Imorgon kommer H hit! Om inget oförutsett inträffar. Men jag tror det funkar, jag vågar vara glad och förväntansfull. Fast sånt är farligt. Han får lifta med släktingar som ska in till stan och så blir han här kanske 2-3-4 timmar. Spännande, bökigt, trångt med två rullatorer men ack, så ljuvligt!
Om jag nu hade några vettiga möbler. Om han mådde lika bra som jag av att ligga på sängen och mysa. Men sånt vill inte ischiasen veta av. Den protesterar å det bestämdaste, men det gör den i och för sig mot nästan allt. Ibland kan det gå bra att sitta, konstigt nog, och jag ska bädda fint i min mysiga fåtölj och så får jag sitta så nära jag kan i en annan stol.
På tu man hand med min kära gubbe för första gången sedan söndagen den 14 mars. Samma underbara gubbe men ändå en helt annan gubbe. En erfarnare gubbe men han har fått erfarenheter han gärna hade fått varit utan. Måste man nödvändigtvis veta vad en stroke är, inifrån?
Imorgon kommer jag ändå mest att se det friska, fina hos honom. Men visst kommer jag även att klappa om den dåliga handen och kanske ge ryggen lite Reiki. Det skadar inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar