Ansökt

I tisdags skickade käre H in sin ansökan om sjukersättning. Ungefär samtidigt skickade käre läkaren in läkarutlåtandet, som H fick kopia på sen han hade skickat sitt. Ändå är dom helt överens. Suveränt skrivet av alla inblandade. (Ja, jag har varit inblandad! Käre H uttrycker sig helt suveränt muntligt men har svårt att få ner saker på papper)

Någon dag senare fick han veta att det är samma handläggare som sköter detta, som haft hand om sjukpenningen. Det kanske är så idag, mer kundorienterat. Inte efter ärendeslag alltså. Det låter väl bra?

Ja, det finns många positiva delar i detta. Handläggaren var visst inte så kunnig om stroke, hon kände till exempel inte till hjärntröttheten eller i varje fall inte hur den fungerar. Men nu är hon kunnig, efter alla upplysande möten, där bland annat suveräne läkaren förklarat alldeles utmärkt. Han är guld värd!

Men det finns även många, många, många om och men...

Hur ska vi överleva den här tiden av väntan?

Genom att leva här och nu, som om varje dag vore den sista. Den kan ju faktiskt vara det, även om man räknar bort strokar, ms:ar, stress och frustrationer...