Jag finns fast jag är tyst. Han med stort H finns också och några till. Men det är ofta tungt. Vädret... För min del handlar det stundvis om överlevnad. Att svettas är jobbigt (jag minns!) men att inte kunna svettas är sju resor värre. Fast det skulle jag inte ha trott på då. I min ungdom. När ymnig svettning var ett rent helvete, bland andra helveten. Och jag erkänner att det nog, trots allt, var ett större helvete att vara ung och mobbad och mycket, mycket, mycket blyg och osäker än att vara halvgammal och sjuk. Och ganska säker. Bitvis. Däremellan lidande av ren ångest. För färdtjänstbussars ramper, för lutningar i sidled, för att inte ta mig till soprum och affär i vinter. För framtiden.
Och däremellan stunder av lycka med käre H, som har besökt mig varje vecka. Och någon lycklig stund med min syster. Och någon lycklig stund utomhus.
Mitt i allt tungt har jag dessutom gjort en tavla! Jodå, tavlor kan vara tungt att inse att man gjort men det här är en lätt tavla, en lektavla. Jag är så glad för allt jag plockat och sparat genom åren. Strandfynd och vanligt land-fynd. Blandfynd. Eftersom fynden bara finns i begränsad mängd och det aldrig kommer att komma till några nya, har jag varit så rädd om allt. Jag njuter ju av att plocka med mina fynd som de är, smeka de mjukt slipade drivvedsbitarna, sortera glasbitarna och försöka lägga snygg mosaik. Men nu känns det inte längre som om tiden är oändlig så nu har jag börjat sätta igång småprojekt utan att tänka så mycket. Skönt och roligt! Observera att jag inte säger att det är konst - det är lek! Inte heller säger jag att projektet är klart. På slutet börjar jag få lite krav. Det blir inte bättre av det utan tar bara mer energi.
En del saker (hm, ganska många...) blir aldrig klara. Till exempel ligger här också två nya collageprojekt som väntar på avslut. Men de roliga stunderna har jag haft så vadå? Vem bryr sig i framtiden om mina collage är färdiga eller ofärdiga? Fast kanske skulle det inverka positivt på min egen ofärdighet om jag färdigställde mina projekt? Ingen helt ologisk tanke faktiskt. Värt att prova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar