Klådan

Den blir min död! Ändå tänker jag, när det är som värst, att det kunde vara värre. Jag har ju ms och har provat på nervsmärtor, dock bara korta omgångar. Högst 10 gånger under alla år. Tack och lov! För såklart är det värre, mycket, mycket värre.

Jag minns när jag trodde jag hade Trigeminusneuralgi (nej, det ordet kan jag inte utantill, kommer aldrig att lära mig fast jag gillar att snobba mig med svåra ord) och neurologen berättade. Erkände utan omsvep att det kan man inte leva med. Lite överdrivet av mig förstås. Hon sade nog att folk brukade ta livet av sig för det var så jävligt.

Jo, jag har haft nervsmärtor i benen och fötterna och det är fruktansvärt. Jag vrålade faktiskt varje gång pulsen kom. Det kom alltså stötvis, precis som de spasmer jag ofta har (haft? Inte alls ofta nu, också konstigt). Men jag har haft det så sällan, fast mina nerver borde vara rätt trasiga vid det här laget.

Så jag ska vara "nöjd" med min lilla klåda. Får jag välja, tar jag såklart klådan. Men jag avskyr den!

Fick igår tips om att det kan vara nässelutslag, men det stämmer inte riktigt på mig. Nä, det är en följd av hypon, den som jag inte har, enligt vetenskapen. Fan, ta vetenskapen och dess okritiska anhängare! Fan ta VOF!

Eller så är jag allergisk mot kaffe.