Snö

Ja, det snöade igår, inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle boka av resan. Täppas sa också att det snöat bra i södra Norrland idag så det var nog nära det skulle komma mer här med.

Jag hade en möjlighet till, att ta färdtjänst i stället och därmed en "riktig" buss, utan ramp med halkrisk, men skulle någon på kommunen få reda på det då kan jag mista färdtjänsttillståndet. Och det vill jag inte. Jag vill inte fuska heller, mår inte bra av det. Men om alternativet är att sitta här och dö kanske jag måste nån gång framöver. Fast jag kan dö av skräck nästa gång jag ska backa utför en ramp också, så valen är inte lätta direkt. En färdtjänstresa tur och retur (när jag inte åkt förut den månaden) kostar dessutom 150 kr mer än motsvarande sjukresa, så det finns fler skäl att inte fuska en sån här månad, när jag egentligen inte kommit igång med vårresandet.

Ifjol började jag vårresandet några dagar efter den 15 mars.

När jag skulle kolla datadagboken hittade jag först detta:

"Söndagen den 15 mars 2009 var jag ut med bilen, bara körde. Mycket jobbigt gå till garaget, hade tagit 2 piller så det gick. Gjorde jag något? Nä?"

Då höll alltså bilkörandet på att ta slut på grund av att jag inte orkade gå till garaget. Otroligt, bara två år sedan. Att jag inte gjorde något innebär att jag bara körde en runda och inte klev av och uträttade något. Det var helt underbart att köra bil - säkert med AC:n på redan då eller i varje fall utan värme - men gå in på en affär orkade jag inte.

Åter till saken: Jag läser förvirrade, stressade anteckningar från 15 mars 2010, dagen då allt föll omkull för H. Eller rättare sagt föll det redan fredagen innan; det var då han märkte de första symptomen. Det var i alla fall den 17 mars jag kastade mig iväg med färdtjänst för att hälsa på honom. Och dagen efter var jag tydligen på Hälsocentralen, vet ej riktigt hur och varför (hjärtat troligen, panik, stress förstås) men jag fick i alla fall kolla blodtrycket och hämta ut lite Stesolid. Kära Stesolid, den enda medicin jag vill ha... Men nuförtiden sover jag på dem, tror ej jag skulle vilja testa att ta dem när jag ska vara uppe och göra något. Fast det behövs när jag ska ut och åka skräckbuss igen. Och jag har några kvar fast jag fick så få, så någon missbrukare är jag inte nuförtiden, vilket jag kanske var i min ungdom, när jag fick dem utskrivna längre perioder.

Titeln "Snö" står kvar än. Undrar just om den är representativ för detta inlägg? :-) Om jag lägger in en bild från gården (vad har ungarna gjort där?) blir det l-i-t-e mer balans. (ja, jag lekte lite med bilden, men bara lite)