Men visst var det jobbigt när vi skulle fixa mat. Men det blev så gott så vi glömde sedan tröttheten ett tag. Tills matsmältningen kom igång och tog all kraft. ;-) Men det är vi van. Vi fixar det ändå, på vårt eget vis. Sova middag är ett måste för oss båda men innan dess orkar vi leka och greja ett tag också.
Att sova tillsammans är något av det ljuvligaste, när man är såhär gammal och trött. Tillsammans är vi 110 år i ett par månader!
Nyss hade jag en liten snöstorm här, men den - snön alltså - försvann direkt när den nådde marken. Otäckt ändå, för H är ute och kör på sommardäck...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar