En torrare tillvaro

När jag börjar har jag ingen aning om vad jag ska skriva, men det är lite för länge sen jag skrev. Alltså, vill jag skriva eller måste jag skriva? Det vet jag inte riktigt. Jag tycker i alla fall inte om att sitta här och prata högt när klockan är 22.30, innan dess har jag inte haft tid eller ork eller vad det nu är som har fattats. I många dagar.

Det händer saker, bra och dåliga saker, men mest håller jag på med mer eller mindre tråkiga utredningar. Och försöker att städa förstås. Sy ska och vill jag göra, men jag har inte kommit fram till symaskinen mer än någon liten stund. Var nu ska det vara så svårt? Det är faktiskt ett roligt att kunna fixa till gamla eller nya kläder så de blir användbara.

En positiv sak är i alla fall att luftfuktigheten äntligen har gått ner. Det hände för ett par dagar sedan och då minskade den med ungefär 20 procent direkt. Om jag kände det? Jojomensan! Oj, så tvärpigg jag blev när det var bara 55 procents luftfuktighet. Det mesta jag har sett i år är 75 % och det är ju inte mycket att skryta med, men det räcker gott för att däcka mig. Och så träffade jag en granne idag som berättade att de hade varit någonstans söderut när det var nära 100 % luftfuktighet. Hon undrade hur jag skulle ha klarat det. Luften var liksom tjock av fukten; nästan så att det regnade. Man såg fukten. Otäckt! Men så får jag glädjas igen över att bo på rätt plats i landet. Vi har minst naturkatastrofer och ett jämförelsevis behagligt klimat. För mig.

Min käre H har gjort fantastiska saker på slutet. Han har till exempel tagit flera riktigt långa promenader med rullatorn. Senast han hälsade på mig stannade han vid min affär och handlade först. Sedan promenerade han alltså från affären till mig. Det är inte så långt men lite uppför hela vägen, så han visste inte hur det skulle gå. Med det gick jättebra! Sedan har han gjort samma sak hemma hos sig ett par gånger; stannat vid affären när han kommit med sjukresetransporten, handlat och sedan gått hem till sig, uppför en delvis väldigt brant backe. Jag tycker det är helt fantastiskt!

Var ska jag göra nu? Sy en liten söm kanske? Den förskräckliga symaskinen är i alla fall trädd så det är bara att sätta igång. Fast först ska jag klaga på en sak till. Tvättmaskinen är fortfarande inte lagad. Jag snålar med kläder nu, men det börjar i alla fall samlas för mycket för att det ska vara roligt. På måndag blir det två veckor sedan maskinen dog. Jaja, grejerna är i alla fall beställda, så det ska väl inte vara alltför långt borta.

Det var förresten riktigt kul och gick bra att skriva med Xpressen, sedan jag startat om den bara en gång. Det dummaste han gjorde var att starta "Röj"! ;-)