The end of the world

Min käre H brukar påstå att jag är dramatisk. Undrar var han fått det ifrån. Jag som är så lugn och sansad och tänker mig för och aldrig är jag orolig och inte överdriver jag några faror och...

Fast titeln kanske antyder något annat?

Näääää, den kanske bara antyder att jag var återfunnit en kär gammal låt på Toutube.
The end of the world

Det här är inte originalet, men det är mitt original. Jag var helt tokig i den här låten på den tid det begav sig, även om jag även hade andra favoriter i helt andra stilar. Den här är nog lite väl smörig men väldigt vacker och jag beundrar Mike Wallace’s röst. (Undrar just om någon beundrar min röst när jag går här och gal den låten eller andra gamla favoriter?)

Det där var en liten krok. (Vad menar jag? Avkrok? Något att hänga upp sig på? Avstickare kanske?) Egentligen handlar titeln om att jag åter ska ut och åka sjukresa, men även om att H har fått svår ischias igen, förutom allt annat elände.

Bortsett från eländet är det ändå en intressant resa jag ska ut på. Jag ska nämligen få ta två andra prover som har med sköldkörteln att göra! Min snälla doktor läste mitt senaste brev, tog mig på allvar, men vågade inte fattat beslutet själv. Han kontaktade en ändå kvinnor låg.

Nu orkar jag snart inte med den här stolliga Xpressen längre. Jag får rätta precis allt. Ibland är det roligt och jag lämnar även nu kvar en felskrivning att skratta åt sen (och tolka som en Freudiansk felsägning kanske).

Jag tar om den meningen: Han kontaktade en endokrinolog (det ordet måste jag tydligen lära Xpressen, men det har jag inte tid med just nu) och han i sin tur tror inte att det är något fel på mig, men jag ska ändå få kolla T3 och TPO-ak, precis som jag ville. Att jag ville beror på att duktiga människor på en Sköldkörtelmailinglista har tipsat mig. Själv förstår jag fortfarande inte mycket av det här, fast jag studerat sköldkörtelproblem länge nu. Så pass har dock förstått att det är få läkare som bryr sig om symptom. De har inte fattat att proverna, till exempel TSH, inte säger allt. Men tänk att det har jag fattat!

Det här är hemskt och spännande. Jag vill naturligtvis inte få svart på vitt på att jag är sjuk på fler sätt än de som redan är konstaterade, men jag vill inte heller gå här med ett myxödem som bara blir värre och risk för hjärtsjukdom. I april någon gång ska jag alltså även göra 24-timmars-EKG (om jag inte blir helt knäckt av fredagens sjukresa utan vågar åka mer). Jag tror inte det kommer att visa något dramatiskt; mina hjärtproblem är nog normala. Man kan alltså ha en massa SVES och VES och allt var det heter utan att det är farligt.

Käre H har i alla fall fått träffa sin kurator igen idag, tack och lov. Jag hoppas snart få höra hur det har gått med det samtalet och även med träningen. Det är bra att röra sig när man har ischias, men det får finnas gränser. H vill dock inte gärna avstå från någon träning så jag är rädd att han tar i för hårt i alla fall.

Och nu snöar det, så då måste jag nog ringa återbud ändå. Jag tänker INTE åka med skräckbussarna om det finns risk att det fastnar snö i mönstret på däcken. Då är det mycket större risk att rullstolen glider, det har taxichefen erkänt!

Jag önskar alla ansvariga fick känna på vad funktionshinder i kombination med det fina ordet "tillgänglighet" innebär i verkligheten!