Eller en helt vanlig, underbar träff med min fine gubbe.
Massor av problem, mycket strul, men mest mycket fint. Närhet, glädje, skratt och tårar. God mat. Tro på nya vårar? Nja. Jag tänker nog att jag ska leva så mycket jag bara kan i nuet för det kan vara min sista vår. Men det kan det vara för vem som helst.
I onsdags var jag ut och åkte med färdtjänsten. Normala, bra bussar med lyft. En normal, bra rullstol trodde jag också, men den betedde sig synnerligen onormalt. Men med lite tur så överlever man allt. Och jag ska våga mig ut mer snart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar