När livet - livet alltså - inte ska bli så långt, borde det väl finnas viktigare saker att ägna sig åt än att försöka ändra på sånt som - förmodligen - inte går ändra på? Inte på ett par år i alla fall. Uppfostra läkare, försöka få en iskall regering att bli human, försöka få samhället mer tillgängligt...? Jag har ju inte ens någon kommande generation att kämpa för. Ren och skär dumhet! Eller?
Och ursäkta, men ett val till där folket väljer blått orkar jag inte uppleva. Sjuka, handikappade, osäkra, m fl får inte längre finnas, i det Sverige som går så bra.
Nädå, jag är inte deprimerad, utan extra klartänkt. Men tänker inte ge upp än, inte om läkarna här i alla fall. Dom ska lära sig! :-)
Men jag ska nog ändå ta lite TV, film eller pärlpyssel innan jag skriver vidare på brevet till en viss läkare. Pärlor viktigast för snart kan jag inte alls trä...
Att filma och fota sidensvansar är också viktigt och jag fick chansen igen idag! Helt underbart! De var hur lugna som helst, ovanligt nog, och satt mest och solade. Alldeles intill trädet satt jag länge i rullstolen och burr! Men det var så svårt att slita sig. Underifrånperspektivet lite dumt men jag får vara glad. Jag är glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar