Någonstans i Sverige

En man som fick stroke för snart tre månader sedan och därtill ischias för en månad sedan är nu intagen akut på vårt sjukhus. Alltså min käre H. Han har legat där över natten, fått först en dunderspruta smärtstillande som funkade någorlunda, sedan en till som inte funkade. Till slut blev det en morfinspruta, som hjälpte bra, vad jag förstår. Sådana kan man få var sjätte timme. Den kloke akutläkaren säger att han måste få sova och det håller kloka jag med om. Nu ligger han tillsammans med fyra andra personer i ett extrarum någonstans på ortopeden. Där är det även för övrigt kaos. Ingen läkare kommer att gå rond, inget verkar veta om det alls finns någon läkare. H säger att han inte tänker ligga där bara för att få smärtstillande, i så fall far han hem och åker på Rehab och tränar som vanligt imorgon. Det han – och jag – önskar, nu när han är där, är att han får göra magnetröntgen. Vi måste gå till roten med det onda nu!

Vi säger jag, som om jag har något att säga till om. En gammal särbo sedan 8,5 år ska väl inte komma här och komma. Nej, men jag försöker i alla fall hjälpa till att förmedla information. Och håller tummarna att han får göra magnetröntgen, vilket akutläkaren också nämnde, och att det de hittar går jobba vidare med på ett vettigare sätt. Och att H orkar kämpa vidare. Syster på Rehab och jag tycker också att han tills vidare ska tillåta sig att stanna där och vila, helst även sova, för att hämta krafter. Även om det är med hjälp av morfin.

Positivt: i måndags när han var på Rehab visade han att han kunde göra en ny rörelse med den dåliga handen! Både de på Rehab och jag är mycket imponerade och glada att det ändå gått framåt med vissa delar av kroppen. Jo, han har ju kämpat på med handträningen, trots smärtorna och trots svullnad av handen på grund av lymfproblemen.

Jag? Vägde mig i morse och nu väger jag ungefär tre kilo mindre än vad jag oftast vägt på senare tid, ändå har jag inte bantat. Dock är jag medveten om kolhydraternas negativa inverkan, så jag har ätit köttiga saker och grönsaker mest. Med köttiga saker menar jag tyvärr även korvar. Och att jag inte kokat ris och liknande beror mest på att jag inte orkat. Men ändå...