Du är perfekt!

Riktat till käre H:

Du är fortfarande perfekt för mig, trots dina sjukdomar och handikapp. Visst är det lite kämpigare nu, till exempel när vi träffas och ska fixa något att fika eller äta, men vi fixar det. Jag förbereder så gott jag kan och du kan ordna det som fattas riktigt bra nu. Du går runt i mitt kök utan stöd och bär fram saker till bordet. Vänsterhanden får vara med så gott den kan och i vissa ögonblick ser du faktiskt hel ut!

Men visst. Ute i världen är du långt ifrån perfekt. Arbetslivet. Sköta ditt hem fullt ut. Kunna handla mat, även när det blir vinter. Ägna dig åt dina hobbies. Börja köra bil igen?

Idag pratade du om det igen, annars försöker du trycka ner det jobbigaste. Vad skulle du kunna jobba med? Vad händer med dig och din försörjning framöver?

Det är tungt, men jag är glad när du pratar. Kanske, kanske kan jag fortsätta ha en funktion för dig, fast min ork dalar. Eller kanske till och med två funktioner. Jag glömmer inte det viktigaste: Kramandet och mysandet kan ingen ta ifrån oss. Det ger nog oss båda lite extra kraft att fortsätta kämpa.

Att prata om funktioner kan låta kallt, men är man funktionshindrad är det lätt att slinka in på det resonemanget. I själva verket ville jag bara säga att det viktiga för mig är att du fotfarande är du. En unik och underbar gubbe!