Något ska berättas

Ja, jag har inte planerat så mycket vad som ska skrivas när jag nu sätter mig med Expressen igen, därför fick rubriken bli lite svävande. Inte vet jag så noga vad jag skrivit förut heller, så det kan bli upprepningar eller kanske snarare stora luckor, som gör en del obegripligt.

En sak vet jag i alla fall: H har fått ett stort antal Botox-sprutor idag. Han ringde när han kommit hem och berättade ungefär hur det hade gått till. Det hade inte varit skönt, särskilt inte sprutorna på insidan handen och handleden. Men syftet är gott, mycket gott. Och han var inte mer misshandlad än att han orkade kliva av taxin vid affären och handla, på hemvägen. Då får han en ganska lång väg med uppförsbacke att gå hem, med rullatorkorgen full av varor. Han är fantastisk!

Den dåliga handen har blivit sakta bättre hela tiden och när han var här i söndags visade han att han lärt sig klia sig på hakan! Jag blir alltid så glad när jag ser nya färdigheter. Nygamla färdigheter menar jag. Och nu kommer det säkert att lossna så förbättringarna sker i en rasande takt framöver. Man ska inte ropa hej, men… ”Hej!” Kan inte låta bli!

För min del? Jo, men visst, idag hade jag besök av kuratorn och lyckades faktiskt göra henne lite brydd, när jag berättade om mina äventyr med färdtjänst och framför allt sjukresor. Har jag berättat att jag var till hälsocentralen i fredags? Jo, det hade jag faktiskt. Men jag hade inte gått in på detaljer, vare sig om läkaren eller om resan hem. Det gör jag inte nu heller. Men en sak ska jag berätta. En fullstor gick sönder då. Nej, Xpressen, min rullstol! ;-) Sådär, nu fick du mig att le igen. Du gör minsann allt för att jag inte ska få gräva ner mig helt i mitt bedrövliga liv.

Men jag gräver envist vidare, sedan leendet ramlat av.

Jag börjar få panik av att vara utan rullstol. Jag kan inte göra någonting alls utomhus. Jag behöver handla mat och köra bort sopor och hämta paket. Eller behöver och behöver. Mat finns på lager, eftersom jag särskilt framöver vintern inte alls kan lita på att jag kan handla. Det är inte så väldigt mycket sopor än och i varje fall inte något som luktar. Ellospaketet däremot, det bara måste jag komma åt så fort som möjligt. Kläder kan tyvärr måsta returneras och jag måste se hur vissa saker ser ut för att kunna fortsätta planera inför H:s födelsedag. Men framför allt är jag väldigt nyfiken!

Och det ser ut som alla vackra löv kommer att ramla av innan jag kommer ut igen. Hösten som är min årstid!

Fast egentligen gick det väldigt bra i fredags, för när jag kom hem efter min skräckfärd, fick jag tag på både arbetsterapeuten och en kille på hjälpmedelscentralen, så reparationen av rullstolen hann börja diskuteras redan då. I måndags blev den hämtad och jag blev lovad (eller var det nästan lovad?) att få tillbaka den i slutet av veckan.

Det är onsdag kväll nu, september är snart slut och det var då jag skulle uträtta så mycket, med Färdtjänst och sjukresor.

Det är bedrövligt.

För att inte tala om valet.

Men jag ska inte tala om valet utan nu ska jag hänga tvätt. Tvättmaskinen fungerar, peppar, peppar!