Jodå, jag har mina ljusa stunder, men det har varit mycket mörker nu ett tag. I min kropp och själ men framför allt i delar av min omgivnings dito (Och hur tolkas detta?).
Snön gör nu sitt bästa att lysa upp och visst lyckas den med det. Jag har alltid gillat att den gör den mörka årstiden ljusare och att luften blir så skön.
Men.
Måste det komma tre decimeter på en gång? Ett litet uppehåll och sen mer snö?
Måste det frysa, töa, storma, frysa, storma, töa etcetera? Kan vi inte få en sån här ljuvlig vinter med 5-10 minusgrader och vindstilla? Vackert plogade, släta vägar? Jag tror det fanns en gång och tror det är möjligt igen.
Min högsta önskan är friska och glada släktingar och frisk och glad gubbe. En ekonomi som det går leva på vill jag också att de ska ha. Sen önskar jag mig själv den vackra vintervägen så jag åtminstone en gång i veckan kan ta mig till affären i huset intill.
Jag frisk? Nä, hur skulle det se ut? Hur skulle det kännas? Mycket besynnerligt! Men jag kan sträcka mig så långt att jag önskar ben som håller mig uppe ett antal år till. Och ett par skor jag kan gå i. Och det är klart, ett par sjukdomar skulle jag nog kunna avstå ifrån... Tack, tack!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar