hakan och nu når han alltså en bit till.

En annan konst han visat mig under de senaste träffarna är att ställa sig bakom mig när jag sitter på en stol och krama mig med båda händerna. Forma båda händerna efter de delar av kroppen som råkar sitta på lämplig plats. Det känns så helt, liksom när han kramar om mig när han ska gå, med båda händerna slingrade runt mig.

Vi kramas tyvärr inte så mycket stående eftersom jag inte orkar stå så lång stund, men där i hallen tar jag lämpligt stöd och så kramas vi adjö.

Han har fått göra några fantastiska övningar med sjukgymnasten, som kräver mycket tillit och förmåga att slappna av och han har faktiskt både och. Härligt att veta. Själv har jag ju rätt stor tillitsbrist, tyvärr. Trots all terapi och behandling jag kostat på. Men det har alltså varit värre.

Min rehab? Haha, du skämtar!

Fast alla dagar är inte sämre och rätt som det är upptäcker jag att jag kan förändra något. Jag har till exempel minskat kaffedosen och tycker hjärtat blivit lite lugnare. Kanske finns något mer att göra för mitt mående.

Ja, sova!