Livet återkommer

På en punkt återkommer livet i och med de senaste dagarnas värme och regn: Jag kan (nog) köra bort sopor själv igen, utan större fara för livet. Underbart! Men peppar, peppar, det kan bli djupsnö här ett par gånger till i vår. Och/eller för kallt. I varje fall för blåsigt. Fast tar jag mig till mitt näst närmaste soprum kan jag klara lite kyla också. Om det gäller idag vet jag inte, men jag bör kunna klara det längst bort i alla fall, utan lika mycket guppande som sist jag var dit. Jag avskyr att guppa i sidled! Jag är så lång och sitter så högt att det känns - och säkert även är ibland - livsfarligt.

En punkt har jag redan lyckats med idag: Beställa medicin och fått veta att den finns på onsdag, när min 25-kronors rabatt på Apoteket (det äkta) går ut. Trodde definitivt jag skulle missa den när jag varit så slö. Men då blir det årets första färdtjänstresa den dagen.

Jag får vara glad för det lilla. För det stora faller i bitar, men det kanske jag har sagt? Lätt att bli tjatig när man nästan är i chock...

Dramatisk, javisst! Men livet för två handikappade människor blir lätt ett drama. Även om de inte bor i hop. Eller i detta fall kanske ännu mer på grund av att de inte kan bo ihop.