45 minuter

De är precis slut nu, de 45 minuterna, då H:s fortsatta ödet behandlades. Svåra minuter. Försäkringskassa, läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator. Och H. Några är i alla fall på hans sida men det hjälper nog inte så mycket. Kanske just idag, men inte lite längre fram. Allt ska beslutas och falla på plats denna månad och nästa. Hans kommande liv.

Och i morse när vi pratade sa han igen att han har ju inget liv längre. Inte nog med att han nästan mist en hand (i stort sett obrukbar) och funktionen i andra kroppsdelar. Han ska mista ännu mer inkomst också.

Den som kommer och påstår att han inte vill jobba är illa ute! Det var förlusten av jobbet - uppsägning, återanställning, uppköpning av företag, nedläggning, arbetslöshet - som knäckte honom. Enorm stress. Högt blodtryck. Han vill jobba! Men först och främst vill han ha tillbaka sin fungerande kropp!

Och en vettig inkomst. Han ordnade ju ett nytt jobb, fast arbetslösheten är så stor. Men det var en skitlön, mot den han haft förut. Men den kunde han leva på. Men han fick därmed även låg sjukpenning. Och 75% är mindre än 80%.

Tack än en gång för ert bidrag till oskyldiga människors olycka, högerröstare! Hade man inriktat sig på fuskare - för de finns såklart - då hade det varit ok. Men alla sjuka, handikappade, oskyldiga?

Stroke kan drabba precis vem som helst. Mitt i livet.