Giftigt beslut

Idag fick H det definitiva datumet för nästa botoxbehandling. Underbart! Ja, det är lätt för mig att säga, jag som slipper ta emot sprutorna. Han är förstås glad, men också väldigt gruvsam. En sak som förvärrar det hela är att läkaren som sprutade sist är ute och far, så han får en annan läkare. Lika skicklig, sägs det, men inte lika söt och pratsam och trevlig som "den rätta". Ja, jag har träffat henne i ms-sammanhang, så jag vet att hon är trevlig. Hon var bra på att prata bort H, så han inte hann bli så nervös inför varje stick.

Innan han fick detta beslut, hade han blivit rejält genomgången i en hel timme, för att de skulle veta vad som måste åtgärdas. Enligt mailet jag fick idag "Det blir nog fler sprutor den här gången, mera i handen och även i axeln som det verkar, det ser jag inte fram emot, låter smärtsamt."

Hu! Men det kan - det ska! - göra en stor förändring åt det positiva hållet. Det här är så viktigt att jag inte vågar skriva mer.

Jag? Skulle visst sy idag, laga och ändra lite kläder, men har inte hunnit. Hunnit? Ja, på något sätt går mina dagar utan att det blir så mycket gjort. Och det är inte meningen heller, att jag ska göra så mycket mer än överleva. Sjukbidrag är sjukbidrag, i alla fall ibland. Mer om det kanske, sen jag pratat med H. Vi har båda sovit middag och ätit och grejat och vid 19-20-tiden brukar vi prata en stund (igen, om han varit hemma på morgonen, men idag stack han tidigt).