Av någon anledning hade det inte kommit in någon info till bokningscentralen för färdtjänsten om att jag skulle ha bil med lyft. Efter min påringning blev det ordnat, hur nu det gick till. Det är många i den här härvan som borde straffas men jag orkar inte med mer tjafs. På onsdag fick jag åka i underbara bussar med lyft! Enda problemet då var att det blev felbokat så jag fick vänta väldigt länge på hemresan men det är en bagatell i sammanhanget. Fast kallt blev det. Jag kunde ju inte ha så mycket kläder på mig hos tandläkaren och ute blåste det. Jag kunde vänta inomhus i princip men måste ut och spana ganska ofta. Burr!
Nu litar jag på färdtjänsten (…) och går vidare med sjukresorna...
Varje dag ger jag upp allt minst en gång, gärna två eller fler men än så länge har jag alltid kommit tillbaka med ny kraft. Hur går det till?
Jag var nog ett älskat barn. Innan jag började skolan fick jag en grund som räcker än. Med hjälp av en del psykoterapi och dyligt på vägen.
Idag kom en kallelse till ortopedteknikern för utprovning av ortos för mitt sladdriga knä. Redan på onsdag får jag komma. Toppen och... Hjälp, jag som skulle träna med en skräckbuss innan det blev dags för någon sjukresa! Fredag är det till råga på allt idag, så jag hinner inte reda ut och boka och greja men jag har ringt och mailat en del i alla fall. Men det hann ju bli lunch också och hur många chefer jobbar och har tid att resonera med mig (igen, suck) en fredag eftermiddag? Och vad gör arbetsterapeuten? Orkar jag så mycket mer före min middagssömn? Det återstår att se.
Min H är på Rehab och snart får jag nog en kort rapport via mail hur det har gått idag. Jag skulle tro att när vi ses på söndag kan han många nya/nygamla tricks med sin vänsterhand! Många små tårar har trillat och kommer att trilla när jag ser att det går framåt. Samtidigt måste jag väl spara tårar för den skräck som nog närmar sig för hans del. Försäkringskassan med flera med mera...*
Nu har jag fått en rapport från käre H! Om höstdoft och uppväckt älgjaktssug:
”… frisk och skön höstluft, luktar multnande löv ute och suget efter att ta sig en tur i skogen och kolla efter nåt vilt kom när jag väntade på taxin imorse… men det får vänta tills nått annat år tyvärr. :-( ”
Rapport även om hård men bra träning och ett blodtryck som fortsätter hålla sig lågt, med hjälp av mediciner.
Allt är lugnt. I princip.
Och än lyser hösten så vackert.
*Och du fröken, skulle inte du leva här och nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar