Halt!

Halt, inte halt!

Rampeländet... men ner tog jag mig, dock har jag aldrig någonsin varit med om en sån halka. Rullstolen bara gled omkring som den ville.  Lyckades vända och ta mig hem men.. rampen. Inte en chans. Egentligen ville jag bara skriva en massa fula ord här men ok då, det får räcka med... hoppas kommungubbstrutten som fixade rampen... inte har det bara bra.

Räddad av en granne i alla fall så jag är hemma. Och här stannar jag tills snön tinat bort.

Foto ändå? Ok, den vackra solnedgången gjorde mig lite gladare. En stund. Nu är jag mordisk igen. Eller snyftisk. Lite blandat. Allt utom glad.