Vi lever!

Vi lever, vi lever. Och det är jag glad för. Mysig liten måndagsträff igår, eftersom jag varit förkyld ett tag så vi inte kunde ses i helgen.

Men... igår kväll hade käre H ett konstigt symptom, som skulle kunna ha varit en TIA. Nä? Fast om sånt skall man inte tveka! Men det har vi ändå gjort. Tvekar, tvekar, det stämmer inte... Men...

Jag? Ibland funderar jag på att radda upp mina sjukdomar igen, så det finns bevis den dagen... Nä, MS raddar jag inte upp för den är ju konstaterad. Men det andra, särskilt sköldkörtelproblemen. I år har jag inte ens försökt få kontakt med någon läkare. Ingen idé, har givit upp. Och något ska jag dö av, men vad?

Fast än är jag till glädje för käre H - och han för mig förstås - så käre nån där ovan eller där nedan, låt oss leva så här pass ännu en tid. Kropparna funkar faktiskt inte bra, men så länge vi kan ligga tätt intill en stund ibland är livet underbart. Käre gubbe!