Det är söndag kväll och flera veckor har gått utan rapporter från mig. Men jag lever. Vi lever. Igår till exempel hade jag och H en jättemysig träff. Tänk att det finns stunder då jag känner mig alldeles levande och normal!
Idag fick jag - eller i varje fall den lilla rönnen utanför mitt fönster - vackert knallrött besök. Så sällan, så underbart! Det brukar väl vara kyla som lockar fram dem ur skogen, men det var det inte denna gång. Däremot tror jag det blev för mycket snö för dem. Det blev mycket snö för alla, men nu regnar den bort eller i varje fall regnar ihop och blir tung och klibbig. Och vilket före det är på vägarna nu när det fryser på.
På onsdag är det dax. Den stora dagen, den onda stunden, men till slut den goda stunden, hoppas jag! Botox, många sprutor till min käre H. Det är ont och gruvsamt att få dem. Och det är så mycket som hänger på dessa sprutor. H vill inte så gärna leva med bara en fungerande hand...
Jag vill inte leva med bara ett fungerande ben heller. Ligga här och vårdas av dessa? Attendo Care vanvårdade deras pappa
En mardröm! Men jag ska väl prövas... Vad det nu ska leda till. En fin plats i himlen om jag klarar testet? Men jag tror inte jag klarar det. Då får jag väl köra ett varv till då, med liknande prövning.
Nä, ok, jag ska försöka klara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar