Som om ingenting hänt

Nu går solen ner, så vackert i milt orange.

Slutet på 2011 närmar sig.

2012 går solen upp igen.

Som om ingenting hänt.

Systrar

En del systrar överlever en omgång på intensiven, en del gör det inte. Jag menar inte att intensiven dödar, jag menar bara att en del räddas tack vare intensiven, en del inte.

En av mina systrar klarade det inte, det var ungefär tio år sen. En annan av mina numera två systrar klarade det, alldeles nyligen. Hon kommer hem till sig ikväll.

H:s lillasyster klarade det inte. Igår stängdes den av, maskinen som hållit henne vid liv ett dygn. Dagen innan verkade allt bra, efter den långa, komplicerade operationen. Men så kom proppen på natten, en stor propp. Andra proppen på ett par år i H:s syskonskara, numera bestående av två och en halv person. Nej, så säger man inte. H har ett helsyskon kvar och ett halvsyskon. Själv har jag två hela.

Jag hade svårt att somna igår; jag funderade mycket på proppar. Vi vet inte varför H fick sin propp och det verkar inte finnas någon förklaring till varför systern fick sin, även om operationer alltid är en risk. Hon fick blodförtunnande som förebyggande och allt flöt på bra. (Men ändå inte blodet?)

Titeln blev "systrar" men det kanske skulle ha varit "Proppar". En av H:s bästa kompisar, en rätt ung kille, fick ju också en propp nyligen. Men där finns det i alla fall lite förklaring. Han visade sig ha en massa dåliga värden, sådant som bäddar för proppar.

För egen del funderar jag hur stilla man kan sitta utan att få proppar. Jag rör mig ju inte mer än jag måste. Särskilt inte med den mer ovanliga höftvärk jag har nu. Faktiskt två paracetamol idag; mycket ovanligt. Storm- och snösymptom trodde jag men idag är det jättefint väder.

Tur i oturen att blåsan är orolig så jag måste ta mina ganska frekventa små promenader!

Vinter var det nyligen

Nu har snön tinat och blåst bort ur träden och snart blåser nog träden bort också.

Dagmar är i Norge, på väg hitåt!

Klass 2-varning: Dagmar kommer

Grymt!

Hur kan jag vara så grym? Skicka ut min gubbe på vägar av is! Han är på väg nu, skulle i alla fall kolla läget, men är det allt för illa får han vända och köra hem igen. Enda problemet, om vi skjuter upp träffen, är att jag får äta lite för mycket god mat, ensam. Och att jag kommer att längta ihjäl mig efter honom förstås.

Jag och en granne har i alla fall varit ut och gjort vårt bästa med grus och is-fritt framför bron. Och sen körde faktiskt lilltraktorn förbi med grus på gångvägarna. Men det gäller att hitta en vettig parkering på gården också. Vill inte han ska behöva gå extra långt idag.

Håller tummar. Ber.

Och så ska han hem ikväll också. Och imorgon fira julafton hos fadern, där det är riktigt backigt dessutom. Och släkt från Tyskland som också ska vara med imorgon, har inga dubbdäck.

Är det inte tillräckligt illa med halkan i sig, så står det lastbilar och andra tunga fordon i vägen här och där. Men busstrafiken är inställd. (Jaha, buss på stan och köpa julklappar i sista minuten? Lycka till!)

Attans så bra jag har det här i mitt lilla hem!

Särskilt om/när käre H kommer.

*

Och såklart kom han! :-)

Lite mer lek

Mössorna sydde jag för länge sen till några giraffer men i år norpade nallen en av dem. För mycket glögg för giraffen? Ja, men i så fall har han varit in hos någon granne, för här finns ingen glögg, inte ens alkoholfri.

Länge sen lek?

Jodå, länge sen jag visade något av min lekfullhet här i alla fall.

Men idag har jag i alla fall "förfalskat" ett änglakort, som jag ska posta till min syster på sjukhuset. Alltså, man kan ju skanna och kopiera och måla över och måla nytt och skriva ny text. Till exempel. Jag tyckte jag fick till det jättebra, men tänker kanske inte visa det här. Inte nu i alla fall.

Och något annat att visa har jag nog inte. Och kort och kuvert (de efterblivna, de som skulle ha lite extra text eller kanske till och med ett brev) väntar i köket på mer limmande och vikande och sånt. Och natten är redan här...

Funkar jag med?

Jodå, jag har mina ljusa stunder, men det har varit mycket mörker nu ett tag. I min kropp och själ men framför allt i delar av min omgivnings dito (Och hur tolkas detta?).

Snön gör nu sitt bästa att lysa upp och visst lyckas den med det. Jag har alltid gillat att den gör den mörka årstiden ljusare och att luften blir så skön.

Men.

Måste det komma tre decimeter på en gång? Ett litet uppehåll och sen mer snö?

Måste det frysa, töa, storma, frysa, storma, töa etcetera? Kan vi inte få en sån här ljuvlig vinter med 5-10 minusgrader och vindstilla? Vackert plogade, släta vägar? Jag tror det fanns en gång och tror det är möjligt igen.

Min högsta önskan är friska och glada släktingar och frisk och glad gubbe. En ekonomi som det går leva på vill jag också att de ska ha. Sen önskar jag mig själv den vackra vintervägen så jag åtminstone en gång i veckan kan ta mig till affären i huset intill.

Jag frisk? Nä, hur skulle det se ut? Hur skulle det kännas? Mycket besynnerligt! Men jag kan sträcka mig så långt att jag önskar ben som håller mig uppe ett antal år till. Och ett par skor jag kan gå i. Och det är klart, ett par sjukdomar skulle jag nog kunna avstå ifrån... Tack, tack!

Testar

Bloggen har strejkat. Jag med.
Men nu funkar i alla fall bloggen igen.