Min käre gubbe lever och jag med. Snart ses vi igen.
Se till nu att vara närvarande varje ögonblick, grubbeltant! Strunta i den otäcka värmen och eventuella smärtor. Skit i den eventuella framtiden.
Jag tror förresten jag är ovanligt smärtfri just nu. Tyvärr berättar H i sitt morgonmail att hans rygg känns sämre igen. Möjligen för att han var ute på äventyr igår. Han traskade en del i skogen, hemma hos släkten, utan rullator!
Det känns spännande att ses; det är en fördel med särboendet. Jag längtar att borra in näsan i hans hud, känna den kära doften. Det känns som jag har en träff i vårens och ungdomens tid. Vadå som? Är vi gamla kanske?
Gubben på fotot upphittades av min gubbe i skogen igår. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar