Systrar

En del systrar överlever en omgång på intensiven, en del gör det inte. Jag menar inte att intensiven dödar, jag menar bara att en del räddas tack vare intensiven, en del inte.

En av mina systrar klarade det inte, det var ungefär tio år sen. En annan av mina numera två systrar klarade det, alldeles nyligen. Hon kommer hem till sig ikväll.

H:s lillasyster klarade det inte. Igår stängdes den av, maskinen som hållit henne vid liv ett dygn. Dagen innan verkade allt bra, efter den långa, komplicerade operationen. Men så kom proppen på natten, en stor propp. Andra proppen på ett par år i H:s syskonskara, numera bestående av två och en halv person. Nej, så säger man inte. H har ett helsyskon kvar och ett halvsyskon. Själv har jag två hela.

Jag hade svårt att somna igår; jag funderade mycket på proppar. Vi vet inte varför H fick sin propp och det verkar inte finnas någon förklaring till varför systern fick sin, även om operationer alltid är en risk. Hon fick blodförtunnande som förebyggande och allt flöt på bra. (Men ändå inte blodet?)

Titeln blev "systrar" men det kanske skulle ha varit "Proppar". En av H:s bästa kompisar, en rätt ung kille, fick ju också en propp nyligen. Men där finns det i alla fall lite förklaring. Han visade sig ha en massa dåliga värden, sådant som bäddar för proppar.

För egen del funderar jag hur stilla man kan sitta utan att få proppar. Jag rör mig ju inte mer än jag måste. Särskilt inte med den mer ovanliga höftvärk jag har nu. Faktiskt två paracetamol idag; mycket ovanligt. Storm- och snösymptom trodde jag men idag är det jättefint väder.

Tur i oturen att blåsan är orolig så jag måste ta mina ganska frekventa små promenader!