De blå hästarna

På två dagar har det rullat in tre blå hästar med min post. Tänk, tre hästar! Det måste betyda något alldeles speciellt. Det sitter dessutom en nyckelring på varje häst, vilken också måste vara med på ett hörn i mina funderingar. Hästarna är platta, men har en viss tjocklek, är alltså inte bara som ett papper. De har inga ögon. Jag har svårt att avgöra om materialet är trä eller plast, men det ser ut som trä. Har en viss trästruktur. Ja, jag lägger in en bild också.

Utan att söka på Internet eller slå i drömböcker och symbollexikon tänker jag såhär:

Blått är lugnande och svalkande. Den färg som de flesta har som favoritfärg, men som jag har (alldeles för?) lite av. Jag är mer åt det gröna hållet.

Blått motsvaras av halschakrat. Kommunikation tänker jag.

Sväva i det blå är ett uttryck som dyker upp, alltså inte ha riktig kontakt med jorden och verkligheten.

Blåögd, naiv.

Häst står för kraft – hästkrafter - och även sexualitet.

Tänker på pappa, som alltid hade häst, så länge han var någorlunda frisk. Arbetshästar, men de var även snälla familjemedlemmar.

Talet tre: Alla goda ting… Tredje gången gillt. Treenigheten, alltså fadern, sonen och den helige ande. Triangel. Triangeldrama.

Ringen? Giftermål? Om jag tänker cirkel kan det innebära att cirkeln är sluten.

Jaha, vad kan då detta betyda för mig?

Tredje gången gillt är jag inne i, när det gäller förhållandet med H. Något triangeldrama på gång? Skulle vara med hans mor då. Nej, det är lugnt. Jag är glad att han får hjälp!

Lugnande blått behöver jag mer än någonsin, sedan han blev sjuk. Det var ändå riktigt positivt, tills han fick ischias. Nu är jag mycket orolig, bland annat för att blodtrycket ökar av smärtan. Minst lika jävligt är att han inte kan träna på ett vettigt sätt; risk att mycket av det han byggt upp går till spillo. Blått behöver jag även som svalka. På något sätt måste jag få träffa honom – två veckor sedan sist – men värme hindrar mig.

Hästkrafter behöver jag verkligen, för varje liten grej jag ska göra, framför allt för mitt gående. Om jag vågar åka till H har han flera grader för varmt inne för att jag ska orka gå med rullator. Men med extra hästkrafter går det ändå. Eller svävar jag nu i det blå?

Ringen? Nej, inte giftermål! Eller?

Lustigt nog beställde jag för första gången på länge ett blått plagg till min överdel, för någon vecka sedan. Annars går mina överdelar mest i orange, rött, gult, rost och liknande. På senare tid gärna glatt mönstrade.

Nu ska jag alltså coola ner, ta mina nya hästkrafter och besöka honom, så tredje gången gillt består. Jag ska vara så cool att jag kan sänka hans blodtryck. Det gör jag även via oxytocinet som utsöndras när jag smeker honom. Men när jag friar då skjuter hans blodtryck i höjden igen av förskräckelse!

Chansa på söndag? Den ser ut att bli sval. Åka med vanlig taxi, eftersom jag inte kan ha rullstol utan bara rullator.

Ja, jag vill försöka, fast jag blir så nervös – eller är det glad och kåt jag blir? – vid tanken, att hjärtverksamheten ökar. ;-)

Eller… jaså, är ni fler som fått blå hästar? Så jag är i alla fall bara ute och svävar i det blå? Nåväl, jag har haft roligt medan jag filosoferat!