Tur det är måndag

Tur det är måndag igen så jag kan hälsa på H en stund igen. Det är ju evigheter sen! Det var i onsdags, snart en vecka sen. Jag fattade visst inte att jag inte kunde hälsa på när han var hemma? Jodå men… på något sätt trodde jag väl ändå att han skulle vara närmare. Att åter få uppleva lite av vårt vanliga ”distanssamboskap” per Skype. Fast det blev knappt så ens. Jo, lördagskväll hade vi en stund. Mysig stund, när jag hör hans röst så bra som han satt intill mig. Småprat om diverse. Vi tittade bland annat på matdistributionen för oss äldre (?)/handikappade och det såg inte alltför illa ut. Bortsett från priset. Jag är knappt van att "äta ute" över huvud taget, så jag är inte van kostnaderna. H förklarade dock för mig hur förmånligt detta är. Men på söndag blev det inget bra tillfälle alls att Skypa i lugn och ro. Så tråkigt att jag knappt orkar klaga.

Men ska det här handla om min dumma ångest eller om H:s undersökning av hur det var att bo hemma? Vet inte, nu när jag till slut börjar skriva. Både och förstås. Fast det blev visst inte så mycket test eftersom han inte var ensam speciellt mycket. Släkt på besök ok, mycket bra med viss hjälp och sällskap, men det får ju finnas gränser. Åtminstone när han ber att få vara i fred en stund.

Men när det gäller testen räcker det kanske i alla fall med att konstatera att det tog en evighet att fixa frukost, att han inte kan stå och tvätta sig för han blir yr, att det var ännu svårare att sova hemma för det var för varmt med flera oväntade svårigheter. Den sovande armen är allmänt väldigt besvärlig på nätterna. Får inte slinka omkring hur som helst för axeln ska skonas. Men den slinker i alla fall omkring hur som helst. Diverse smärtor och kramper i benet tillkommer oftast. Jobbigt!

Bostadsanpassningen, som faktiskt blev fixad i onsdags, är i alla fall bra. Dusch och hårtvätt på den fina duschstolen (rosa!) testades igår eftermiddag och det funkade bra. Skönt! Kaffe gick också bra att perkulera och det funkade att ta med det till vardagsrummet på rullatorbrickan. Ny, stadigare stol vid databordet blev bra och fin och det verkar som det stämmer med höjden på tangentbordet. Ja, nu kunde jag i alla fall få foton på det nya via mail, vilket var roligt. Ett nytt vardagsrumsbord, i mindre format, ramlade in under kvällen också. Då går det kanske ta sig till soffan med rullator sen.

Men det är så varmt hos honom så jag kommer inte att kunna gå med rullator. Min värmekänslighet kan handla om halva grader. Alltså, det som funkar vid 19,5 grader, som är den maxtemp jag haft här i vinter, kanske inte alls funkar vid 20. Det blir allt svårare att leva här hos mig med, allt eftersom marginalerna minskar. När temperaturen här inne stiger till 21, 22, 23… vad händer då i sommar? Min ungefär trettioandra sommar med MS. MS är allmänt ett stort frågetecken. Osäkerhet. Hur planera?

Trots en risig morgon, till exempel med väldigt ond höft och trots att solen lyser (vilket den hade lovat att inte göra) har jag beställt resa till Rehab igen. Önskar vi kan hitta någonstans att sitta intill varann, nära, och bara vara. Det finns rätt bra soffor på ett ställe, men det kan vara svårt att ta sig upp igen. Han sov dåligt inatt med, enligt morgon-SMS:et, och har en hård dag framför sig, så kanske orkar varken han eller jag riktigt? Varför, varför ingår inte en dubbelsäng i rehabiliteringen, att vila på för patient och besökande tant?

Om en vecka ska H hem på allvar. Den helgen är han fortfarande inskriven men åker hem på permis igen. Jag måste helt enkelt passa på att hälsa på medan han är på Rehab.

Vad ska det bli av oss?