Jag ska skriva i alla fall några ord. Måste kommenteras fast jag är trött i tassarna och inte vill skrika till Xpressen nu. Besök hos H igår alltså (tittar på klockan – jo, det är fortfarande lördag).
Redan dagen efter giftinjektionen kunde H röra flera fingrar, var för sig alltså, inte dra ihop hela handen som i en spasm! Helt otroligt! Dessutom flyttade han lite på underarmen när jag tittade på. Han demonstrerade även hur han kunde röra det dåliga benet. Och så gick han en sväng utan stöd fast han inte riktigt får... Det här verkar i alla fall bli kanonbra!
Nu är han hemma hos sig igen och jag är här. Men vi har i alla fall Skypat en rejäl omgång och pratat lite i vanlig telefon ikväll. Han berättade att det var 24 grader hos honom redan nu så jag har inte så stora förhoppningar om att kunna hälsa på. För övrigt försöker jag städa, för det är nog inte så långt borta nu att han kan komma på besök. Snubbelrisker måste undanröjas. Jo, det är bra för min egen del också. Inget färdtjänstbevis än för H, men jag skulle tro att det kommer snart.
Vilken tanke, vilken ljuvlig tanke, att vi snart kommer att få känna riktig närhet igen. Ligga intill varann och bara finnas.
Inte ropa hej, nej, men det bara måste vara nära…
Längtar så!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar